:: ingen ska hindra mig från att ha universum i magen ::

när inget går utan dig, och du går din väg.

2012-01-30T19:12:00.001+01:00

terapeuten slutar nu. det är två telefonsamtal kvar av de fem jag hade på mig. det finns ingen möjlighet, till nåt alls. inget kommer vara avslutat. det blir inget avslut, det blir att få min anknytningsperson ryckt från mig. igen.

det skulle ju inte vara så, inte med henne. det var med henne jag skulle laga relationsskadorna, med henne skulle jag få ha en trygg anknytning, en grund att bygga en ny modell av världen på.

och jag fick det. det var så. hon var trygg, hon hjälpte. vi som var splitterdelarna av mig, dem jag var förut, vi släppte in henne, lät henne gå in i allt det trasiga och svåra. lät henne få rollen som den trygga som ville hjälpa. den snälla vuxna. den som aldrig fanns när kroppen var liten. men nu fanns det nån som ville ha den rollen. som orkade. som kunde. och vi tog emot.

stora delar av terapin sysslade vi med att försöka komma på hur hon skulle traumatisera oss. inte om, utan hur. till slut började vi lita på henne. på riktigt. en del i taget. till slut faktiskt alla. hela jag. det kunde vara annorlunda. närhet och anknytning behövde inte betyda trauma. hon skulle inte slå, inte begå övergrepp, inte överge. hon skulle inte göra illa. inte så mycket, inte värre än att det gick att ta hand om tillsammans.

vi byggde upp nya inre strukturer. modeller av verkligheten målade med andra färger. som utgick från andra saker. som att jag har ett värde. som att människor kan bry sig om mig. som att jag får finnas, behöva, känna. som att jag spelar någon roll i mitt liv, att jag faktiskt spelar mest roll av alla i mitt liv.

och nu. nu försvinner hon. jag hinner inte avveckla henne som anknytningsperson. vi hinner inte prata igenom den tid vi haft tillsammans. vi hinner absolut inte reda upp något av allt det som gått sönder och blivit fel och inte gått att prata om eftersom jag varit för sjuk för att komma till mottagningen på flera år. hon sa att hon skulle finnas kvar. att jag kunde komma sen, när jag orkade. att vi skulle ta hand om det då.

men nej. nej. inget spelar någon roll mer. jag spelar inte någon roll mer. allt det som var trygghet är nu upplöst och utan betydelse. allt hon sagt om att jag ska få gå kvar hos henne tills det är tryggt att sluta har slutat gälla.

hon säger att jag har ett värde. hon säger att det spelar roll för henne att det blir hemskt för mig. men det är som att det bara är teorier. det är som att jag inte har nåt värde i praktiken. i teorin spelar det roll hur man beter sig mot mig, men i praktiken är det helt ok att traumatisera mig.

och jag inser att jag kastas tillbaka. till det där första traumat. när allt blev kortslutning och jag delades den första gången. det var där jag var när detta hände sist. när den som var min trygga anknytningsperson bestämde sig för att ignorera vad som hände med mig, och valde sig själv istället. jag är väldigt liten och det gör väldigt ont. det känns som att jag ska dö av smärtan. inte som att smärtan är så stor att jag inte står ut och därför kommer ta livet av mig. nej. inte så. bara: smärtan är så stor, jag kommer dö av den.

jag vet ju att det inte är sant. och nånstans i mig tycker jag ändå att det är en adekvat känsla. jag tänker att det där att vara med om något som är så omöjligt att handskas med att man måste splittra sig, att man måste ge upp att vara ett enda och helt jag, det är inte så att det känns som om man ska dö. det känns som att man dör. även om man fortsätter att leva.

och nu. jag vet inte hur skadad jag blir av detta. av att bli lämnad huxflux och utan trygghet och utan att något blir avslutat. att allt blir bortryckt. jag vet inte det förrän jag försökt avsluta det på egen hand, och det kommer ta tid. sen kan jag se tillbaka och se hur det gick. nu vet jag inte. nu är det bara detta. smärtan i att igen befinna sig i att anknytningspersonen väljer bort mig, väljer att mitt värde är utan betydelse, att det är helt ok att göra mig illa.

kanske blir det ett trauma. eller så klarar jag att ta hand om det. jag vet inte. jag vet verkligen inte. det gör så ont och är så svårt, och jag har aldrig handskats med såhär svåra saker utan att vara splittrad. jag är dålig på det här med att ha ett inre barn som är jag, och som känslomässigt kastats tillbaka till ursprungstraumat. jag kunde det där med att vara splittrad, med att ta hand om barnjag. men det byggde på att vi var olika. att jag visste att alla jagen var jag, men ändå var vi ju olika. en kunde ta hand om en annan.

nu är det jag och jag, och vi är samma. det finns en vuxenhet och en barnslighet, och allt är jag. jag vet inte hur man gör när det är en som ska ta hand om en. om det ens går. för det är jag som är så trasig i detta, det är jag som går sönder och känner smärtan som jag tror att jag ska dö av. det är svårt att samtidigt ta hand om mig, och att alls nå mig när det är så.

och jag sugs tillbaka så starkt. kryper ihop under tjocka täcken och känner det som om jag ska frysa ihjäl av ensamheten. tänker på varför jag inte betyder något, varför jag inte har något värde. hur man gör för att få ett värde. tills jag dissocierar långt bort, tappar alla konturer och bara kan tänka att jag inte finns. att jag inte är någon.

en stund är det svaret på allt. sen kommer tårarna. för jag förstår inte. varför jag inte får vara någon. varför jag inte får finnas.

böcker. att läka.

2012-01-30T15:57:00.001+01:00

gå din väg men stanna av johanna nilsson är en (fristående) fortsättning på hon går genom tavlan ut ur bilden. det handlar om en ung kvinna som länge kämpat med ätstörning och inre kaos. det handlar mycket om hur det blir i en relation, och vad som händer när man ska klara av rollen som plastmamma även om den känns lite för stor och ganska omöjlig mitt i allt kaos. den handlar också om medicinberoende, abstinens, och hur svårt det är att få hjälp och bli hörd i hur just ens problem ser ut.

jag är inte ätstörd, men jag blir rätt triggad av den. fast jag tycker om den ändå, för hon skriver så bra. och det finns hopp. vill inte skriva hur den slutar, men den slutar inte i nattsvart mörker.

om det så skulle kosta mig livet margaretha sturesson handlar om en kvinna som dragits med i en församling som alltmer fått formerna av en sekt. hon har varit en av de ledande där, men också en av dem som utpekats som besatt av demoner, och blivit utsatt för utfrysning och våldsamma andeutdrivningar under lång tid.

det är en sann historia, och stora delar av den är dagboksanteckningar (en del journalanteckningar finns också med). till slut har det gått så långt att hennes man ställer henne inför valet att välja mellan honom och församlingen. och i samband med det blir hon inlagd på en psykavdelning där hon tillbringar lång tid innan hon försiktigt tar sig ut till ett vanligt liv igen. något som hon nästan glömt hur det är, och där hon hela tiden följs av rädslor hon fått med sig från församlingen.

det handlar ju inte om sexuella övergrepp, men rätt mycket är likt. hon har PTSD, försvinner in i sina flashbacks. och en sekt med sina självklara regler påminner rätt mycket om en dysfunktionell familj som också för det mesta har värderingar och regler som inte stämmer överens med resten av världen. krocken när man försöker bryta sig loss och bli fri från förtrycket, och skapa sig ett annats sorts liv påminner rätt mycket om varandra.

kirre och andra boken om kirre av gunilla o. wahlström är två mycket rörande böcker om en liten kille som växer upp med en mamma som inte klarar att ta hand om honom. han kommer till ett fosterhem, och det är nog framförallt det där när han väl blir omhändertagen och får vad han behöver, och när man ser hur han utvecklas i det och vad som händer med honom i en varm och trygg miljö, som rör en så man bara gråter floder.

det är bra böcker, och jag tycker att folk som jobbar inom dagis och skola absolut skulle läsa dem. tyvärr är de skrivna på ett dåligt språk, och med nånslags konstig pedagogisk tanke som bara blir konstig.

jag är känslig för sånt. men ändå. kirre fastnar i ens hjärta så mycket, så jag förlåter dessa böckerna det faktiskt.

(två sista bilderna är lånade från adlibris)

böcker. trötthet.

2012-01-30T15:42:00.001+01:00

har funderar lite på om kroniskt trötthetssyndrom är en bättre stämpel på mitt trötta än vad utmattning är. letade fram lite böcker i bibblans katalog.

trött är fel ord av britt-marie thurén (red) gav mig jättemycket att läsa. det är en bok med många olika små skildringar av sjukdomen, för det mesta skrivna av de sjuka själva. ett par kapitel finns det med mer fakta, men det är de där sjukdomsskildringarna som ger mest. som får en att få en känsla av hur det är att ha denna sjukdomen, vad den handlar om, och vad man kan förvänta sig från vården. (i stort sett ingenting). det är skönt att alla berättelser är rätt korta, de längsta är nog 5-6 sidor. blir lättare att orka läsa även om man är trött i huvudet.

(ignorera smärt-boken, den råkar bara vara med på bild, jag bläddrade bara och kan inte ge nåt omdöme om den).

medicinskt oförklarliga symtom av johannes lindh är en bok som är skriven väldigt enkelt och tydligt. den är teoretisk men man behöver inte ha nån förkunskap eller vara bra på akademisk litteratur för att klara av att läsa den. han skriver kring en hel grupp av sjukdomar, med bla kronisk trötthetssyndrom, fibromyalgi och utbrändhet, där det gemensamma är nånslags "systemkrasch". på slutet går han in i detalj varje symtom för sig, och försöker förklara det, och det tycker jag är jätteskönt. i stort verkar det vara en vettig och bra bok. men det är svårt att veta om han har rätt i sin huvud-teori, som handlar om att en hel del av dessa problemen utgår från en lågintensiv hyperventilering (dvs att man andas bara lite för mycket, men hela tiden, när man är stressad över tid), och att det stör balansen av syre och koldioxid i cellerna, och att det påverkar deras funktion.

sjukdomsmysteriet kroniskt trötthetssyndrom av ingrid franzon är en rätt gammal bok i detta sammanhanget (tror att den kom -95). den har alternativmedicinsk inriktning, och den har sina fördelar med det perspektivet. men för mig blev den triggande och jag som till vardags inte alls är hypokondrisk blev det av att läsa i denna boken. svårt att säga exakt varför. den är rätt svårläst med, av så simlpa anledningar som brist på marginaler och dålig layout i övrigt. så... skulle rekommendera någon av de andra om du vill läsa om nåt på detta området.

kan också rekommendera hemsidan fibromyalgi.nu, som även handlar om kronisk trötthet, och som också presenterar en teori om varför det blir som det blir med dessa tillstånden.

bok. förövarpsykilogi.

2012-01-30T15:30:00.000+01:00

jag gillar bengt ohlssons sätt att skriva. inser att jag ofta värjer mig för böcker med svåra ämnen om jag inte känner till författarens sätt, men om det är någon med ett språk som är tryggt för mig, så vågar jag mig på det. den där lilla stunden av närhet är en roman om en serievåldtäktsman. i början av boken begår han våldtäkter. sen åker han fast, är på rättspsyk. han får en son, och blir så småningom utskriven och reser runt och föreläser i skolor om hur våldtäktsmän kan fungera.

jag har svårt att säga om det är en bra bok, om det är såhär nån som begår övergrepp mot helt främmande människor som de överfaller fungerar. och det kan väl vara olika, vad som ligger bakom och hur det egentligen funkar inne i huvudet på dem som gör sånt. skulle tro att boken är ett försök att leva sig in i hur det skulle kunna vara. och jag tycker att den funkar. jag tror det skulle kunna vara såhär. den känslan som är starkast när jag läser boken är att jag blir så arg och irriterad på huvudpersonen för att han är så självcentrerad. han önskar sig förståelse och empati i varför det blivit såhär, varför han begår (senare: begått) dessa handlingarna, men själv har han ingen inlevelseförmåga i hur det egentligen är för offren. eller att de ens är offer. det är ju honom det är synd om. egentligen.

självklart en triggande bok. så läs inte den om du är skör eller lättriggad.

böcker. freud & co.

2012-01-30T15:22:00.002+01:00

sabina av karsten alnaes är en sån där roman som handlar om en person som funnits. men som sagt, en roman är det. sabina är en judisk kvinna som först gick i terapi hos jung, sen blev hans älskarinna, sen blev vän med freud. det skulle kunna vara en bra bok, men den har lite väl stora ambitioner i sin vilja att skildra både europas och psykologins utvecklings genom 1900-talets första hälft. den är intressant på en del sätt, därför tar jag ändå upp den här. men räkna inte med att det är en bra roman. den tar sig vatten över huvudet, och drunknar pga det.

sju vita vargar i ett träd av christina bergil är också den sortens roman, om en människa som faktiskt existerat. denna boken handlar om en av freuds mest kända patienter. vargmannen. inte för att man ska ha koll på hand patienter, men han gick länge i terapi hos freud, och även hos andra, och han "som fall" har dokumenterats av flera olika personer, inte bara av freud.

detta är en bättre bok än den förra rent litterärt. och har ett smalare område i sin önskan att ge en tredimensionell bild av en person, och hur det skulle kunna ha varit. det som den kanske gör tydligast är oförmågor och brister som fanns i den tidiga psykoterapin och -analysen.

fallstudier av freud. insåg efter att ha läst dessa båda romaner att det blir fånigt att hålla på och vägra att läsa freud "på riktigt", hur mycket antikänslor jag än har av honom. så jag valde att låna hem den tjocka boken med fallstudier, där bla vargmannen finns med. läste bara just det fallet. och det är rätt mycket med freuds analyser och tankar och teorier som jag bara tycker är idioti och bullshit. men han framstår åtminstone som lite mer ödmjuk när man läser hans egen framställning. han presenterar sina teorier om vad analysen av vargmannen handlat om, men han är också tydlig med att det kan vara helt fel, det han säger.

och ännu ett forum.

2012-01-26T22:18:00.001+01:00

du hittar det här: delatljus.forum24.se

kan tillägga lite kort att jag inte bloggar så mycket här för att det är lite fullt upp med annat. men det känns ändå som om mitt liv är på väg att ordna sig hyfsat nu. som om drygt ett år av omöjlighet och för-mycket-av-allt-läge håller på att landa i något som är mer anpassat efter vad jag orkar, och kanske till och med kan innehålla tid och utrymme för att läka. tummen upp för det.

ett nytt forum till.

2012-01-13T21:10:00.000+01:00

sexuella övergrepp - fri från skuld.

nytt forum

2011-12-22T21:25:00.000+01:00

som de flesta berörda kanske vet kommer andrum, som varit ett forum på nätet för överlevare, försvinna helt inom kort. redan nu finns ett nytt forum med samma inriktning, överlevare som ger stöd till överlevare. du hittar det här: oasen.egetforum.se

2011-12-03T11:52:00.000+01:00

insåg att den ena texten jag nyss publicerade om integration redan fanns här på bloggen, men plockade bort det gamla inlägget. dumt att ha dubbelt.

vill också säga att det finns fler texter om integration i menyn till höger.

integration. slutet av sommaren 2009.

2011-12-03T11:45:00.001+01:00

och jag vet ju. att den där frågan som skriker i mig är "men när det inte går att klara av att orka stå ut mer, vad gör man då?" och jag vet. svaret är att man fortsätter ändå. för att det inte finns nåt val.

integration. som jag sammanfattade det efter 4 veckor.

2011-12-03T11:39:00.000+01:00

har alltid haft ett sånt behov av att fånga kaoset i ord, fånga det som händer, varför, hur. ge mig konturer. ju mer kaos, desto mer ord, typ. så jag skrev en del då, sommaren 2009. för allt var kaos. och obegripligt. och jag behövde göra det begripligt för mig. kanske skulle jag sammanfatta det lite annorlunda nu, för tiden ger andra perspektiv, man kan se andra saker som var delar av en större rörelse som inte gick att se när man var i det. men man glömmer också en del. förminskar saker som kändes stora då, som tappat sin relevans nu.

här är iaf en sammanfattning av min integration som jag skrev när det var ungefär 4 veckor sen den stora fusionen ägde rum.

*

jag trodde att jag bara var en del, förr. innan jag började minnas. inte för att jag gick runt och formulerade det för mig så, för att vara en är ju det normala, och då behöver det inte formuleras. men så började minnena. och rätt vad det var så var den lilla där. som en egen. som nån annan än den jag började kalla stora. hon försvann igen efter ett tag, och jag tänkte att jag bara inbillat mig, men hon kom tillbaka. och så kom de andra delarna, en i taget. högstadie, mellanstadie. ett tag fanns det en lågstadie, men hon smälte ihop med den lilla rätt snabbt. sot hade funnits hela tiden, men mer som funktion än personlighet, hon bytte skepnad lite och blev tydlig för den stora jag också. och så Liten, den minsta som var bara ungefär ett.

den stora var alltid så arg på dem när de precis kom fram och visade sig första gången. ville inte att de skulle finnas. ville inte få reda på deras smärta, deras minnen, behöva dras med rädslan och trasigheten. hon hade nog med sig själv, och de delarna som redan fanns. men vi lärde oss efterhand (eller dom? jag? inga personliga pronomen är rätt...) lärde oss att det bästa är att försöka lyssna, försöka bli vänner, hitta tillit mellan delarna. och blev bättre och bättre på det.

har tänkt mycket på om jag "skapat" delarna i läkningsprocessen, för att det blev för tungt. men jag tror inte det. jag tror att de fanns hela tiden. att den stora bara inte vetat det, för deras funktion skulle ju falla då. funktionen att skydda skal-jaget från vetskapen. från känslorna och minnena, för att hon skulle kunna överleva, kunna ha ett hyfsat fungerande liv. kanske började integreringen när jag började minnas. när dörrarna till de andra delarna öppnades, när de fick finnas i det medvetna. med sina minnen och känslor.

det var så skönt att jag redan gått hos M i terapi ett tag, hade börjat hitta lite förtroende. att det fanns nån där. att jag bara behövde vänta ett par dar innan hon kunde få ta emot mina minnen. och att hon trodde på mig. det hade varit så annorlunda och mycket svårare att få minnen, och inse att jag måste hitta nån att prata med, bygga upp ett förtroende, hitta trygghet. det var bra att M fanns där. och egentligen litade jag inte på att hon skulle kunna ta emot det. men jag kände det som om jag höll på att sprängas och gå under och med första minnet skakade jag i stort sett ända tills jag fått dela det med henne. och hon kunde ta emot. det gick bra. hon förvånar mig alltid i det där. är alltid mycket bättre när det är jättestarka känslor och minnen, värjer aldrig.

vi väntade ett tag med att försöka förklara det här med den lilla delen för henne, och det var inte så lätt. men efter ett tag, och lite efterhand, så gick det. tillslut vågade den lilla vara där och prata med henne själv. innan hade den stora funnits emellan som tolk. ibland blev allt fel och M fattade ingenting, men det gick att komma förbi och laga det igen. och det var nog bra det också. även om det aldrig känns så. det gick att låta lilla bygga sin egen relation till M. och senare de andra delarna.

i höstas handlade det mycket om anknytning. jag gick mycket in för att anknyta. rörde nog ihop den stora och M inne i mig, de blev liksom nån symbol för det stora och trygga som man kunde lita på. inte så stor skillnad, mer som om stora och M kompletterade varandra i tryggheten. M var starkast trygghet eftersom hon var utanför mig, och stora var starkast trygghet för att hon aldrig försvann. för vi var aldrig sådär så vi tappade tid. alla delar som var ute samtidigt var medvetna om varandra, även om vi inte alltid var överens eller vänner. vi kunde slåss rätt rejält om platsen och vem som skulle bestämma. men vi var medvetna om det. om alla, och kunde "se" vad de andra kände och upplevde, känna det lite vagt med, men upplevelserna var fortfarande en särskild dels.

i höstas hände det för första gången att alla var framme samtidigt. Liten kom inte fram nu förrän i början av året, men alla de andra. shit vilket kaos. och det kvittade vad vi gjorde för att försöka bli trygga för det var alltid nån som blev otrygg av allting. vad vi än gjorde för att det skulle bli bra så blev det alltid dåligt för nån. men hela tiden var det där med anknytning det centrala. och de små bitarna fick nästan all tid hos M. och jag kommer aldrig glömma den där känslan när lilla blev rakt igenom trygg. när hon bara var full av vissheten att M och den stora kunde visst göra fel och göra så det blev jobbigt, men det var inte meningen. och tryggheten, som värme rakt genom. som ett lugn. och hur mellanstadie kämpade sen, för att försöka hitta samma. sot och högstadie var rätt lugna i det redan, och de hängde mest på de andras trygghet. behövde tid och plats hos M ibland, och rätt mycket här hemma. men mest var det mellanstadie som kämpade med tryggheten. hon var också den som var räddast. som inte hade någon alls, då när det var hon som liksom var den som levde.

jag föll ihop i utmattning på juldagen förra året. eller om det var annandagen. det är en definitionsfråga. och det tog ungefär en vecka innan jag hunnit slappna av så mycket att jag sjunkit till botten av tröttheten. och jag kunde knappt röra mig, och orkade inga intryck. har varit så trött förut, men blir ändå rädd. försökte bli trygg, som första prioritet. känna att det var ok. att jag inte skulle dö.

vi byggde ett tryggt rum på terapin. vi hade gjort såna här hemma en del gånger förut. som en visualisering man kan gå in i, fylld av snällt och tryggt. men vi hade gjort ett med M, och hade vågat släppa in henne i det också. så vi kunde gå dit, och va hos det som kände tryggt med M, och i en miljö som var trygg. och eftersom vi mest låg stilla och vilade i tysthet och var rätt rädda, så gick vi dit ofta.

och det var rätt jobbigt att orka vara alla delarna, skifta mellan dem, så alla fick sin uppmärksamhet och trygghet, där i trygga rummet. vi hade liksom var sin kropp där. för vi kände inte det som om det var samma. som om det var rätt konstigt och overkligt att vi bara hade en kropp på riktigt. men ett par av delarna tyckte att det var en bra idé att flytta in i samma kropp då, när vi var så trötta. i trygga rummet. den stora klarade inte av det. men efter ett tag kunde de andra fyra vara i samma kropp. de skiftade liksom vem det var som var framme, men det var så mycket lättare att skifta mellan delarna när det inte behövde betyda att byta upplevelse av kroppen. dom kunde ligga ihopkurade i soffan i trygga rummet, och tänka att M klappade på håret. och så skiftade det bara vem det var som reagerade och kände. scenen var liksom samma. bara en kropp att hålla reda på, att förhålla sig till.

den stora sabbade lite. klarade inte att ta emot den sortens trygghet, att vara i det och vara lugn. men försökte låta de andra vara där. i det. och det var nåt som var bra med det, för när det blev otryggt så gick det att göra mig närvarande i den delen som var tryggast för tillfället, få henne att gå in i trygga rummet och vara hos M och vara trygg, och sen kunde vi dra in de andra delarna i kroppen också, och så kunde de bli smittade och lugnade av tryggheten.

det var nåt som handlade om att fullt ut acceptera M som trygg punkt i vårt liv också. att bryta loss henne från den här stora-och-M-tryggheten, där den stora och M hade rätt suddiga konturer för de små, och där nog ingen av dem hade räckt. men nu blev M en egen person, eller tydligare liksom. och stora en annan. jag tror det behövdes, att tryggheten kom mest utifrån.

jag orkade inte ta mig till mottagningen när juluppehållet var slut. M var här ett par gånger. Liten kom fram, och hon gjorde det genom att ockupera den storas känslovärld. för hon kunde inte prata, så det behövde vara så, så den stora kunde tolka det som kändes.

sen blev det avbrott i allt, fyllt av missförstånd och jobbigt och saker som gick sönder med M. vi pratade i telefon ett tag, och sen hade vi paus. men de små ringde till henne ändå. och sen hade vi paus på riktigt. och ja... det var många turer. och ett par månader gick det bra, eller hyfsat, att vara ensam i det. att försöka skjuta undan Litens kaos, ta hand om saker själv. fast det var som om jag hade ett batteri laddat med trygghet, och det blev svagare och svagare och till slut tog det slut. (och det blev inte bättre av allt som blev fel med M).

blev inlagd ett par veckor, och M hjälpte så vi fick vara på en snäll avdelning. en som inte är i ett sjukhus-hus, och där det var samma läkare som jag har i öppenvården, och inte lika hispigt. läskigt för oss att vara inlagda ändå, för vi har varit med om så dumt. men det gick. nån annan fick ta över. laga mat till oss, styra upp saker. och det var skönt att nån kunde prata med mig och förankra mig lite i nuet och koppla ihop de små delarna med den stora. personalen fattade iofs inte att det var det de gjorde, men... de små kaosade ihop helt, och sen gick vi och pratade med nån, och så kom den stora fram och vi var mer närvarande ihop, och det gick lättare.

det hände rätt mycket de där veckorna innan, och när jag var där. den stora accepterade också att vara i samma kropp, hon hade inte nåt annat val. och så mycket föll. så mycket av mina sätt att hantera saker. liksom... hur tar man hand om övergreppsångest om man inte kan ta den lilla delen, hålla henne i famnen och trösta tills det är tryggare? de fyra "mittendelarna" (inte Liten och stora) blev iaf mycket trygga av att M fått oss till en snäll avdelning. och att hon pratade med oss fyra ggr på telefon på två dagar innan jag åkte till psykakut, och att hon sagt så mycket till de på akuten så det inte spelade så stor roll att det inte alls gick att kommunicera med läkaren där (han var dum i huvet + kunde inte svenska) ("så under de här åren hade du en sexuell relation med din pappa?"). det var skönt att de blev trygga med M igen. alla hade blivit så otrygga under våren. och de veckorna när vi var på avdelningen kunde vi ses där.

och jag tänkte att de veckorna som var kvar till Ms semester så kunde jag nog orka ta mig till mottagningen en gång i veckan och bara liksom upprätthålla känslan av att hon finns och vill mig väl. fast det gick inte alls bra. jag var för otrygg och det var svårt att bygga upp tillit nog att orka klara av att gå dit, och när jag väl klarat det så var jag mitt i en konflikt av att vilja putta bort henne och släppa henne nära samtidigt, och jag skulle dö av båda alternativen kände jag det som, och det blev så omöjligt svårt. och för länge att orka komma ihåg att hon inte tänkte döda mig i en hel vecka tills vi skulle dit igen. och hela tiden kände jag det som om det var omöjligt, allting. som om jag hade fått händerna bakbundna och inte kunde göra nåt för att ta hand om mig, för att nå Liten som var den som mådde sämst och så mycket behövde att nån höll om henne. det var som tortyr att inte kunna. och att inte klara av att lita på M. inte kunna göra nåt för att hitta trygghet.

maktlösheten är nog en av de värsta känslorna i mitt liv. för den fanns i övergreppen med. så när jag känner mig maktlös så tror jag att det är samma sak som om jag kommer dö. och den stora blev så förtvivlad och allt blev så väldigt tungt och hopplöst. M hade semester en vecka, sen jobbade hon två innan det var mer semester. vi bestämde att ses fyra gånger på de två veckorna. för att ha en chans att ge mig lite trygghet. jag bestämde att det var ok att jag egentligen inte orkade. att lite trygghet, eller chansen till det, var värt hur mycket som helst. att jag kunde vara däckad sen alla de andra veckorna M hade semester, om jag bara slapp att befinna mig i den undergångskänslan som jag gjorde.'

av de fyra gångerna kändes det som om 75% bara var kaos och otrygghet, och 25% blev tryggt och bra. det blev iofs jättestark känsla av trygghet ett par gånger, som vände uppochner på saker i mig, och rätt vad det var så kom Liten fram till att M är trygg, och vågade visa ett minne som stora kunde få berätta för M. det hände iofs här hemma, men det var i efter-effekten av tryggheten vi lyckats ge mig på terapin.

den stora var livrädd för att integreras helt, kände att det inte finns en chans på jorden att vi skulle överleva det, att känna allas smärta. ha allas minnen. hon försökte övertala sig att den nya skulle få allas förmågor och styrkor också. men verkligen verkligen livrädd. jag trodde inte att vi var där riktigt än. trodde att det var fler steg kvar innan. att det kunde bli till hösten när semestern var slut och M fanns där och alla kunde acceptera det. men jag tror att stora ändå slutade att kämpa emot intergrationen av hela sin kraft av den tryggheten som blev. att hon accepterade att den skulle äga rum, även om ingen av oss trodde att det skulle bli redan då.

sista dagarna innan M skulle ha semester var jag så osammanhängande. löstes upp i konturerna. ville ligga under mitt bolltäcke hela tiden, som om det skulle hålla ihop mig. allt var bara kaos. som om jag uppluckrades. jag trodde att det var för det där minnet från Liten, för att hon hade rätt vag jagkänsla om man jämför med oss andra, och i kombination med hemska känslor och saker med familjen, och i kombination med att M skulle ha semester. men det var nog inte alls det. eller... inte mest iaf.

löstes upp mer och mer, och till slut (efter ett par dar) var jag verkligen sex miljoner fragment. som om varje del sprängt sig i småbitar, och som om jag bara var ett moln av alla fragment. tappade jag-känslan helt och kände mig livrädd och som om allt var kaos. och fick panik-sorg över känslan av att allt jag nånsin varit upphörde. och att jag inte visste vem jag var överhuvudtaget. och saknaden av de delarna som funnits. vi tyckte om varandra och tyckte om när vi blev som en trygg familj. och nu var jag plötsligt bara en. kaotisk och fragmentarisk, men bara en.

två veckor hade jag i stort sett konstant ångest och allt var så rörigt och diffust. men lite i taget fick jag mer konturer. och hade en tid hos M förra veckan, för hon jobbade en vecka då. och jag vet inte riktigt vad hon gjorde. jag tror att hon mest var där. och att denna nya jag fick träffa henne. och fick plats med allt kaos och allt rörigt. jag blev så trygg av att vara där. och vi gjorde en lista med saker som jag kan göra för att bli trygg istället för att skada mig när allt kaosar som värst. och det känns skönt att ha den. för ibland kan jag inte tänka alls, kan inte komma ihåg. men läsa kan jag.

nu är det lugnare. vissa dagar är allt hudlöst och kaotiskt, men andra dagar är det bättre. det känns som om jag har en kropp. är en person. vet inte riktigt vem, men ändå. någon är jag. försöker leta efter mig, komma fram till vad jag tycker om. vilka färger, vilken musik, sånt. försöker spara svårare saker tills M är tillbaka på riktigt. det är bara nästa vecka också som hon är borta. (har varit världens tur för mig att hon hade så uppstyckad semester just detta året, jag vet inte hur det hade gått annars).

det är konstigt det här, att vara en ny jag. fast jag hittar bitar av de gamla delarna i mig, nu när jag slutat vara i total panik över att de är borta. de första dagarna blockerade jag så mycket genom sorgen och rädslan. som att jag var ute och såg en jättefin vallmo. det enda jag kunde känna var att jag blev så ledsen för att jag inte kunde visa lilla den, för att hon skulle tyckt så mycket om den, och blivit glad och skuttig. nu är det lättare att nå de känslorna i mig själv. det känns annorlunda. men jag kan i första hand känna att jag tycker om saker. även om sorgen över det gamla finns där också. saknaden över de jag var förut. och det som var fint i det.

jag gjorde mig en superhjälteidentitet då också. korp version 2.0. har växt ifrån den senare. för känner mig mjukare, svagare, annorlunda nu. men då, då var det bra att stärka min identitet som superhjälte. jag kände det som om jag hade så lite skydd. så otydliga konturer. det var bra att ge mig en bild av mig som handlade om styrka.

integration. första veckan.

2011-12-03T11:28:00.000+01:00

bläddrar i gamla papper, gamla filer, gamla ord, minnen, tankar, känslor. från 2009. det är för att M ska sluta, för att allting gick sönder i vår relation det året, för att det är svårt. att det förblir oavslutat. det året har varit ett kaos av smärta i mitt minne, något jag måste vara försiktig med, distansera mig från. det går inte nu längre. nu måste jag göra på ett annat sätt. för villkoren ändras när hon ska sluta.

har kommit till juni. när integrationen, den stora fusionen, slutligen inträffade. hela våren hade integrationen smugit sig fram, eller närmat sig, eller hur man ska definiera det. men sen. sen upplöstes allt. orden nedan är delar av det jag skrev då, för att försöka fånga min värld, hitta mig själv.

*

vi fattar ingenting det är som om allt vi brukar vara bara har suddats bort och kvar är nånslags upplöst gegga av saker som olika jag brukade va och allt är hemskt och äckligt äckligt och pappan fick göra som han ville för det var nog rätt så o vi har glömt varför det va på nåt annat sätt för vi kan inte riktigt tänka för vi har tappat bort allt vi brukade va eller liksom att ha ordning och reda på mig och förstå hur saker hänger ihop och vi är äckligast och hemskast och vill bara göra mig illa men försöker att inte göra men har ingen aning om varför det spelade nån roll, bara att vi borde veta att det spelar nån roll och om jag nu tvunget ska smälta ihop o va en så vill jag smälta ihop o bli en välfungerande vuxen jag vill inte va ett äckligt kaos med bara allt dumt jag nånsin tänkt o känt i hela mitt liv o helt utan konturer och utan nån trygghet och bara kaos.

men så svårt. vill hela tiden fråga dom små delarna hur dom mår. fast dom är inte där. dom svarar inte. jag identifierar mig med den stora, men känner mig egentligen inte som henne heller. måste nog bara identifiera mig med nåt alls för att känna att jag är nåt på riktigt.

det är svårt att allt bara byter form. vet egentligen att allt som alla delarna var finns kvar. att det behöver bli en ny form. att det är bra. men får panikkänslor och känner mig övergiven och tom. som om 5/6 av mig bara ryckts bort. eller kanske 6/6 eftersom jag inte känner mig som den stora heller. de är borta. fast samtidigt inte. svårt att lita på. nåt alls. att jag finns. svårt att identifiera ett jag. allt som var är borta. fast nog kvar, men i mycket små bitar och i en enda röra. svårt att känna igen nåt alls i mig. och svårt att kommunicera med mig. svårt att nå mina känslor. svårt att förklara för mig hur allt är. varför jag inte behöver vara rädd. varför det kommer bli bra. jag vet ju att det är ett bra steg. tror inte på det bara. känner bara kaos. känner inte det som om jag smälter ihop. känns inte som helhet. känns som om alla konturer upplösts och jag är en miljard atomer som flyger omkring och krockar med varandra...

vi har också haft olika perioder. olika mycket splittring, olika många delar framme. ibland alla, ibland bara den stora. ibland bara två. har varit olika hur mycket olika delar har behövt vara framme, behövt finnas. jag trodde på nåt sätt att det skulle vara så det var att smälta ihop. alltså det är klart det kan vara helt olika. men. jag trodde det skulle vara så för mig. lite liksom... stillsammare. men jag har känt att vi är på väg att smälta ihop ett halvår. det har varit nåt som varit på helt nytt sätt. att närma oss varandra mer och mer. och nu är det som... som nånslags big bang. som om vi var tvungna att komma så nära varandra att vi upplöstes, och som om det är förutsättningen för ett nytt jag som inte är delat. fast vi har inte sammanfogat oss till ett nytt jag riktigt än. och jag vet inte hur det går till. jag känner mig bara som om det är det som händer. jag vet inte hur jag kan veta det. men. det känns så. jag känner mig säker. som om det är det enda jag vet i detta kaoset. som att allt sprängts i små små bitar, och som om det är förutsättningen. att allt måste upphöra att vara som det var, för att bli det nya.

det finns inga delar mer. och det finns inte riktigt nåt nytt enhetligt jag heller. inte än. men vi kommer väl dit. jag kommer väl dit. jag vet inte vad jag ska ha för personligt pronomen. det finns inget vi mer. inget jag heller. det finns ett kaos. på väg från nåt till nåt annat. mittemellan. allt.

gick och tittade på löven och blommorna och sånt jag brukar. och ville liksom säga till den lilla att hon skulle titta, ville att hon skulle bli glad och skuttig för det fina. fast hon är inte där. ingen är där. bara jag. det här jaget som jag inte känner. om nån ska skutta måste det vara jag. och ingen har jag att visa nåt. alltså om jag inte är med nån annan människa. det känns så tomt och konstigt. och helt förvirrat. insåg sen att jag behövde fråga mig om jag tycker om detta. tycker jag att dessa löven är fina? tycker jag om detta ljuset? som om jag måste lära känna mig. som om jag faktiskt inte vet. jag kan referera vad alla olika delar skulle ha tänkt och känt och velat och sånt. men jag? jag vet inte vem jag är? jag måste ju va nån, om jag nu finns. borde vara så att jag tycker om ungefär samma saker som dom delarna som fanns. fast jag känner mest en intensiv förvirring. som om jag inte klarar av att veta nåt. förstå nåt. hur vet jag om jag tycker om nåt? tyckte om ljuset iaf. solen. och började tänka på att det skulle vara trevligt att grilla. vilka saker man kunde ha och så. och gjorde jättesnäll kvällsmat när jag kom hem. så tänker att jag hittade nån liten del av mig. ett hörn av det nya jaget. även om det bara var lite keso och bröd och grillade äpplen och kvällsljus i det hörnet så är det ju ändå ett hörn. det är ju mer än ingenting. tror jag. allt är förvirrat. fast tror jag ska försöka förankra mig så. prova. att fråga mig vad jag tycker, om sånt jag vet att delarna kunde tycka om. vill hitta dom snälla konturerna. eller konturerna av det snälla snarare kanske. vill hitta det jag kan bli trygg och må bra av... kan hitta lite mer av mig själv efter hand sen. men vill hitta lite snällt.. (vill inte att M ska ha semester. vill ha stöd och inte vara ensam... världen är så stor och läskig. det är så svårt att inte veta nåt och att vara ensam i det.)

allra mest är det sorg. sorg över att dom inte finns mer. över att släppa taget. tänka att jag aldrig mer kommer vara sådär fem år. jag antar att det normala är att släppa taget om det långt innan man är 29. men jag var ju det nyss. inte bara, men också.

det är ju nåt nytt detta. och jag VET att det är bra. att det är läkande och nånslags helhet. sånt som jag vill. men nu är det bara sorg sorg sorg. vill inte alls vända upp och ner på allt såhär.

gjorde bilder i huvet av jag-delarna igår. inte så som när de fanns. de var ju inte levande. inte döda heller. inte sovande heller. jag vet inte vad de var. det var bilder bara. bilder av såna jag varit. och jag kunde vara där hos dom och tänka på dom och varför jag tycker om dom olika. varför jag saknar dom. allt det fina och det bra i dom. tror det är bra på nåt vis för att hitta mig själv i detta nya med. att se vem jag varit. och att de bara är nånslags skuggor av det förflutna nu. jag går runt hela tiden och tänker att jag är dum. jag vet att det inte handlar om det, men jag tänker att jag är dum. det har ju bara varit minnen och rester av det gamla hela tiden, men jag är dum som inte fattar det förrän nu. fast det är ju inte sant. det var inte bara bilder. det var inte bara att klamra mig fast vid minnen. det fanns ju anledningar till att vara splittrad, till att dom fanns kvar. till att jag inte var hel. jag kunde inte vara hel förrän precis nu, det var därför jag inte blev det förrän precis nu. det handlar inte om att vara dum. handlar om att vara trasig. och att det tar tid att laga.

det är nåt med att ta in att jag har en historia. som inte är levande i nuet. jag har varit fem år, jag har gått på mellanstadiet, högstadiet. allt som delarna var kvar i. innan har det liksom varit en teoretisk vetskap på nåt vis. det här "nä. jag är inte fem år. jag är vuxen". samtidigt har jag ju varit fem år fortfarande. inte bara, men också. lilla var ju det. hon fanns ju i nuet också. iofs är det inte riktigt 24 år sen jag var fem. bara typ... knappt en vecka. men ändå. hon behövde finnas kvar lite längre och det var ok, men nu är det nåt med det där. att det blev till historia. det ändrar på nåt i mig. som kugghjul som hamnar rätt på nåt vis. tänker kanske tydligare senare...

jubileum.

2011-12-02T12:02:00.000+01:00

idag kommer vi passera 30 000. vi som varit på denna bloggen och läst. jag är glad att ni finns här, hoppas att ni kan hitta styrka och oensamhet, eller kanske förstå något lite bättre. att ni får nåt ut av att vara här.

det betyder mycket för mig att ni finns här. att ni funnits här. delat, hjälpt mig att bära. 30 000 är så väldigt många. det värmer mitt hjärta. tack.

så här många har besökt bloggen nu:

did & ptsd & harry potter.

2011-12-02T11:58:00.000+01:00

såg den sista harry potter-filmen häromdan. och är inte nämnvärt impad, tyckte den var rätt tråkig. men det var inte det jag skulle skriva om.

för några år sen hade jag väldigt mycket minnen i kroppen, och verkligheten och minnena rördes ihop lite. ofta kände jag det som om min pappa fanns här och skulle göra mig illa. inte irl-pappan i nuet. utan minnespappan. som han var när jag var liten och utsatt. ofta kändes det som om han stod vid min säng när jag skulle sova. som om det var livsfara. pappaspöket döpte vi honom till. för det var ju det han var. ett spöke från det gamla.

vi i delarna försökte ofta göra saker för att skydda oss, såklart. för att stänga minnena ute och ge oss en chans att tex sova. vi har alltid jobbat mycket med visualiseringar och så, spontant, inte som nåt vi fick lära oss i terapi. och ett sätt att stänga ute pappaspöket var att försöka göra som en bubbla runt oss, runt sängen. så kunde det kännas som att han fanns där, men utanför vår bubbla, den kunde han inte nå igenom. ett tag gjorde vi istället en bild av en kupol av änglar vi vilade under, som skyddade oss. utanför dem fanns det hemska, men inte där inne, hos oss. vi var skyddade.

det finns en scen i en harry potter-film när voldemort försökt ta sig in i hans hjärna under en hel film, försökt påverka honom och bryta ner honom inifrån. och snape och harry har tränat på den sortens invasioner och hur man blockerar dem. och sen, när allt är i striden och det är som starkast, så är det dumbledores råd som är det starka "du har nåt som han inte har, harry, du har kärlek", och det är bilderna av kärleken som tränger undan ondskan, som gör att han kan motstå invasionen, inte bli ockuperad.

när jag såg den filmen var jag i en period av mycket minnen och kamp. och vi tog det till oss. använde det. försökte göra som harry, fylla oss med bilderna av värme, kärlek och ljus, för att tränga bort det onda som jagade oss.

och ja, det funkade faktiskt. ljus är det bästa som finns att bekämpa mörker med.

the sparrow of sorrow.

2011-11-23T12:51:00.000+01:00

terapeuten ska försvinna från mig. och läkaren. och allt som var tryggt i systemet. det är så mycket sorg. så mycket tras.

jag försöker bearbeta. försöker dra i känslor och tankar och trådar. se vad som behöver tas om hand, och ta om hand det. minnas det som gjort för ont att komma ihåg. för vi skulle ta det sen. allt gick sönder med henne och hon försvann när jag behövde henne som mest. men vi skulle ta oss förbi det. vi skulle hitta nåt nytt sen, nåt tryggt på andra sidan denna tröttheten. det fick inte sluta så. vi var överens om det.

men nu är det så. nu tar det slut så. med ett öppet sår och en enorm sorg.

jag bläddrar i gamla blogginlägg. minns. lite i taget. kanske skriver jag mer en dag. jag vet inte. jag hittade ett snällt inlägg som handlade om nåt helt annat. mest ville jag dela det med er idag. det har ju funnits här hela tiden, men... det är begripligt om inte alla tittat på exakt alla tusentals inlägg.

klicka här: what's the colour of love?

ännu mera böcker. DID, psykiatri, anknytning osv.

2011-11-08T01:03:00.000+01:00

many voices är en organisation för människor med dissociativ identitetsstörning, och deras tidning går att köpa från hemsidan. hela konceptet handlar om delande. människor ritar och skriver, berättar, och läsandet kan bli ett sätt att hitta ut ur ensamhet.

älskade boken mending ourselves som de gett ut, och tidningarna är lite samma. tyvärr känns de inte lika bra för mig. ev beroende på att det känns lite tunt i förhållande till vad de kostar, och att det inte blir lika brett eller djupt som jag önskade mig.

ett plus är iaf att man på hemsidan kan söka fram nummer som handlar om just de ämnen man vill läsa om, tex integration. men köp hellre boken, tycker jag. den är som tidningarna, fast lite bättre.

hej grymma värld av kate bornstein är bara så ljuvligt underbar. den är två delar. första delen handlar om hur det är att leva som en outsider och att inte känna att man passar in. det handlar om att tro att den enda lösningen är att dö. sånt. andra halvan är 101 alternativ till självmord. ett i taget. de vanliga alternativen, och mindre konventionella.

den är så bra. den är så heltäckande, asrolig och snygg. den borde delas ut gratis till alla högstadie- och gymnasieelever, och ligga i varje väntrum på psykmottagningarna. och helst överallt. alla borde läsa den. speciellt såna med självmordstankar, men faktiskt alla andra också.

beckombergalandet av anders k. johansson är en speciell bok. foto och korta texter. författaren växer upp på beckombergaområdet, i en av bostäderna för anställda. senare jobbar han som skötare på sjukhuset. och blir anhörig när hans syster får svåra psykiska problem.

de olika perspektiven som ryms i samma person är intressanta. och bilderna är starka och bra.

hur jag lärde mig älska mina värsta känslor av inger edelfeldt.

förra året fick jag för mig att jag skulle läsa självhjälpsböcker för att stärka saker i mig som jag redan visste. sånt om att ta hand om mig, handskas med livet, vara närvarande. det var en korkad idé som mest skapade ångest och dålighetskänslor.

en bok gillade jag mycket. för det personliga tilltalet, för att den är snyggt skriven, och för att den inte är så glättig eller förenklar livet. den bygger på zen coaching, som bygger på närvaro, acceptans och allt det där saker i självhjälpsböcker brukar bygga på. men den är vettigare. mer medveten om mörkret. vågar ställa frågor som tex vad som händer om man nu försöker vara medvetet närvarande och luktar på en blomma och inte alls känner sig uppfylld och lycklig. vad händer då med en? och vad kan man göra med det?

att vara där du är av bent falk är en liten bok om själavård och lyssnande. den sätter fingret på en del centrala saker i viktiga strukturer i människors problem, och i vilken betydelse olika ord man kan välja i sitt lyssnande har (för de flesta lyssnar trots allt inte alldeles tysta). den är fin och tydlig och gav mig rätt mycket förståelse för mig själv och andra.

den mörka hemligheten av dan josefsson och egil linge är en populärvetenskaplig bok om desorganiserad anknytning. den är enkel men banaliserar inget. jag tycker den är lättbegriplig och bra, ett alternativ om man inte orkar ge sig på de mer akademiska titlarna i ämnet. ämnet, som det för övrigt skrivits alldeles för lite om, men jag tror det kommer mer och mer nu, tror att vi börjar förstå vikten av en bra anknytning.

det är mindre fokus på sexuella övergrepp än vad som kunde vara rimligt, men på ett sätt är det kanske också rimligt att ha en bok som denna där olika saker som kan ge en desorganiserad anknytning tas upp och får plats, sån här litteratur blir lätt dominerad av de svårare problemen. så kanske bra på sitt sätt.

har använt avslappningsskivor mycket i perioder, och vill till sist (för idag) tipsa om mikael widerdal som är den som passar mig bäst. finns flera olika skivor, och jag hittade dem på bibblan. annars finns de tex här.

och världen rasar, och när den inte kan rasa mer gör den det ändå.

2011-11-07T21:49:00.001+01:00

det är såhär: världen är inte byggd för att man ska vara traumatiserad. vården och systemet i stort är inte byggt för att man ska vara sjuk. inte på vilket sätt som helst. bara enkelt och avgränsat. psykiskt eller somatiskt. inte lite av varje. inte de somatiska delarna av en traumatisering. ingen tycker att det är deras bord. ingen kan nåt om det. det finns lite forskning. men sen når det inte närmare min verklighet. för om det alls finns nån som har koll på trauman så är det på de psykiska effekterna. att DID och andra komplexa traumastörningar också är djupa stresstillstånd som på många sätt är mycket värre än den där arbetsrelaterade stressen som folk blir utbrända av, att det påverkar hela det mänskliga systemet, att det är självklart att det är så, det finns inte. det är på ingens bord att ha den kunskapen.

och om det bara vore så vore det ju illa nog. men det verkar vara på allas bord att bestämma att det de inte vet tror de inte på. alltså: om de inte kan det här om somatisk problematik efter allvarlig traumatisering så betyder det att det inte kan finnas. alltså: det betyder att jag bara hittar på. eller inte fattar. jag kanske har ångest bara, det kan man ju bli trött av?

jag går sönder av osynliggörande, jag går sönder av idiotförklarande, jag slits i bitar av att inte bli trodd.

det värsta är att det inte går att välja bort. visst. vården är en sak. eftersom det inte finns nån vård som är anpassad efter mina problem kan jag ju helt enkelt låta bli att söka vård, eftersom vården i praktiken mest är ohjälp. sålänge jag har kontakter inom psykiatrin som tror på mig mycket nog för att ge mig läkarintyg och så, så funkar det. men problemet är resten. försäkringskassan, soc. de andra. som vet ännu mindre, förstår ännu mindre, och därför idiotförklarar, ogiltigförklarar och låter bli att tro på mig ännu mer.

jag är så sjuk nu. om jag ska ha en chans att få ett liv som fungerar tillräckligt bra för att jag ska ha en chans att bli friskare måste jag har hjälp. jag köpte städhjälp förut, innan jag blev utförsäkrad. det går inte mer. socialbidrag är för lite pengar, och jag måste redan tigga till mig pengar ur fonder för att ha råd att prata med en psykolog. för jag klarar inte mig helt själv. och hjälp från den allmänna vården kan jag ju inte få, för jag mår inte på ett sätt som de har kunskap om, alltså kan man inte må så, alltså kan det inte finnas vård som är anpassad för mig, förmodligen får jag ändå skylla mig själv. för antingen är det nog så att jag ljuger, eller så fattar jag inte. för må som jag kan man ju inte. så: privat psykolog. tigga pengar till det. och det går. i stort sett. men mer går det inte att orka tigga.

jag ska söka hemtjänst. och boendestöd tycker de med. och personligt ombud, för jag orkar inte med allt det här med myndigheterna, jag behöver ha stöd, hjälp. jag behöver få utrymme i mitt liv för att läka.

nu har jag bett om hjälp med dessa ansökningar på alla sätt jag kan. jag har gråtit och tiggt och vänt och vridit på saker. jag har verkligen försökt. för det känns omöjligt att alls orka ett enda möte. och ännu omöjligare att klara det själv. att ha hem myndighetspersoner hit, till min lägenhet. min lilla trygga plats. att här bli ifrågasatt och inte trodd, idiotförklarad och trampad på. det känns omöjligt. men det är enda sättet. systemet ser ut såhär. och jag trodde att nån kunde hjälpa mig. att det fanns nån som också hade auktoritet som kunde vara på min sida. men nej. det går inte. det finns ingen mer hjälp att ropa på, för dessa mötena är ju hjälp. varför skulle nån vilja ge mig hjälp i ett möte som är hjälp. hjälp är hjälp och om jag väl får ett möte så är det ju hjälp, så då kan jag ju inte behöva hjälp i mötet.

det bara... är inte hjälp. möten är överansträngningar och omöjlighet. att om och om och om och om igen behöva sitta med nya personer, förklara samma saker. att om och om igen inte bli trodd. att om och om igen försöka förklara trauma och stress och dissociation för nån som verkligen inte har kunskap om det. att om och om igen hamna i den positionen. som att slå huvudet i en vägg. och det tar aldrig slut. det kommer hela tiden nya personer jag måste prata med, nya möten, nya överanstängningar. och jag har försökt få göra det på nåt annat sätt. få göra på ett sätt som jag inte behöver bli jättesjuk av. för det är ju helt absurt. att mina chanser att få hjälp när jag är så sjuk att jag i stort sett inte klarar någonting bygger helt på att jag klarar extrema överansträngningar och -prestationer. klarar jag inte det, så finns ingen chans till hjälp.

för systemet är ju såhär. varför hatar jag det? det är dysfunktionellt av mig. jag har fått höra det. som om det är problemet. det är inte problemet. problemet är att allting är villkorat med att jag gör saker jag blir sjukare av. och jag vill inte bli sjukare. jag vill ha hjälp så jag har en chans att kunna bli friskare. det är helt olika saker. och det känns som misshandel att bli tvingad att göra mig illa. problemet är inte att jag hatar. på samma sätt som problemet inte hade varit om jag skrek när jag blev utsatt för övergrepp. jag skrek inte då. men jag tänker inte ta på mig att möta detta med trevlighet. jag tänker inte acceptera tolkningen att hatet är problemet. hatet är inte problemet. det är ett symptom på problemet. att allt i systemet är åt helvete. att alla bestämt sig för att man inte kan må som jag gör. att jag måste bli sjukare. för annars kan jag inte få nån hjälp.

det finns inget mer att göra nu. det känns som att bli tryckt under en vattenyta, att behöva gå igenom de här sakerna som jag måste, för att ha en chans att få hjälp. det finns inget sätt att få lov att andas. det enda som finns är att blunda och hoppas att jag får komma upp igen innan jag är död. att jag kommer ut på andra sidan mötena med löften om hjälp, och att jag då fortfarande har så mycket kraft att jag åtminstone orkar andas och röra mig inne i lägenheten. mer än så kan jag inte räkna med. det kommer gå åt skogen med mig. men kanske får jag hjälp sen, så det kan gå att läka.

det känns så bittert, att behöva bli misshandlad på ett sätt att jag tappar 1,5 års läkande i det utmattade. för att kunna få hjälp. det känns så sjukt bittert. men det går inte utan hjälp. det gör inte det. så jag har inget val. jag måste gå igenom detta, och jag har redan tappat så mycket av det jag byggt upp. det finns inte mycket kvar att tappa, men jag får räkna med att bli fråntagen också det. bara jag inte dör får jag vara nöjd. bara jag får hjälp finns det ett hopp sen.

om jag inte får hjälp? jag vet inte. jag orkar inte tänka på det. det finns redan ingen plats för liv i mitt liv. bara smärta, omöjlighet, utmattning. och om jag ska bli fråntagen de sista smulorna kraft och ändå inte få någon hjälp? det går inte att tänka. det får inte hända. detta kommer vara ett helvete. men det måste finna hjälp på andra sidan. det måste det.

dissociativ identitetsstörning. film. frankie and alice.

2011-10-27T21:27:00.001+02:00

ok, ett riktigt inlägg också. inte bara hybris-hype för att försöka peppa mig.

såg filmen frankie and alice häromdan. det finns ju inte jättemånga filmer som skildrar did, och de flesta känns som nånslags freakshow. tyckte denna var lite bättre iaf. fast jag kan bli trött på en del saker. som att did-människor alltid ska skildras som så extroverta och utåtagerande. alla är ju inte det. men ja, jag fattar också att det blir roligare film av det, men ändå. tror att filmen är baserad på en sann historia. och den är rätt bra. jag ska inte vara en surtant och dissa allt. eller jo, kanske ska jag det. men. jag tycker att det är väldigt snyggt hur de skildrar flashbacks. hur nuet och dåtiden kan flyta ihop, hur man kan bli triggad av nåt, hur man kan kastas tillbaka till det som var. hur de skildrar det är bara så starkt och bra.

jag blir illa berörd av de andra läkarna (inte den behandlande) i filmen som inte tror på did, som bara tror att hon hittar på, men det är såklart också en bra bit att ha med. ifrågasättandet. jag blir minst lika illa berörd när den behandlande läkaren rätt vad det är bryter tystnadsplikten och går och pratar med frankies familj utan att ha frågat om lov först. men det är ju mina känslor kring det, inget objektivt.

de två huvudpersonerna spelar bra. resten är väl.. sådär. det jag stör mig mest på förutom att hon är extrovert, är att det inte utspelar sig i nuet. det är så nytt att ens tro på att did finns, hon blir ett intressant fall. och slutenvården är av en annan typ än den som finns nu. jag blir lite trött av det. att det ska vara så himla spännande.

jag tror jag längtar efter en film som normaliserar det. som på allvar visar att nån med did kan verka vara en helt vanlig människa, att man inte kan se skillnad. kanske skulle jag till och med önska mig en film med en did-person, som har fokus på nåt annat än did. jag tror att jag önskar mig åtminstone en parallell handling till did-insikter, flashbacks och bearbetning. visst, hennes familj är med på ett hörn, men hon har inte på allvar några relationer, det händer inte på allvar nåt annat än att did skildras. kunde hon inte få ha ett liv? did-bearbetningen kunde också få plats. men det hade varit så skönt om det fanns något annat också. nåt normalt. en man, en fru, ett barn. ett jobb (som inte är på strippklubb och avslutas precis när filmen börjar). en dröm om vad hon vill vara, hur hon vill leva. lite mer story än att hon har did. det räcker inte riktigt för mig. även om det är en ok film.

2011-10-27T21:07:00.003+02:00

asså. fatta. jag har ju haft hur många besökare som helst. jag är väldigt glad för det. tack.

antal unika ipadresser:

nu bjuder jag på fika. det är bara så :)

dagens bekräftelse.

2011-09-24T22:44:00.001+02:00

enligt bloggvarde.se är denna bloggen värd
ja... inte för att den är till salu. men det kändes ändå bra. allt i världen just nu värderas ju utifrån pengar. och inte för att jag kommer få några pengar, men ett värde har jag. iaf i bloggform. känns bra. tror jag. kanske. känns som bekräftelse iaf. och det behöver jag.

fler böcker. typ romaner.

2011-09-22T12:34:00.001+02:00

månen blev rädd av joar tiberg är en helt fantastisk bilderbok. både bilderna och texten är starka och vackra och med stort djup. och det är en bok som hjälper en att se hur man ska kunna leva med det som är mörkt och smärtar också. inte bara, men också. hur det ska kunna finnas utan att överskugga det ljusa. har du små delar inuti rekommenderar jag verkligen denna boken, som hjälp för att se att hemska känslor också kan få plats. och förresten. jag rekommenderar den oavsett om du har små inuti. den är så bra.

bilden är lånad från bokus.com

drömfakulteten av sara stridsberg är också en fantastisk bok. den handlar om valerie solana (fast det är en sån där fri biografi som kanske inte har särskilt mycket med verkligheten att göra). solana blev utsatt för övergrepp som liten, och som vuxen är hon radikalfeminist och prostituerar sig. hon skaffar akademisk utbildning och finansier den genom att sälja sex. och hela tiden finns övergreppen där i grunden. i synen på männen. i teorierna. och ibland drar de in henne i en mörk och overklig värld. ganska mycket tid tillbringar hon på psykiatrisk klinik, tex efter att hon skjutit andy warhol. det finns en sån kraft i personen det berättas om, och en sån skönhet i språket som används för att berätta. den här boken är bara så bra att jag inte riktigt kan säga hur bra den är, för den är ändå bättre än mina ord.

ok. nu blev jag jättetrött i huvudet. ni får de andra tipsen för dagen bara kortkort.

här ligger jag och blöder av jenny jägerfeld. ungdomsbok med fart och humor och smärta och problem. och nånstans i botten av allt ligger det som skaver. att ha en mamma som inte riktigt är som alla andra, som fungerar på ett annat sätt.
än hyllar döden livet av nelly sachs är en av de mest fantastiska diktsamlingar jag läst. invandrad från ett land plågat av förintelse finns mörkret, undergången och döden närvarande när hon skriver sina dikter. och jag älskar ord från människor som kan se avgrundsdjupen, men inte tappa bort att se det vackra.
ingen dans på rosor av hannah green är en bok om en kvinna som blir psykotisk, och framförallt om vården på ett mentalsjukhus av den gamla modellen. hon har iaf en psykolog som är bra och tror på henne förmåga att ta sig igenom det hemska, och tillsammans möter de smärtan, så att hon kan komma ut på andra sidan och börja söka efter ett sätt att leva sitt liv i världen utanför sjukhuset.
glaskupan av sylvia plath är också en bok som mest handlar om att vårdas inom en äldre variant av psykvård. vet inte varför jag tycker så mycket om såna böcker. kanske för att det finns en distans till det jag mött inom slutenvården, samtidigt som det finns tillräckligt många strukturer som liknar. nåt läkande finns det i igenkänningen, samtidigt som det finns något lättande i att det inte är precis som det jag varit med om. det triggar mig inte på samma sätt. denna boken är iaf också en väldigt bra bok i den kategorin.

självkänsla.

2011-09-19T19:24:00.000+02:00

en vän skrev så kloka ord. jag frågade om jag fick låna dem hit, och det gick bra.

*

jag läste i Mia Thörnbloms bok om självkänsla och fastnade på citatet "en människa med dålig självkänsla är en egocentrisk människa" och jag ser ingen värdering i de orden. jag ser det som en väg att förstå hur dålig självkänsla påverkar. jag vet hur jag var när jag var i Stockholm, hur jag hela tiden brydde mig om vad andra tänkte och tyckte om mig. jag försökte få alla att tycka om mig på olika sätt. det har jag gjort jämt. och det blev skadligt. min rädsla för andras dömande gjorde att jag dömde dem. jag trodde att människor ville mig illa när de ville gott. jag trodde att de var ironiska när de sa att jag var vacker och intelligent, istället för att ta emot det som något fint. jag var så fokuserad på vad jag själv tänkte om mig själv att jag glömde att se världen. och det är inget jag dömer mig eller någon annan för. det var H som fick mig att tänka till. hon sa det så bra. att om jag var sämst i världen så måste jag ju ha en enorm betydelse. och jag insåg hur vridet det blev i mina tankar. hur jag ständigt vände andras ord till att jag hade gjort något fel eller sagt något konstigt. om och om igen. jag vet hur smärtsamt det är att leva i de tankemönstren.

*

och det är klippt från sitt sammanhang, så som citat alltid är klippta från sina sammanhang. men jag drar in det i mig. hör mitt liv genom hennes ord. hur jag funkade så. och lättnaden: jag funkar faktiskt inte så längre. jag är inte så rädd nu. jag har inget behov av att leva ett liv som är så ständigt på min vakt, ständigt på jakt efter faror. ständigt med mig som självklart offer. jag är inte egocentrerad på det sättet längre. jag gör mig inte så stor. gör mig inte så liten. jag kan se hur människor relaterar till mig utifrån helt andra saker än att ha mig i centrum. utifrån sig själva tex. eller utifrån att de svävar runt i molnen eller är helt uppfyllda av något. och jag är annat än offer, jag kan tro på att jag kan vara det även i andras ögon. mindre egocentrering. mer jag. mer liv. ja, faktiskt så: mer liv.

lästips. akademiska hörnet.

2011-09-19T19:01:00.001+02:00

har jämnt massor av böcker jag tänker att jag ska tipsa om. så nu blir det lite snabbtips här. fler, men mindre text på varje liksom. så får jag tömma tipsförrådet för ett tag.

från barndom till brott är en doktorsavhandling av inga tidefors andersson. den är som doktorsavhandlingar brukar vara. första delen är teori. dvs intressant men lite torr. sen kommer ett avsnitt om metod, som är så torrt att jag för det mesta hoppar över det. och sen kommer intervjudelen med citat från de olika personerna. där är det riktigt intressant. dels att läsa vad de faktiskt sagt, och dels att läsa hennes reflektioner och teoretiseringar kring det hela.

det handlar om förövarpsykologi, och förövarna är alla dömda för att ha utsatt barn för sexuella övergrepp. de flesta har utsatt barn de haft nära relationer till, men även några andra fall finns. bara en av de 20 männen (inga kvinnor finns med) säger sig vara oskyldig, men har alltså blivit dömd.

konsten att vara sig själv av emma engdahl är en bok som handlar om hur man blir den man är. och att det inte är ett projekt som man står ensam i. engdahl är lektor i sociologi och perspektivet är också det sociologiska. hon visar hur vi formas och skapar vårt jag i ett sammanhang. i en kultur, ett samhälle, inom ramar av givna normer osv. jag tycker det är en uppfriskande bok att läsa i dessa tider av självhjälpsböcker där det verkar som att man kan hitta sitt sanna jag genom att bara vända blicken inåt, bara fokusera på sig själv. i verkligheten tänker jag att det är som det förs fram i denna boken, att bli sig själv handlar om individen och den frihet man har i sin egen vilja, samtidigt måste man hela tiden balansera det mot sin omgivning, mot sociala tvång och normer. man är alltid något i ett sammanhang. som människa är man aldrig fristående. det kvittar hur djupt in i sig själv man tittar, det finns alltid något runt en också.

fasettmänniskan: teori och forskning om personlighet och roller av paul moxnes är inte alls så flummig som utsidan antyder. det är faktiskt en bok utgiven av studentlitteratur. kanske säger det dig något om torrhetsgraden. (den är rätt torr). det här är en sån bok som går rätt långsamt att läsa. men den är intressant. teorierna är mest utifrån de jungianska tankarna om personlighet, och perspektivet är att det handlar om ledarpsykologi och ledarutveckling. alltså är den skriven med fokus på människor som räknas som friska, inte patologiska tillstånd. rätt skönt det med, sällan jag läser sånt. minus för en del passager som känns helt ovidkommande om man inte är jätteintresserad av just ledarskap, och för stycket där han (helt utan anledning) tar upp problemet med falska incestminnen, på flera sidor, utan att väga upp det med nån sida alls om att det faktiskt finns äkta incestminnen med. (och hur relevant är det i en bok om ledarskap?) mest är det intressant läsning iaf.

frihetens milda disciplin av mikael eivergård handlar om psykiatri och tar avstamp i Foucaults tankar om individens frihet, och hur den sortens frihet måste kompletteras med en ofrihet, vilket man skapade genom att bygga tex mentalsjukhus och fängelser. (för vad skulle frihet vara om det inte finns nåt annat?) Eivergård problematiserar lite hit och dit kring detta, och hur psykiatrins institutioner handskats med frihetsberövande, tvång, belöningar och sånt. makt-grejer. och vad som är det normala i ett samhälle, vad som är det sjuka. hur mentalvården med sin vetenskapliga tyngd förstärkt och definierat normalitet. (och det onormala). och han går in på teman som hur man använt arbete, och kring synen på sexualitet och hur man försökt kontrollera sexualiteten. det är jätteintressant. det är en akademisk bok, men den är inte särskilt svårläst ändå. det är mycket konkreta fall och relativt enkelt språk, och många korta små underavdelningar i varje kapitel.

ni måste få ett citat också:

"Våren 1890 togs en 24-årig man in på Stockholms hospital. Anamnesen omtalar att han mist förståndet till följd av ett flitigt deltagande i frälsningsarméns mötesverksamhet i kombination med ett intensivt onaniserande."

(det är alltså orsaken till hans sinnessjukdom. som om det är självklart. onani och frälsningsarmén kan väl vem som helst bli galen av? särskilt i kombination? ja, herregud...)

omedveten intelligens - vi vet mer än vi tror av ole vedfelt är en bok jag tycker mycket om. det handlar om det omedvetna, på lite olika sätt. det jag tycker mest om med boken är att den tar upp olika teorier från alla de stora skolorna och presenterar det som (han tycker) är vettigt i deras teorier om det omedvetna. han gör också tydligt hur alla teorierna faktiskt kan vara kloka och ha sina fördelar, och hur de tillsammans kan bilda en uppfattning om hur det omedvetna fungerar. det behöver inte vara antingen den ena eller den andra som har rätt. kan bli så trött på att många böcker är så, som diskussionsinlägg där man ska övertalas om att tro att bara den ena kan ha rätt. och det omedvetna är ju ett stort och komplext fält, både som del av vårt inre liv, och som forskningsområde. visst, vedfelt har sina teorier om hur man ska fläta samman allt och hur man ska använda det i praktiken när man jobbar med saker i det undermedvetna, och självfallet tycker han att just de tankarna är de vettigaste och bästa. men. det kan jag förlåta honom eftersom han är storsint nog att åtminstone inte bara idiotförklara alla andra som tänkt något före honom. och det är en bok som tar upp det mesta och viktigaste kring det omedvetna. är du intresserad av det och inte orkar läsa massor av böcker: läs denna.

ett band för livet av carlo perris är en bok om bowlbys anknytningsteori, och psykoterapi i förhållande till den teorin. jag har läst ganska mycket om objektrelationsteori, som handlar om hur de första relationerna skapar mönster för våra relationer som påverkar oss hela livet. och mycket är klokt i de teorierna, men samtidigt kan jag känna mig lite vilsen ibland. jag har mest gått i kognitiv terapi och har lite svårt att förstå en del av de psykodynamiska teorierna. bowlbys anknytningsteori handlar också anknytning, och då handlar det också mycket om de allra första relationerna, men också hur anknytningen kan bli reparerad senare. hur vi som människor söker anknytning, och hur det kan ta sig uttryck. det är en teori som är modernare och har haft tillgång till mer av tex spädbarnsforskning än man hade när objektrelationsteoretikerna började, och överhuvudtaget får jag känslan av att dessa teorierna är mer begripliga och mer förankrade i verkligheten. inte att objektrelationsteorin bara är dålig, men jag känner mig mer hemma i detta sättet att tänka.

vi är våra relationer av tor wennerberg har jag en känsla av att jag skrivit om tidigare. det är en av de bästa böcker jag läst, så jag skriver lite kort om den igen, speciellt eftersom jag inte kan hitta precis var jag skrev det. skulle ju vara synd om ni missade den.

det är en bok som handlar om anknytning, trauma och dissociation. dvs den handlar mest om anknytning när det finns stora brister i den, och hur det kan skada en för livet. han går inte in på så svåra brister som det brukar finnas om man har tex DID, men jag tycker ändå att den ger mig massor att läsa.

ni kan få ett par extremt korta boktips också. jag orkar helt enkelt inte skriva om dem, men klicka på länkarna så kan ni läsa lite mer:

alla bilder utom den översta är lånade från bokus.com.

2011-09-19T10:58:00.002+02:00

ändrat menyn till höger en smula. lagt till rubriker för de olika grupperna av länkar. lagt till en feed med saker jag tycker om (från andra bloggen) och tagit bort bilden som var en direktlänk till mina 100 boktips. länk till de boktipsen och nyare boktips hittar du nu lite längre ner i menyn.

hoppas förändringarna inte ska bli till besvär för dig.

shame on you.

2011-09-19T10:23:00.000+02:00

jag tänker att vi som är överlevare oftast är väldigt bra på att läsa av vad som förväntas av oss. vad människor vill få av oss. långt innan något uttalas vet vi det, för det var ett sätt att parera katastroferna, det var en förmåga vi behövde utveckla.

jag tänker på mitt möte på soc. de är inte särskilt subtila eller svåra att läsa av. och jag har tänkt på att en sak alltid är viktigast där, en sak önskar de tydligast. att jag har med mig alla papper? att jag beter mig korrekt? att jag inte ljuger? att jag svarar på tilltal?

nej. nej. inget av det. det viktigaste är att jag känner skuld. och helst skam också. socialbidrag är villkorat med det. jag ska känna skuld för att jag är där, för att jag inte klarar mig själv, för att jag måste be dem om pengar. det ska vara skamfyllt, skuldtyngt.

sen jag var där har jag tänkt på vad det är de tycker jag ska känna skuld för. för de är aldrig så tydliga med det. det viktigaste är skuldbeläggandet. inte min skuld skulle handla om. det är inte som en rättegång. det är bara helt självklart att skulden är min, utan bevisföring. jag är ju där. det räcker så.

men nej. det räcker inte så för mig. för varför är jag där?

som liten blev jag utsatt för övergrepp, och ingen räddade mig. om man nu ska ha ett välfärdssamhälle så ingår det liksom att man ska rädda barn som blir utsatta för onda saker. jag blev inte det, så jag fick en massa år av söndertrasande. jag överlevde, men jag gick sönder. det borde inte finnas nån skuld i det. och om det finns nån skuld så borde det vara socialtjänsten som borde bära den, för det är ju faktiskt de som ska rädda barn som är utsatta. de är inte alltid så bra på det, och för det mesta tämligen värdelösa på att rädda barn från familjer med fungerande ytor och överprestation som främsta symptom på missförhållandena. finns det nåt skuld där är det alltså inte min. det är deras.

och sen? jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att få hjälp och för att bli bättre. det var inte mitt fel att psyk tog fyra år på sig att ge mig nån hjälp som faktiskt hjälpte, och att de hann paja rätt mycket saker för mig på de åren. det är inte mitt fel att det blev mer att laga, mer att ta hand om, och att jag fick andra saker på köpet. som bensoberoende, som det såklart tog tid att ta sig ur. jag hade abstinens i flera månader. men jag tänker inte känna nån skuld för det heller. kunde de gett mig nån hjälp av nån som faktiskt lyssnade på mig och stannade kvar istället för tabletter, mer tabletter och ännu mer tabletter, så hade det blivit annorlunda. jag hade inte behövt lägga den tiden och den kraften på abstinens. på att bearbeta sveken från systemet. och min trötthet som förlamar mig helt nu började när jag drog mig ur medicinträsket. kanske hade jag mått bättre nu med, inte varit lika trött. jag vet inte. i vilket fall är skulden inte min. jag försökte och försökte, och jag bad om nån att prata med. de tog sönder mig, och inte förrän jag faktiskt fick nån att prata med började jag bli bättre.

annars då, vad är det mer jag skulle kunna ha skuld för? för att jag inte tog livet av mig fast psykiatrin inte hjälpte mig utan bara gjorde saker värre, för att jag så envist försökt klamra mig fast vid det levande, försökt bli helare? för att det finns nån kraft i mig som inte ger upp, som bara kämpar vidare oavsett om det känns som om det är möjligt eller inte. nä, jag tänker inte känna skuld för det heller. jag dog inte. och därför finns jag kvar i systemet av sjuka trasmänniskor. om jag ska känna skuld för det borde det ju innebära att det skulle vara bättre att jag dog så att samhället slapp ge mig pengar, men även om jag har såna vibbar ibland i kontakten med myndigheter, så vill jag inte tro att de på allvar tänker så, önskar mig död.

jag tänker inte känna skuld för att jag lagt ett par år på att lösa upp mitt inre kaos och läka mina inre trauman, istället för att göra som min pappa och bara rakt av lägga över det trasiga på mina barn och andra som råkar vara i närheten. jag har ingen skuld i att jag valde bort att skapa fler som mår dåligt, för att jag så gott jag kan låter bli att ta sönder många fler än mig själv. dessutom är de åren som jag faktiskt lagt på läkande och den tiden jag behövt till min inre resa verkligen inte mycket i förhållande till min problematik. det är normalt att det tar mycket mer tid. kanske 10 år längre. så nä. jag vill inte känna nån skuld i det heller, det skulle inte vara rättvist att bedöma mig som skyldig till något fel i detta. och inte i att jag är så trött. för helt ärligt är det inte konstigt med tanke på hur mycket jag kämpat och hur mycket jag vänt ut och in på allt de senaste åren. jag behöver lite tid att få återhämta mig. det är faktiskt inte konstigt alls. det är mänskligt.

och jag tänker inte känna skuld för att jag måste vara hos soc, för det är inte jag som bestämt att sjukreglerna ska se ut som de gör. det är helt orimligt att jag skulle bära skulden för det. det är politikerna som har makten. det är psykiatrin som delvis inte hållit i att vara en hjälpande kraft. det är socialtjänsten som aldrig räddade mig när jag var liten.

skuld hänger ihop med ansvar som hänger ihop med makt. det som ligger i min makt tycker jag att jag tagit ansvar för så gott jag kunnat. jag har kämpat på de sätt som varit möjliga, ofta med känslan av att vara motarbetad av systemet. men psykiatrins fel, politikernas beslut om regelverk, myndigheternas idioti, att bli bollad hit och dit, och missförstånden när alla är så måna om att jag ska ramla mellan stolarna, så jag inte hamnar på en stol hos dem, det är inte mitt ansvar. för jag har ingen makt i det. och därför tänker jag inte känna nån skuld. skulden hör hemma hos dem som har makt. precis som när det handlar om övergrepp.

och det är lite fascinerande nu. att se skillnaden. när jag var typ 20, när psyk bara medicinerade och soc skuldbelade mig, då tog jag på mig skulden. på samma sätt som jag tog på mig all skuld mina föräldrar öste över mig. jag bar på allt jag blev ombedd att bära. gick för det mesta med på att det människor önskade av mig var det de skulle få. åtminstone om det var människor med makt över mig.

det är annorlunda nu. jag kan se igenom strukturerna. kan ifrågasätta. försöka se vad det handlar om, eller åtminstone se det orimliga i situationen. varför skulle jag känna skuld för att jag lagat mina inre sår trots att jag nästan alltid haft för lite hjälp? trots att det varit mer rimligt för mig att dö? nej. det finns ingen anledning att känna skuld. så jag låter bli. deras önskan om att få skuldbelägga mig får hänga kvar där i luften. eller så får de ta hand om den själv. jag tänker inte ta den. den är inte min.

ibland lever de så tydligt i mig, de jag förut var.

2011-09-07T16:49:00.002+02:00

igår var det möte på soc. jag har varit på ett sånt där första-gången-möte förut, flera gånger. och nu i efterhand kan jag säga att det igår inte var särskilt hemskt. inte i jämförelse. sist jag var på ett sånt möte däremot var det jättehemskt. inget människovärde alls, bara att bli trampad, trampad, trampad på.

så. jag var stressad. för att det är för stort och för svårt och för att jag vet att hela samtalet går ut på att dissekera mitt liv. jag vet gränslösheten, och nej. den gör mig inte väl. den påminner om saker som var för längesen. aldrig har jag så lite rätten till mig själv som jag har när jag hamnar hos myndigheterna.

ändå. jag är annorlunda nu. när jag förut reagerade med att bli trevligare och tålmodigare ju sämre nån behandlade mig, blir jag nu argare och tydligare och får en skarpare ton i rösten. det finns ett slags gränser. jag saknar mina gamla skydd, för jag saknar att kunna slippa såna situationer, kunna lämna över medan jag är där, och sen ta känslorna när jag kommer hem. det finns inte mer. min autopilot har försvunnit. och jag vet inte om jag ska räkna henne som en egen del eller inte, men så himla stor roll spelar det inte. hon levde nära den stora. och hon finns inte mer. nuförtiden är det jag som lever, genom allt. måhända att jag är långt utanför mig själv ibland, men det är hela tiden jag. allt.

tänkte på vad jag ville ha för kläder på mig när jag skulle på mötet. och det slutade med svarta (öhum, fd svarta) genomslitna strechjeans. svart tröja med prickar. skor som känns lite som converse i stilen även om de är andra. och nitskärp.

iofs var det en lite för snäll tröja, men ändå. det var så typiska högstadiejag-attribut. och det kändes skönt. tryggast att ha det så, att gå in i det skalet, nånstans minnas henne. och jag vet att hon var den av splitterjagen som hade tydligast gränser, mest ilska, mest protester vid övertramp. styrkan lagd i konturerna. i protesterna. och jag blir ju inte hon, aldrig mer blir jag det, men det känns skönt att minnas henne. i huden, i skärpet. i ytan.

och E var med mig på mötet. det var skönt att slippa vara ensam där, men prata behövde hon inte, för jag klarade det själv. det var inte så många övertramp. bara ett par stycken. några av standard-grejerna. tex att spela ut irritation och ilska över vad min handläggare på fk sagt och bestämt, och inte vara nöjd med referat av vad som sagts i samtal med fk kring varför hon bestämt så. för så var ju inte korrekt. jag kunde bromsa och göra tydligt att hon faktiskt fick ringa till fk och ta det med henne, för jag vet ju faktiskt inte det. om fk bestämmer nåt så tar jag för givet att det är inom systemets ramar.

det andra var att hon sa att jag bara blir sämre och sämre, i ett resonemang där hon var irriterad på att min läkare inte bedömt mig som varaktigt utan arbetsförmåga. jag förstår att det kan se ut som om jag bara blir sämre och sämre och man enögt tittar på arbetsförmåga. men sjuklighet handlar ju inte om det. det handlar om en problematik och ett förlopp, saker som rör på sig. vissa symptom som försvinner, andra som kommer. rörelse. och ja, jag har mindre arbetsförmåga nu än jag nånsin haft. men det är verkligen inte korrekt att bedöma min rörelse som att jag bara blir sämre och sämre. jag lyckades gränsa där med. göra tydligt att min läkare träffat mig sen 2007, och om hon inte är nöjd med hans bedömningar är hon välkommen att ringa och diskutera dem med honom. och att det blir konstigt att hon efter att ha träffat mig en kvart tror sig kunna bedöma mig bättre. och jag gjorde rätt tydligt med att jag inte accepterar medicinska bedömningar av personal utan medicinsk kompetens. minns inte orden. men det fanns gränser där. och kanske insåg hon själv att hon gått över nån gräns, för sen gjorde hon vad hon kunde för att försöka sudda ut att hon faktiskt sa så. även om det var konstiga och röriga resonemang som inte alls gjorde nåt bättre. herregud vad jag kan önska ibland att folk kunde stå för sina misstag. säga typ "oj hoppsan, nu sa jag visst nåt som inte var så övertänkt, det är klart att din läkare vet bättre än jag hur ditt medicinska läge är" istället för att i efterhand försöka tänja och förvränga det som sagts, som att det aldrig sades, eller åtminstone aldrig betydde det som det betydde.

(och gud vad jag är trött på att myndighetspersoner har så svårt att skilja på "nu" och "alltid". trodde det var typ lågstadienivå, men vad gäller sjukdom verkar det inte vara så. för om jag nu är så sjuk att jag inte ens kan ta mig till mottagningen för att få behandling, varför har min läkare då inte bedömt mig som utan arbetsförmåga för alltid? eh... ja? kanske för att nu och alltid är olika tidsrymder, och vad gäller nuet har han ju bedömt mig som utan arbetsförmåga).

det är skönt att det är gjort. och det var fint att krypa in i ett skal av något som varit. och av bara farten åt jag glass med chokladfingrar som belöning sen. chokladfingrar är SÅ den lilla jag. jag gillar när de finns där, fast de inte gör det. när jag kan skymta dem i det jag är. jag tycker om att de har överlämnat allt till mig. nitskärpet, godissuget, leendena, kamperna. allt. det är en ära att få ta över. faktiskt. (även om det inte alltid är så lätt att finnas till).

min väg till läkande och integration. del 2. 1996-2000 ...och jag föll.

2011-07-28T18:49:00.000+02:00

jag överlevde. och sen, när jag överlevt, då borde det kanske vara logiskt att tänka att man andades ut, att man hittade liv, att man äntligen levde, och verkligen levde, när hoten var mindre, kanske borta.

men nej. jag föll. jag föll redan innan det tog slut, medan övergreppen pågick. från mellanstadiet kom det depressiva. mörker som drog ner mig under ytan. långt ner i svart gyttjigt vatten. i omöjlighet. det kom i perioder. sen blev det bättre. det gick att finnas ett tag. och så. igen. att sugas ner under ytan, kippa efter luft, inte kunna andas, trassla in fötterna i tång, vara fast. att ge upp. och då verkligen börja falla, men handlöst. utan att tro på rätten till sina andetag.

jag mindes inte vad som hade hänt. jag blockerade bort det på olika sätt. när jag var kvar i det och tiden efter. jag var inte stark nog för att veta. det fanns inte tillräckligt stabil plats under mina fötter för att kunna göra något annat än att drunkna om jag skulle veta. och samtidigt. i att inte veta drogs jag ännu djupare ner, föll ännu mer maktlöst, handlöst. som om en intensiv tomhet drog ner mig, och allt var ju obegripligt. det gick inte att se. dels för att depressioner är svarta och blinda enligt sina egna strukturer. och dels skyddade mitt system mig. den jag som levde vardagslivet fick inte veta vad som hänt, vad jag bar på, vad det var som drog ner mig. det jag såg där, det jag kunde nå där, var ihåligt, tomt. inte på riktigt, övergreppen fanns ju där. men det var som att klippa ut en bit mitt i en bild. det saknades. det där, som var det centrala, det som kanske allt handlade om. just det var borta. just det fick jag inte se.

jag kände så mycket värdelöshet, så mycket skam och äckel och självhat. jag bar på en så tung känsla av skuld. och när depressionerna sköljde över mig tog det över, som att bara det fanns.

de kom oftare och oftare, blev djupare och djupare, och varade också längre och längre tid. till slut smetade de ut sig och nådde fram till varandra. sträckte sig över tiden när det brukade vara lite bättre. och sträckte sig upp, lät svarta vågor smeta ner allting med sitt mörker, sin tyngd. allt som nånsin varit ljust. det fanns nästan inget kvar. inget liv. bara det svarta. och försöken att andas under ytan.

sen jag var liten hade döden funnits med i mina tankar. en nödutgång. ett sätt att komma undan, komma bort, att klara mig. eller... inte att klara mig. men det var så det var. jag kan tänka det nu, när jag ser tydligare, att det var det döden handlade om. att ta mig ur det greppet som höll mig hårt, som betydde att någon annan var på väg att utplåna mig. att rycka döden ur hans grepp var det enda sättet att återerövra mitt liv. även om nu död inte innehåller så mycket liv alls. det är vilset, jag vet. de flesta mönster som innebär att man ska skada sig eller döda sig har en logik, men för det mesta är den vilsen. i min känslovärld var det enda sättet att få makt över mitt liv att faktiskt döda mig. åtminstone det kunde jag få, makten över det sista, och makten att ta bort mig från det hemska. mer än så fanns det inte, då när det började.

sen blockerades minnena, och logiken försvann. men suget efter att få dö fanns kvar. när jag var liten brukade jag leka att jag dog. på mellanstadiet började jag tänka på döden som ett reellt alternativ. på högstadiet tänkte jag på det hela tiden. att jag hatade mig själv och ville dö var ett mantra som gick om och o igen i mitt huvud. bara så kunde jag klara mig igenom dagarna, bärandes på mörkret, och i ensamheten som fanns i skolan.

de senaste minnena jag har av övergrepp är sen jag var 16. 1996. det är därför denna delen är daterad så. vågorna av mörker kom tidigare. och gymnasiet var ganska mycket präglat av det, även om det innehöll annat också. det fanns vänner och mening i min vardag på ett annat sätt än förut. sammanhang. och musik. jag spelade och spelade. jag skulle syssla med det. det var så. det var meningen med mig. det var helt tydligt.

sista terminen, precis innan antagningsproven, precis när allt stod på sin spets, så fick jag galen värk i händerna. överansträngning, felbelastning, inflammationer. det tog nästan ett år för mig att inse att värken inte skulle gå över så lätt. ett år för att inse hur villkoren för mitt liv ändrats. hur det skulle och inte skulle gå att finnas med musiken. drömmarna fick punktering. all luft försvann bort från dem. och kvar låg jag, i en liten tom hög. och mörkret sköljde över mig igen. inget hade jag att sätta emot. inget.

del 1 av min historia kan du läsa här.

pyssel.

2011-07-22T00:36:00.002+02:00

en av anledningarna till att jag varit lite dålig på att blogga här är att jag byggt en helt ny pysselskola. pyssel är bra för läkande, jag rekommenderar det :)

och pysselskolan hittar du här:
lugnadig.nu/pysselskola

100 tips.

2011-07-20T19:55:00.001+02:00

vill också passa på att tipsa om mina tips på saker att läsa som jag sammanställde för några år sen.

lugnadig.nu/100tips

100 lästips för läkandeprocessen. du hittar dem alltid om du klickar på bokhögen som finns till här till höger.

nu är det slut på bokklubben för idag.

ESTD

2011-07-20T19:53:00.000+02:00

precis när jag bestämt mig för att tjura för att jag inte får vara med i ESTD eftersom jag inte har någon utbildning så hittade jag deras artikel-länk-arkiv. jag tror det är ett himmelrike för dissociationskunskapstörst.

http://www.estd.org/resources.html

om man klickar på ett av de områdena som finns i listan, så kommer man vidare till en lista med artiklar i bokstavsordning efter författaren. de allra flesta är på engelska, vissa är på något annat språk.

och ESTD står alltså för european society for trauma and dissociation.

det finns även ISSTD, international society for the study of trauma and dissociation. de har också en hemsida med massor av information. också på engelska.

http://www.isst-d.org/

2011-07-16T10:49:00.000+02:00

har löst ett problem som jag missat att märka innan: att länkarna i menyn till höger öppnades i nytt fönster (eller ny flik). nu ska de öppnas i samma. hittar du något annat som buggar får du gärna höra av dig så ska jag försöka rätta till det. ibland tar det ett tag innan jag märker det själv. sysslar ju inte alltför mycket med att surfa runt på min sida själv.

en del bilder buggar just nu. det är ett fel som ligger utanför min makt i nuläget. blogspot-strul. men försöker se om jag kan hitta en lösning på det trots allt.

bok. incest och läkande.

2011-07-16T10:46:00.000+02:00

incest och andra sexuella övergrepp - handbok för överlevare av ellen bass och laura davis är en bra grundbok om man nyss insett att man varit utsatt, eller gett sig in i läkandeprocessen. den är enkel och skriven i korta avsnitt med tydlig struktur, så man kan hoppa till att läsa om just det man grubblar över i stunden.

rekommenderar verkligen den. och ja, det känns som att denna bloggen håller på att bli nånslags bokklubb, men jag läser mer än jag tänker just nu tror jag, så då blir det så.

råkade iaf se att de har specialpris på denna boken på rsci, för att de firar sitt 30-årsjubileum. 100 spänn inklusive porto. tro mig, det är ett fynd. (med tanke på att boken är en tegelsten skulle porto lätt bli en femtiolapp eller mer även om du hittade boken till ännu mer fyndigt pris).

klicka här för att komma till rsci.

några böcker.

2011-07-10T11:45:00.002+02:00

love is the higher law av david levithan
(bok på engelska)
är en ganska tunn liten bok som handlar om ett par ungdomar som var i närheten av tornen vid terrorattacken den 11:e september. ingen av dem blir skadad eller så, och ingen i deras familjer. det är lite mer avstånd, och kanske är det därför den kommer så nära mig. en kille sover när det händer, vaknar och inser att han liksom missat det. en tjej letar efter sin lillasyster i en annan skola och väntar på deras mamma. som såklart är sen. och ingen kan veta om hon kommer eller inte. ingen vet vilka föräldrar som verkligen överlevt. för det var ju ett så stort hus. och många jobbade där, eller var i närheten, vem som helst kan ha blivit drabbad.

det är ett par ungdomar till, och deras öden flätas ihop. boken skildrar så bra hur overkligt något så traumatiskt kan bli. hur ingen som inte var där kan förstå på riktigt. vad en riktigt stor katastrof kan göra med en, på en massa olika sätt.

det handlar ju om ett trauma som skiljer sig från tex incest, eftersom det är något det pratas om och som många upplever tillsammans, även om alla på sitt sätt är ensamma i det. jag tycker ändå den var intressant och gav mig hur mycket som helst vad gäller traumareaktioner. och den är berättartekniskt snygg och inte skriven på så svår engelska.

en dåre fri av beate grimsrud
är en av de bästa böcker som skildrar inre kaos som jag nånsin läst. jag blir sådär liksom tom på ord när jag ska skriva om den, för den är så bra, jag tappar förmågan att skriva nåt som ger den rättvisa. så jag väljer att inte säga så mycket mer än att jag tycker att du ska läsa den. (och nu har den kommit i pocket med, så det finns inga skäl att låta bli).

en sak som gör mig fundersam är att huvudpersonen på många sätt visar tecken på DID även om hon är väldigt psykotisk. boken lanseras som en bok om en schizofren kvinna. men jag kan ändå inte låta bli att fundera på om hon egentligen inte har DID. kunskapen om dissociativa störningar har varit väldigt begränsad tills för några år sen (och är fortfarande inte tillräckligt utbredd), och jag tror att den vanligaste feldiagnosen på människor med DID är schizofreni, speciellt om man har mycket psykotiska inslag. så kan inte låta bli att tänka att det kanske är så. om det handlar om en människa med DID som blivit feldiagnostiserad, men inte vet om det. fast... det är kanske inte min sak att avgöra.

onyttig som en ros av arnhild lauveng

läste för ett tag sen imorgon var jag alltid ett lejon av samma författare, och den var bara så underbar. nåt av det starkaste och bästa jag nånsin läst. hennes sätt att berätta minnen från sin tid som schizofren (här finns det inga skäl att tro att det är en feldiagnostisering), varva med resonerande avsnitt utifrån sitt perspektiv som psykolog (i nuet), och sätta fingret på en del helt centrala problem inom synen på människor med psykiska problem och behandlingen av dem inom vården var bara så skickligt gjort att jag nästan tappade andan.

hade därför väldigt stora förväntningar på hennes andra bok, onyttig som en ros. denna är också bra, men tyvärr inte lika stark. det resonerande tar över, och i stort handlar den om samma saker som den förra boken, bara med lite lugnare ton och lite mindre kraft. vill absolut inte säga att detta är en dålig bok, på många sätt är den klok och vettig, men den andra är så enormt bra, kraftfull och allmänt underbar. och eftersom de handlar om ungefär samma saker och är skrivna av samma person rekommenderar jag att läsa imorgon var jag alltid ett lejon istället.

vinteräpplen av josefin sundström
är en roman om tre generationer av kvinnor. om hur de lever i förtryck och våld på olika sätt, och för det vidare till nästa generation.

boken är snyggt upplagd, hoppar mellan två olika personers perspektiv (den tredje generationen som utgörs av mormorn blir hela tiden skildrad utifrån nån av de andra), och det finns en nerv i sättet den är skriven på som gör att man hela tiden vill läsa vidare.

den är rätt tung, det är rätt mycket katastrofer och hemskt, men bokens budskap är att det går att bryta sig loss, att det går att göra sig fri från det destruktiva arv som följt generation efter generation. det ger såpass mycket hopp att jag tycker att det går bra att orka med det hemska. fast tror den kan vara triggande också, så vill varna lite för det.

pyret av donald w winnicott

är en klassiker inom psykologilitteratur. jag har läst nån böcker av winnicott förut och blivit frustrerad över att allt kändes så flummigt och vagt formulerat. denna boken är helt annorlunda. den skildrar en terapi med en liten flicka. och alla sessioner beskrivs från början till slut, och det finns också med brev som föräldrarna skickat mellan tillfällena.

teoretiserandet kring det hela är rätt begränsat, och i den upplagan av boken jag läst finns det små stödord i marginalerna som pekar på vilka psykologiska skeenden och tolkningar som är de viktigaste som händer i det man läser om. överhuvudtaget är den rätt lättläst och överskådlig, vilket faktiskt förvånade mig.

winnicott är en av objektrelationteorins huvudfigurer. det betyder att hans psykologi ligger rätt nära freuds tolkningar, samtidigt som hans fokus är på det lilla barnet och på hur de allra första relationerna och saker som händer i dem påverkar en under hela livet. egentligen har jag lite svårt för när det blir alltför freudianskt, jag gillar bättre bowlbys anknytningsteori. men det är ändå en spännande bok. och även om man inte sympatiserar helt med teorierna så kan det ju vara intressant att läsa om dem och förstå dem bättre. och jag tycker verkligen att det är intressant att få följa denna lilla flickans processer.

psykiatrin - allsmäktig och ofelbar.

2011-07-10T11:03:00.000+02:00

jag har varit inlagd igen. bara en vecka och dessutom på ett ställe som på många sätt andas mer mänsklighet och förnuft än avdelningarna på sjukhuset. ändå. ändå är det så mycket som är samma, så många mönster som sitter i systemets ryggrad.

det är ju ingen i systemet som nånsin gjort fel. så fort nån hör nåt som skulle kunna låta som en antydan till kritik är vem som helst inom systemet beredd att förbehållslöst vara lojal och försvara, innan de ens hört vad som hänt. och varför. patientperspektivet handlar alltid om att patienten missuppfattar, för inom psykiatrin gör man ju inte fel. har man psykiska problem däremot är det ju lätt att förvränga, misstolka och ta saker personligt, som inte alls var menade så. problemen ligger alltid där, i patientens upplevelse, i patientens trasiga, i patientens problem som fanns redan innan patienten blev patient i det fina fina systemet som heter psykiatri och aldrig gör nåt annat än gott.

det är 11 år sen jag blev patient inom psykiatrin. och det är så mycket som varit mitt fel sen dess. att mediciner inte funkat har varit mitt fel (som om det handlar om god vilja), för att inte tala om biverkningar. biverkningar har nästan alltid handlat om att jag är slö, har dålig kondition, dålig vilja, eller så är det bara tecken på det som redan var sjukt. sömnstörningar, trötthet, ökad ångest, ökad oro, det är biverkningar som ofta finns med i listan på fass, men inom psykiatrin är det ändå inte så. inom psykiatrin finns det inga fel, inga brister, psykiatrin är ofelbar och gör bara gott, alltså är det hos patienten felen bor. och oj, vad det bor många fel där. fast... så kan det ju vara om man har psykiska problem, att väldigt mycket är i oordning och känns jobbigt. och det kan man ju tänka sig att beklaga, lägga huvudet en aning på sned, framkalla en rynka mellan ögonbrynen och uppbåda lite äkta medlidande. för inte nog med att psykiatrin är så bra och alltid ger alla allt de behöver, dessutom är psykiatrin en organisation fylld av mänsklighet, medlidande, och geniun omtanke.

bitter, jag? ja. jag är det. just nu är det så mycket som bubblar upp till ytan. så mycket gammal idioti som ramlar över mig. två saker är jag mest upprörd över just nu. eller tre. det beror på hur man räknar.

jag är jätteupprörd över de som jobbar inom psykiatrin som inte håller sig till att behandla utifrån den utbildningsnivå de har. skötare som bedriver nånslags wannabeterapi och rotar i barndomen fast man visar att de inte är välkomna att rota där. skötare som är de man pratar mest med, och de som ofta är de som i praktiken sätter diagnoserna. för det är de som iakttar och värderar symptomen, och sen rapporterar till läkaren, som redan när man träffas vet vad allt man säger och gör betyder. och protesterar man eller är allmänt bångstyrig så kan man alltid få en borderlinestämpel i pannan. inte för att det nånsin varit en korrekt diagnos på mig, men det är en smidig diagnos. en diagnos som säger att den här patienten överreagerar, är labil och allmänt jobbig, henne behöver man inte ta på allvar. en diagnos som sjukdomsförklarar all berättigad ilska när systemet går in i idioti. för systemets idioti kan ju aldrig betraktas som systemets idioti. psykiatrin är allsmäktig, god och ofelbar, alltså måste problemet ligga hos patienten.

skötare har utbildning som motsvarar undersköterska (även om det finns viss vidareutbildning man kan ha). enligt tex örebro läns landstings hemsida handlar skötares arbete om detta:

"En stor del av skötarens arbete går ut på att stödja patienterna så att de upptäcker och utvecklar sin egen förmåga att klara sin vardag. Detta görs genom samtal och genom att tillsammans göra vardagliga sysslor såsom att laga mat, städa och motionera. I arbetsuppgifterna ingår också att träna patienten att ta sociala kontakter med andra människor, exempelvis att våga gå och handla själv, besöka fritidslokaler och delta i kurser. På boenden och vårdavdelning är en viktig arbetsuppgift att ge patienten daglig omvårdnad. Det kan innebära praktisk hjälp med att tvätta och klä på sig själv, men oftare är uppgiften att hjälpa och uppmuntra dem till att klara av detta själva."

dvs: inte sätta diagnoser. inte bedriva wannabeterapi, inte göra en massa saker som det krävs mer utbildning för att utföra på ett korrekt sätt. bryr sig psykiatrin om det? nejnej. medarbetarna är väl lika ofelbara som systemet i stort, och speciellt samtal är ju en flummig vårdform som kan betyda lite vad som helst. varför bry sig om skillnaden mellan psykoterapi av en person med adekvat utbildning eller stödsamtal om vardagen? låt alla göra vad de vill, prata som de vill. inom psykiatrin kan ju ändå inget bli fel. och blir det ändå det så vet vi ju att det är patientens fel. kanske finns det känslomässiga blockeringar eller annat som stör? hur många gånger som helst när jag opponerat mig mot konstiga djuppsykologiska tolkningar från personal utan rätt utbildning har jag fått höra att de är för att hjälpa mig. att jag kanske inte borde försvara mig mot dem bara. det är ju för min skull h*n säger det. kanske är de ändå rätt, tolkningarna, kanske märker jag det om jag bara låter bli att försvara mig.

den andra saken jag är upprörd över är den dimridå av halvlögner som hela tiden fördunklar sanningen. på samma sätt som i en totalitär stat eller i en dysfunktionell familj. man får aldrig ge sanningen konturer, göra saker tydliga. allt ska vara insvept i dimman, annars blir det ju omöjligt att framstå som ett ofelbart system. det måste ju finnas utrymme för att lägga all skuld hos patienten.

de första åren jag hade kontakt med psykiatrin hade jag inte så bra koll. jag visste inte skillnaden mellan kurator, terapeut och psykolog. ännu mindre skillnaden mellan legitimerad psykoterapeut eller nån som bara kallas terapeut med annan innebörd. jag hade aldrig hört talas om yrkeskategorin skötare, och visste inte vem som hade vilken utbildning, eller vad den innebar och vad som var vettigt att förvänta sig av människor med de olika utbildningarna.

nu vet jag. och det är väl därför jag ser så tydligt nu, hur illa det är med alla som inte håller sig inom sin kompetens. och dimman, ja den smidiga dimman allt ska vila i.

det enda jag visste när jag blev inlagd den första gången för många år sen var att jag ville ha nån att prata med. de gav mig nån att prata med. en skötare på avdelningen. och läkare med jämna mellanrum. det var aldrig nån som gav konturer för samtalen. det var ingen som sa "hos läkaren ska du bara rapportera symptom så h*n kan bedöma ditt sjuka och bota dig" eller "en skötare kan vara ett stöd i din vardag, och kanske hjälpa dig med praktiska saker eller ångesthantering". det var ingen som gav nån riktlinjer alls. samtal som samtal var det. och jag behövde prata om de saker som utlöst min stora krasch, så det försökte jag med. men jag fick så mycket konstiga svar, så mycket enkla lösningar, bortviftande och idioti, så samtalen blev inte läkande. de tog sönder mig mer. de blev skuldbeläggande, retraumatiserande och gjorde att jag slöt mig.

jag önskar att någon hade sagt "det här är en skötare. hon är din kontaktperson här. det finns något som är terapi på riktigt, då kan man prata om det som gör ont, det som trasslat ihop sig, det man behöver bearbeta, men här och nu finns inte platsen för det. och dessutom har vi inga pengar att ge dig den hjälpen. men det finns". de hade gjort mig mindre illa då. det de sa var att jag skulle få en samtalskontakt inom öppenvården. och det fick jag. en sjukgymnast. när det protesterades mot detta fick vi höra att alla som jobbade inom psykiatrin hade kompetens att ha samtalsbehandling, man skulle inte stirra sig blind på utbildning eller titel.

om det gick bra att prata med henne om det som gjorde ont? nej. det gjorde det inte. däremot var hon en bra sjukgymnast. av nån konstig slump matchade den behandling hon kunde ge den utbildning hon hade. men systemet är ofelbart och problemen är hos patienten, och att jag inte kunde prata som jag behövde med henne var helt enkelt för att jag var dålig på att prata. efter ett tag kom idén om bildterapi upp. det kanske kunde vara bra eftersom jag nu var så dålig på att prata? jag gick med på det. för nånstans lät det ju logiskt, och sämre samtalskontakt än den med sjukgymnasten var det svårt att ha. så jag började i bildterapin. fast... var det egentligen en bildterapeut jag fick gå hos? nejnej. vad betyder ord? det var en arbetsterapeut med nån vidareutbildning i skapande arbete, och inte heller hos henne gick de terapeutiska ambitionerna så bra. det måste ju vara för att jag var så omöjlig, inte kan det ha att göra med att hon inte hade adekvat utbildning för att bedriva verklig terapi?

även om jag nu inte hade så bra koll så inbillar jag mig att de inom vården måste ha haft det? vetat skillnaden på en arbetsterapeut, en sjukgymnast eller en psykoterapeut? men det spelade liksom ingen roll. alla som jobbar inom psykiatrin kan kallas terapeuter, eftersom de kan prata och eftersom det inte är en legitimerad titel (till skillnad från psykoterapeut, läkare eller sjuksköterska, som vem som helst inte kan kalla sig). och det användes för att lägga i dunkel att jag inte fick den hjälp jag behövde. igen: det hade gjort mig så mycket mindre illa om de sagt "vi kan tyvärr inte ge dig den formen av samtal du behöver, men du kan få detta och detta av denna och denna personen och det kan innebära ungefär det här, och det kanske kan vara till nån hjälp i alla fall?" för det hade funnits nåt att hoppas på då. jag hade fått veta att det fanns nåt annat, nåt mer. allt jag fick veta var att det var fel på mig, att jag var omöjlig och hopplös.

det som är jobbigast i nuet är att idiotin fortsätter. att dimmorna som döljer bristerna upprätthålls, att ofelbarheten och allsmäktigheten fortfarande är den enda korrekta tolkningen. jag är väldigt sjuk i kroppen. jag kan inte ta mig till min öppenvårdsmottagning. det är fakta, men genom att bestämma sig för att inte tro på mig eller inte lägga nån vikt vid den informationen blev bilden av verkligheten en annan än den verkliga. jag satt på utskrivningssamtalet nu, efter en veckas inläggning där nästan allt som hjälpte var saker jag gav till mig själv. och läkaren undrade om jag hade kontakt med öppenvården, om jag har hjälp där, och jag sa att jag har en kontakt där, men att det ju inte spelar så stor roll eftersom jag är för sjuk för att ta mig dit. nån hjälp därifrån har jag inte. och läkaren började förvränga det jag sagt om mitt fysiskt sjuka så det lät som att det handlade om initiativbrist, depression, och återkom till att om jag behöver hjälpen så har jag ju min kontakt på öppenvården. och jag protesterade. varje gång hon sa nåt som inte hade med verkligheten att göra. och jag sa att jag hade behov, att jag behövde den hjälpen. att jag inte kan ta mig dit. och vi gick på repeat. hon återkom till samma, jag protesterade. till slut sa hon att ingen kommer tvinga mig att åka dit.

och jag vet. jag vet. den enda sanningen som får finnas är att jag har hjälp från öppenvården, för man skriver inte ut patienter från slutenvården utan att de har en öppenvårdskontakt. jag vet att ofelbarheten och allsmäktigheten är det viktigaste. psykiatrin gör inte fel. psykiatrin hjälper, och alla får vad de behöver. dimman som döljer det andra är viktigt. att skulden ska ligga hos patienten är lika viktigt. så officiellt har jag all hjälp jag kan önska mig. jag får allt jag behöver. och om jag nu inte får det i praktiken är det inte för att systemet är fyrkantigt eller för att det inte finns nån vårdform som passar min sjukdomsbild. det är hos mig det ligger. som att det var ett val, en prioritering från min sida, eller kanske en känslomässig blockering. och det kan ju inte de ta ansvar för.

det är så svårt att inte få nån hjälp. och det är så svårt att bristen placeras i min känslovärld. jag står inför en höst där det kommer vara ännu mer belastning, och ännu mindre hjälp. och jag hade uppskattat om systemet iaf kunde säga att det var beklagligt och att de fattar att jag skulle behöva hjälp, men att jag tyvärr inte kan få nån hjälp som det ser ut nu.

det är så svårt att det är som i min familj. att inga problem existerar, och om det ändå existerar nån problem så är det jag, hos mig, min tolkning, mitt upplevelse. det är så svårt att de som skulle hjälpa är de som upprepar samma saker som tagit sönder mig. jag vet inte hur man gör för att försonas och förlåta nåt som pågår, nåt som gör mig illa, ett söndertrasande som förutom att det är i samma form som barndomslögnerna är utan början, utan slut, och subventionerat av hur många människor som helst med hur mycket utbildning som helst. jag vet inte om det finns nåt jag kan göra för att inte bli retraumatiserad. för att inte gå sönder av det. jag klarar inte av att leva i något där jag blir påtvingad lögner, där allt ansvar och all skuld läggs hos mig. jag tänker mycket på att vara ett offer. tänker på sambandet mellan makt, ansvar och skuld. i detta har jag inget av det. ingen makt, därför inget ansvar och ingen skuld. jag är ett offer.

hur gör man för att acceptera att man är ett offer, att man inte kan göra något för att slippa, hur gör man för att leva i maktlösheten?

stilla viskar jag till mitt hjärta.

2011-06-04T14:20:00.000+02:00

jag sover och jag vaknar lättad, just därför: för att jag sovit. jag ligger kvar, låter mig vila, låter mig finnas. diskar lite medan gröten kokar, sträcker ut kroppen, mjukar upp. finns. jag finns här. det känns så. jag är liten och skör och trött, alltid trött, men jag finns.

jag äter efterrätt efter frukosten och läser ut en bra bok. tänker på gud och stoppar in den första tvätten i maskinen. allt får ta tid, jag har dubbelt så lång tvättid som jag behöver, just därför: det får ta tid, det måste få ta tid nu.

jag sopar upp hårstråna i badrummet, vilar, läser lite i en ny bok. fixar med en sak till henne jag älskar. lägger i en tvätt till. micrar lunch. tar fram den sista ramlösan till mig. det är inget stort som händer, inget stort jag gör, men det är stort ändå, bara på ett annat sätt. stilla viskar jag till mitt hjärta att det här går bra. jag klarar det. visar mig att titta, det går. jag kan om jag bara gör lite lite. om jag bara låter det ta tid, om jag bara låter mig hinna med att finnas.

jag kan välja det. jag kommer inte ha råd med städhjälp, jag kommer inte kunna välja att göra så lite som jag orkar, jag måste orka myndigheter, söka vård, bli utredd. måste orka risken för dåliga besked, svackor, att det tar flera veckor att återhämta mig efter en överansträngning som jag inte vill eller orkar. jag har inte makt. inte över mycket. men jag har mig. jag kan välja att ta hand om mig. att göra saker långsamt. att hitta de små spillrorna av liv där det får plats, där det får plats trots allt.

det finns inte mycket tid eller plats till läkande nu, så jag läker inte så snabbt. men det är inte mitt fel. jag kan inte styra. man kan inte bli pigg när man tömmer sig på kraft mer än man hinner fylla på, och jag önskar att jag kunde bestämma, men jag gör inte det. jag får lov att känna mig liten och utsatt, för på många sätt är jag det. jag får lov att vara rädd för att bli sämre, för risken är så uppenbar, och de som har makten över vad jag måste göra bryr sig inte. jag bryr mig, men jag har ingen makt.

idag tassar jag omkring med små steg. öppnar fönstret på vid gavel och släpper in ljuset, luften. vilar. läser lite mer. vilar, vilar. letar fram målarfärgen. finns. jag finns här. och jag vet att det är sant, det jag viskar till mitt hjärta: jag klarar det här. det är så mycket jag inte har makt över, det är så mycket som gör ont. jag önskar att så mycket var annorlunda, att jag fick en chans att bli frisk nu. jag kan inte bestämma det, kan inte bestämma så det blir så. men jag har mig själv, trots allt.

jag kommer aldrig mer kunna bli fråntagen mig. jag vet att det är så, jag kommer aldrig tillåta det. det kan inte hända. jag är min nu. och jag klarar detta. det gör ont, men jag klarar det.

2011-06-02T16:51:00.000+02:00

jag tänker hela tiden att jag vill skriva här. men jag är så trött. kraften räcker inte hela vägen fram till orden, att forma dem, att få armarna att orka hålla sig uppe, fingrarna att orka hitta rätt bokstäver.

det är så mycket utmattning. det är dessutom värme och pollen och ett och annat som är svårt i nuet. det är så mycket rädslor för ensamhet, så mycket vardagsbestyr. det är så mycket liv att orka med. och jag är så lite nu, är så trött nu. det räcker inte ända hit. men snart. snart skriver jag mer.

min väg till läkande och integration. del 1. 1980-1995 ...och jag överlevde.

2011-05-19T14:15:00.002+02:00

när började det? allt. och hur?

jag föddes. så var det. sen... det var så tidigt nåt gick sönder, så tidigt jag gick i bitar. det var smärta och övergivenhet. och splittrande. men jag överlevde.

det var övergrepp och någon som tittade åt andra hållet istället för att hjälpa, rädda. det var alltid så mycket människor som inte tyckte det var deras uppgift att se. så ingen såg. och tystnaden åt mig inifrån, minnena, övergreppen, ensamheten. jag överlevde. och gick i bitar. och överlevde igen.

hela tiden gjorde jag det. överlevde. trots det otrygga, trots söndertrasandet, trots allt. jag slutade aldrig finnas. det kändes så ibland, men jag gjorde inte det, aldrig. jag fortsatte finnas, genom allt.

men... att jag gick sönder var väl inte ett sätt för mig att läka? att överleva räknas väl inte dit? söndertrasande och läkande är ju olika saker?

jo. så är det. men samtidigt: utan att överleva hade det inte kunnat finnas en fortsättning. och när jag var ensam med allt, när jag var liten och maktlös och utan hjälp, när jag var utelämnad till vuxna som gjorde illa eller vände bort blicken, då fanns det inte mer än så. att inte dö. att skydda mig så gott jag kunde. splittra mig så att allt jag var inte gick under.

det var den första bragden. och kanske den svåraste, även om jag inte såg det då. då visste jag bara det, att leva genom att överleva.

det var där det började. med att få ett liv, och att inte tappa bort det, trots allt. med att ta mig igenom undergången, igen och igen. att inte dö. ibland är det inte mer än så, men det är trots allt det största, det viktigaste. livet. att inte tappa bort det. och jag tappade inte bort det, så det kunde bli en fortsättning. läkandet kunde ta andra former, kunde börja på riktigt. men inte då, i litenheten. då fanns aldrig det alternativet. bara överlevandet fanns.

posttraumatisk stress-sjuka.

2011-05-19T14:04:00.000+02:00

jag är så sjuk i utmattning nu. det blev så. bearbetningen slet så hårt på mig. och på sina sätt är det logiskt.

när man har för hög stressnivå för länge så orkar inte kroppen producera så mycket stress mer. framförallt är det kortisol-nivån som sjunker, tror jag. det är för att kroppen blir så väldigt skadad om man har för hög kortisolnivå för länge. så på sitt sätt är det ju bra, ett skydd mot det totala nedbrytandet.

utmattning kan vara så många olika saker. det är en så vag etikett som sätts lite hipp som happ. jag är inte deprimerad. det är inte så. utmattning och depression är inte synonymer, även om de flesta verkar tycka det.

däremot tror jag att mina binjurar är lite trötta, efter alla dessa år av stress, som toppades med ett par år av intensiv stress i stort sett utan paus, när jag gick igenom läkning. när jag mötte minnen. sånt. nu verkar det som att min sköldkörtel säckat ihop lite också.

jag sysslar så mycket med att försöka förstå nu, dessa dagarna. förstå hur saker hänger ihop. och försöka förstå hur det blev såhär. hur stress och PTSD kan klassas som bara psykiska problem, när det är så uppenbart att stress handlar om fysiska reaktioner. flöden av småämnen hit och dit.

funderar på hur det kan vara så att psykiatrin och somatiken är så skilda världar. och inom psykiatrin dras gränsen där, när problemet mer sitter i mina binjurar eller i mer fysiska stressfunktioner. samtidigt som somatiken inte ser PTSD (i nån form alls, i nån fas alls) som nåt som det är deras ansvar att behandla.

försöker förstå hur man gör för att nå fram till en somatisk läkare som tror att depression och PTSD är ungefär samma sak, och helt oväsentligt, när det är honom jag sitter med när det handlar om det fysiska. försöker förstå varför det inte finns några somatiska läkare som är experter på stress, och varför jag inte hittar dem om de nu finns.

sånt tänker jag på. och så är jag så trött. så innerligt innerligt trött. det är min huvudsakliga sjuka nu, det trötta. utmattningen. kroppen som inte orkar hålla igång mer. det blev så. och kanske hade det kunnat dämpas om jag fått annan hjälp på vägen, men jag fick inte det. så nu är det som det är.

lista med boktips. om själens skörhet.

2011-05-13T21:18:00.000+02:00

bloggandet här går lite i vågor. men det är som det ska, som det behöver vara.

idag ville jag mest säga att jag hittat en lista med böcker som på olika sätt handlar om psykisk ohälsa. det är en seriös och ambitiös lista som till och med funnits (finns?) i tryckt form. men jag hittade den som pdf idag.

vill du ladda ner den kan du klicka här

138 böcker. och inte speciellt inriktat på trauma. jag har inte kollat så mycket i den än, men tror att det finns både ett och annat bra tips...

bilden har jag lånat från hyllingeskolan.stockholm.se

förövarpsykologi. roman.

2011-05-06T14:33:00.001+02:00

varning. massor av innehållsavslöjande.

jag vann denna boken i nån tävling på adlibris, eller om det var bokus. deltog mest av ren uttråkning, inte för att jag visste nåt om boken. brukar gilla inger edelfeldts böcker. det finns nåt i det trassliga som kommer igen i olika former i olika romanfigurer, som knyter an till trasslighet i mig. men mer än så visste jag inte. och det var egentligen inget som handlade om denna boken.

för denna boken är annorlunda än de jag läst förut. handlingen börjar med att två män möts på ett tåg och vagt känner igen varandra. de är kusiner, har inte träffats på många år. den ena är bög, har varit alkoholist och är nu nykter och har försökt lappa ihop sina inre sår. den andra är kvar i den kristna församling med sitt snäva tänkande, där de båda växte upp.

det blir så att de bestämmer att ses. den ena åker hem till den andra och bor där ett par dar. egentligen är nog ingen av dem helt säkra på om det är en bra idé. men det blir så iaf, de bestämmer så.

mannen som är kvar i det trångsynt kristna (märk väl att jag inte tycker att alla kristna är trångsynta, skulle va helt märkligt av mig eftersom jag tänker bli präst, men det finns sammanhang som bygger på trångsynthet) börjar prata om hur den andra mannen levt. ömsom nyfiket, ömsom förankrad i fördömandet. och minnen av deras barndomssomrar kommer tillbaka. och först är det bara så. de möts av en slump, de bestämmer att ses, och titeln "samtal med djävulen" verkar handla om mannen som levt i synd genom att bryta sig loss från församlingen och dessutom valt att leva i sin homosexualitet.

men lite efterhand börjar det där rucka på sig. är det verkligen så att det är han som är den onda, honom titeln syftar på? den kristna mannen har något han bär på. hans dotter har tagit livet av sig, och kanske är det bara det som är trassligt. ouppklarat, obearbetat. så småningom inser man att det inte är så enkelt som en obearbetad sorg. för det fanns visst ett brev där dottern anklagat honom för att ha utsatt henne för övergrepp. och nåt sånt skulle han ju aldrig göra. eller... har han ändå gjort det? lurade djävulen honom genom att få henne att locka honom till sig? eller gjorde han det av egen kraft? är det kanske han som är djävulsk?

vad händer med en människa som för första gången lyfter på locket och inför sig själv vågar närma sig vad det är han har gjort, och hur illa det gjorde någon annan? vad händer om man tar in den ondska man själv utfört, känner smärtan i den, smärtan i att man skadat en av dem man hade närmast så illa att hon inte längre orkade leva?

vad som händer med just denna mannen i just denna boken tänker jag inte avslöja. nåt ska det ju finnas kvar att få reda på om du vill läsa den. men för mig är det angelägna frågor. och jag inser när jag läser den att jag saknat böcker med detta perspektivet. med perspektivet från förövaren, när han möter smärtan i det han gjort.

det är en sjukt bra bok, men också väldigt stark och jobbig. jag tycker det är så skönt att hon lyckas skriva så att förövarens perspektiv kommer fram, utan att för den delen förklara bort eller vifta undan, man kan sympatisera med honom, men inte i att han begått övergreppen. det förblir hemskt. däremot kan man sympatisera med hans sökande efter att möta sig själv, och hur han värjer sig mot det, eftersom det finns en så oändlig smärta inuti honom.

förövarpsykologi.

2011-05-06T13:21:00.000+02:00

läste en artikel från ett gammalt nummer av psykisk hälsa, "sexuella övergrepp ur ett förståelseperspektiv på förövaren", av donald campbell. (minns tyvärr inte vilket nummer artikeln var med i, slängde bort den lappen efter att jag fått kopiorna från bibblan...)

har haft svårt att hitta bra littertur om just förövarpsykologi. ett och annat smått kan man hitta, men inte så mycket som går på djupet. favoriten på ämnet är boken "förövarpsykologi" av elisabeth kwarnmark. den är dock rätt tung, framförallt om man inte är hyfsat insatt i psykodynamisk teori redan.

nåväl. tänkte mest skriva en sak från den här artikeln som jag började med att nämna. för den satte ord på något som jag inte riktigt haft ord på tidigare. men som gav mig nånslags aha-upplevelse.

"under den utväljande fasen söker gärningsmannen efter ett ensamt, försummat eller sårbart barn som vill bli hjälpt; ett barn som kanske är i samma ålder som pedofilen var när han eller hon utsattes för ett övergrepp. pedofilen är en mästare på att välja det rätta offret. han känner igen barnet eftersom han ser sig själv.

bekantskapsfasen är avgörande för ett framgångsrikt resultat eftersom den placerar in offret i ett överlagt chockerande svek. pedofilen är känslig för barnets behov, kan tala barnets språk och blir under denna bearbetningsfas barnets bästa vän, bästa förälder och mest omtänksamme kamrat. öppen sexuell aktivitet förekommer inte under denna fas.

syftet med uppvaktningen är att bygga upp barnets tillit till pedofilen. under bearbetningsfasen återskapar pedofilen illusionen om den trygga barndomen.

/.../

ur förövarens synvinkel är det väsentligt att barnets tillit till förövaren slår rot så att barnet ska kunna uppleva misstron i hela dess chockerande vidd. offrets psykiska grundvalar skakas som av en ur intet plötsligt drabbande jordbävning. livets grundvalar, den grundläggande tilliten till varseblivningen av verkligheten och relationerna, kan aldrig mera tas för given"

med andra ord. om man tänker på pedofila handlingar av typen där pedofilen agerar ut och iscensätter ett trauma som han eller hon varit med om, så ingår det att först bygga upp den tryggaste trygghet man kan tänka sig. för att det är det som ska raseras. det ingår i dramat att först göra en bild av hur trygg en barndom ska vara, och sen chock-rasa den bilden, rycka bort all tillit och trygghet.

har aldrig tänkt på det så, kunnat se det tydligt. men nu låter det helt begripligt och rimligt. tidigare har jag tänkt att den där trygghetsuppbyggnaden mest handlat om att göra övergreppen praktiskt genomförbara. jag menar, hoppar man bara på ett främmande barn och utsätter det för hemskheter, är det ju mycket större risk att barnet ropar på hjälp, än om man först bygger upp tillit, närhet och förtroende. då kan man plantera in så mycket skam-, skuld- och svek-känslor hos barnet att det inte berättar.

men det är sant. övergrepp som bygger på att spela ut det inre (finns ju andra former av övergrepp med), borde i stort sett handla om att bli berövad barndomens trygghet och istället hamna i utsatthet, maktlöshet, och smärta. både den fysiska och psykiska smärtan i själva övergreppet, men på ett djupare sätt kanske framförallt smärtan i att bli berövad det trygga. att bli berövad en barndom som var som en barndom ska vara. chocken i det, sveket, smärtan.

tänker att detta mönstret blir tydligast om det är en förövare som finns utanför familjen. som verkligen söker upp ett barn, bygger upp tilliten, och sen kraschar den. men tänker också att liknande mönster kan finnas i incest-övergrepp. min relation till min pappa har pendlat mellan uppbyggande av trygghet och ideal barndom, och att krascha det trygga. och jag var fast i det, utan hopp att kunna ta mig ur det. tror att det kanske var därför jag splittrade mig. åtminstone delvis därför. för den trygga pappan som är bäst i världen och övergreppspappan som kraschar allt gick inte ihop. och jag kunde bara dela på bilden av honom om jag delade på mig själv...

bok. i havet finns så många stora fiskar.

2011-04-28T17:50:00.002+02:00

läste sara lövestams förra bok "udda", och i all sin knasighet tyckte jag att den var underbar. så när jag såg att det kommit en ny av henne blev jag bara glad. tills... jag såg vad den handlade om.

ändå tror jag att det var ett förtroende för henne som författare som gjorde att jag vågade mig på att läsa den, och att jag inte slutade. för jag blir automatiskt rädd när det ingår förövarperspektiv. det kan bli så starkt i romanform. och det kan bli starkt på ett sätt som blir väldigt destruktivt för mig, som får mig att tappa bort mig.

men denna boken är inte så. det är inte förövaren som står i fokus, utan barnet, pojken. han som hittar den gröna kotten, som inte riktigt vet hur man pratar, för det är så svårt när det finns så många saker man inte får säga. som att mamman dricker, eller att det är styvpappans fel att han har plåster i pannan. han som är förövare verkar först vara så snäll, men sen blir det så konstigt. och det är ju farligt att säga nåt, för då kanske soctanterna kommer och tar honom från sin mamma. och han vill inte det. absolut inte.

sara lövestam är så bra på att skildra personerna, och fläta ihop deras berättelser. det är inte pojken som blir tredimensionell och nära mig som läsare. förövaren blir det med, och tonårspraon som är på dagiset. för att inte tala om personen bakom gardinen. som aldrig går ut. men som minns. minns nån som dog en gång för längesen, kanske av de övergrepp hon blivit utsatt för. och känner skulden i att vara den som överlevde.

bitvis blir jag illamående, framförallt när det är klipp från en pedofil-e-postlista. retoriken och orden om kärlek och närhet och hur man inte skadar ett barn när man "lär det att älska". hur missförstådda de känner sig, pedofilerna, i sin strävan att få finnas i denna kärlek.

jag blir impad av hur hon lyckas författa en bok som på många sätt är så politiskt korrekt. som visar fram retoriken, får fram hur det inte är olagligt att berätta barnpornografiska berättelser eller argumentera för att pedofili är normalt, bara missförstått, hur hon visar smärtan och att man kan dö av övergrepp, hur många väljer att inte se dysfunktionella saker, hittar på en massa argument för att ge sig rätt att vifta bort det, och för att överrösta dem som faktiskt ser att nåt inte är som det ska, hur ensam man kan bli som barn, och hur lojal man är med de vuxna som finns nära, hur pedofiler också är människor, och kan se hur trevliga och vanliga ut som helst, nästan lite trevligare och bättre ut än andra, till och med. och förutom allt det där har hon med en rejäl dos av transpersoners problem och hur det är att födas i fel kropp. det skulle kunna bli en så astråkig pretto-roman med alldeles för mycket budskap.

men det blir inte det. det blir bara så himla starkt och bra och jag saknar alla personerna i boken när den är slut. jag vill få följa med dem längre. det är rätt sällan jag känner så, även med böcker jag gillar. men de kommer så nära mig. den är så bra.

varning för innehållsavslöjande (vit text) (trigg-bedömning)

jag tror att en av anledningarna för att den funkar för mig och inte bara blir hemsk är att pojken som är i nuet faktiskt blir räddad, han blir inte utsatt för något grovt. och även om en person tagit livet av sig pga övergrepp, och det är hemskt, så har det redan hänt när boken börjar, det blir inte uppslitande. och det finns inga skildringar av grova övergrepp. beröring som går över gränsen, äckliga peddo-ord om "kärlek" och manipulationer, skuld och att vara ensam med det hemska hemska som inte går att vara ensam i. men jag klarar av det, eftersom han blir räddad till slut. och nånstans litar jag på det genom hela boken, för jag litar på henne som författare, även om det låter befängt. skulle han inte blivit räddad på slutet, så skulle så mycket gjort för ont. men hon klarar det, iaf så det funkar för mig. tror dock att den kan vara rejält triggande i vilket fall. men... ville bara göra det lite tydligare.

post-integration. att vänja sig.

2011-04-27T20:45:00.000+02:00

ibland tänker jag att det handlar om att vänja sig. vid att allt är annorlunda nu. vid att jag är annorlunda nu.

delvis vid det där stora. att våga tro på att jag är värdefull och att man kan lita på människor, att det inte leder till död och undergång.

men minst lika mycket om mindre saker, mer vardagliga. jag tror fortfarande att jag har telefonfobi, att jag inte ska klara att komma på nåt att säga, speciellt inte om jag känner mig stressad. kommer inte på att jag inte har det mer, att det problemet inte alls finns längre, förrän jag väl ringer ett par av de där tråkjobbiga samtalen. och allt går hur bra som helst.

lika mycket kan jag tvivla på min sociala förmåga. tänka att jag är den som sitter tyst i ett hörn och aldrig kommer på nåt att säga, och om jag ändå kommer på nåt så vågar jag inte ta platsen det krävs. men jag kan nu. det är inte ens svårt. jag vågar finnas, och det där kom liksom på köpet. att det blev lättare med andra människor.

sist jag pluggade (en halv termin, när jag var alldeles för långt inne i minneskaoset för att det skulle hålla) så hade vi gruppdiskussioner. med samma grupp hela tiden. och oj. jag vet inte hur det gick till, men helt plötsligt var jag den där som tog ledningen litegrann och en av dem som pratade mest och drog igång diskussioner bara för att det är så roligt att argumentera. jag var helt omtumlad av det då. av vilken roll jag tog i nya sociala sammanhang. för så hade jag inte varit förut.

det är svårt att komma ihåg ibland, att allt är annorlunda. man behöver tid att vänja sig. att landa i det. att finnas med det som är, den man är. inte den man brukade vara.

post-integration.

2011-04-26T18:42:00.001+02:00

läste nånstans på blooming lotus en formulering kring skillnaden i att läka från PTSD mot att läka från DID. även om de flesta med DID har PTSD också. hon skrev om hur läkande från PTSD handlar om att bearbeta och minnas övergreppen, att förhålla sig till sitt förflutna på ett nytt sätt. men att läka från DID handlar om att lära sig att relatera till och handskas med omvärlden på ett nytt sätt.

det där poppar upp ibland i mitt huvud. när allt är kaos. som att jag behöver påminna mig om det. jag har aldrig nånsin levt som en enda. även när jag inte var medveten om delarna eller förstod vad som hände, så levde jag inte som en enda. det är nytt för mig. det är nåt helt annat än att handskas med verkligheten som splittrad. och det handlar om nåt helt annat än huruvida jag gjort upp tillräckligt med mitt förflutna. det är ett eget problem, en egen sak att lära sig. att vara en. att integreras är att bli en. men det är inte slut där, av den enkla anledningen att det är något helt nytt.

jag lär mig. en liten bit i taget. jag börjar bli riktigt bra på det, tycker jag själv, i all min ödmjukhet...

post-integration. då var det här med traumareaktioner avklarat. eller?

2011-04-26T11:55:00.000+02:00

de senaste månaderna har jag blivit rätt sliten av saker som legat utanför min makt. saker som dessutom gjort mig sjukare. det har triggat mig nåt enormt, gjort mig så liten och fått mig att känna mig utsatt. som att det är övergrepp. för att jag är maktlös. för att jag inte får bestämma själv. för att jag får smärta och annat jobbigt i kroppen. för att det inte finns nåt sätt att komma loss, att slippa, att skydda mig, rädda mig från det.

efter att ha läst litegrann om strukturell dissociation har jag börjat tänka på mitt splittrade och skadade utifrån ANP och EP. lite hur jag tänker mig skrev jag om i det här inlägget. lite om hur mina delar var organiserade, och hur det funnits EP-delar där, som jag på ett sätt varit medveten om genom processen, men aldrig tänkt mig som delar. jag har tänkt det som nån form av skuggor som bär på minnena, eller något ditåt. det har varit svårt att fånga det och formulera det, för jag har inte haft mycket hjälp med det, och inte hittat bra böcker förrän ganska nyligen.

de delarna jag tänkte mig som "mina delar" är iaf de som borde klassas som ANP. och vi är integrerade nu. de ANP som fanns finns inte mer, och jag har en ny ANP, som med tiden blivit ganska stabil.

jag tänker mig däremot att det finns rätt mycket i min EP som är lätt-triggat, och osorterat i den här nya versionen av mig. på ett sätt tänker jag att mina EP:n också integrerats, först lite i taget när jag fått minnen och tagit hand om information som fanns där och som ANP:na var skyddade från. och sen vid den stora integrationen så smälte alla resterna av EP ihop till en. men jag har inte hunnit med (i mina mindre medvetna processer) att få EP:n att smälta ihop till en enda på riktigt. den är fortfarande helt rörig och består av små bitar av krisreaktioner sen förr.

de senaste månaderna har jag haft en känsla av just det där. att ramla runt mellan de olika fragmenten i EP:n. att fastna i katastrof-läget, och sen bli kaos i det, eftersom EP:n är en enda röra.

så tänker jag att det är. samtidigt tänker jag att vissa av anledningarna till att jag ramlar in i min (kaos-)EP så mycket just nu handlar om annat. jag är i en väldigt utsatt situation, där jag faktiskt är maktlös, och jag tänker mig att det är normalt att gå in i krisläge utifrån det. dessutom blir det ännu värre eftersom jag tidigare haft mina sätt att handskas med svårigheter och framförallt med såna situationer, där jag känt mig liten och utsatt. nu är de borta. för de byggde på att jag var splittrad. de byggde på systemet av olika delpersonligheter som kunde ta olika roller, byggde på att min inre struktur var som den var. och det är inte alltid de strategierna varit så bra eller välfungerande, men de var vana för mig. och med terapi och tid så hade jag lärt mig att använda mitt system på bättre sätt, mer odestruktivt.

nu är det borta. jag kan inte skicka min autopilot på möte, kan inte ta hand om de känslomässiga effekterna när jag känner mig liten och trasig genom att krypa upp i den storas famn och bli tröstad, tryggad, försäkrad om att ingen kommer döda mig. för de finns inte mer. det alternativet är borta.

och jag känner mig så naken nu. känner mig så oskyddad och utelämnad. som att känslan av att det är likt övergrepp när jag är så maktlös finns kvar, men som att jag tagit bort alla skydd jag hade för att överleva. och hur ska jag då klara av att tro på att jag kan överleva?

så länge jag lyckas stanna i min ANP så går det rätt bra. men när jag går in i krisläge går det inte alls. för min EP är helt kaos av allt gammalt. och hoppar hit och dit mellan olika gamla strategier för att trygga mig. vilka såklart inte alls funkar som de brukar, eftersom jag inte är splittrad mer. och då får jag ännu mer övergrepps-panikkänslor, för jag reagerar på fara och försöker skydda mig, men kan inte. och jag har erfarenheter av att det betyder livsfara. att det finns risk att utplånas psykiskt. och kanske dö fysiskt. det där, att befinna mig i övergrepp helt oskyddad.

det är svårt också när jag har så lite kraft som jag har nu. dels blir alla reaktioner överlag större, värre. labiliteten ingår i utmattningen. och det är svårt att orka stabilisera mig när jag går in i kaos-reaktioner. svårt att förankra mig i nuet och vad som egentligen är verkligt. svårt att bygga upp nya strategier och omvandla de gamla till nya versioner, så de kan funka när jag bara är en enda jag.

men det går. lite i taget går det. och jag vågar ta in trygghet från andra, vågar fylla på med verklighet från någon jag litar på. vågar ge nån annan rätten att avgöra vad som är på riktigt och adekvat, och bara luta mig mot det, när jag inte klarar att komma fram till nåt annat än kaos själv.

och lite i taget bygger jag upp mina nya strategier. skydd som är lite mer lagom. och som kan funka. igår byggde jag en alldeles rund stenmur, så det blev som ett rum inuti. inuti mitt huvud byggde jag den, alltså. det var så skönt med en mur. en ganska hög. och inget tak. det är öppet mot sol, mot stjärnor, himlen. och jag placerade in min gröna soffa från en äldre visualisering där. och rätt vad det är hade jag trollat fram ett par krukor med blommor med, och där är så ljust och tryggt, och väldigt skyddat.

jag behövde det. behövde få definiera myndighets-hotet i min realla värld som nåt som känns som övergrepp, och så bygga ett skydd. där ingen kan nå mig, där de inte kan komma in. där det bara är tryggt. behövde vetskapen om att jag kan gå dit och vara skyddad. något stort lugnade sig i mig där. när jag äntligen hade en trygg plats. när jag tillät mig att vara liten, inte bara fick panik för att jag inte klarade att låta bli att känna det som övergrepp.

det känns som övergrepp, även om jag vet att det inte är det. och det har sina skäl att det gör det. istället för att slå på mig i det, så försöker jag ta hand om mig i det. och jag tänker att det alltid kommer finnas saker som triggar mig. att maktlöshet och litenhet är svåra saker, och att det inte finns nåt helt läge där allt går att handskas med lugnt och balanserat. jag kommer kanske ramla in i EP-reaktioner oftare än folk som aldrig varit traumatiserade, men jag tror också att min EP kommer bli helare, bättre anpassad efter mitt nya jag, mitt nya liv. att den kommer funka när jag är en enda, och förhoppningsvis bli lite mindre lättaktiverad när den är bättre anpassad. och när jag inte är så trött.

dissociativ identitetsstörning. en replik till.

2011-04-19T21:04:00.000+02:00

kom på en replik till som tillhör mina hat-saker att höra: "men korp. du borde verkligen sluta tänka så mycket på dig själv. tänk på nån annan för en gångs skull".

säger nån liknande saker till dig, så kan du hälsa dig själv från mig att nä. du borde inte tänka på nån annan. i alla fall inte i första hand. har du DID misstänker jag att du väldigt sällan blivit omhändertagen, sedd och bekräftad på de sätt du behövt. är du på väg att våga göra det nu, ge dig det nu, så gör det! lyssna inte på idioti. tänk på dig själv. ta hand om dig själv. du är värd det. du får göra det.

det är till och med så att det verkligen är på tiden att du gör det. att låta bli att göra det kan rent utav vara skadligt, göra dig illa, förvärra saker. tänk på dig. låt dig ta plats i ditt liv. jag vet att detta låter som ett citat ur en självhjälpsbok, men: du är viktigast i ditt liv. kanske har du aldrig nånsin fått vara det. men du är det. försök ge dig det värdet. och försök stänga öronen när nån försöker ta möjligheten ifrån dig, förklara för dig att nåt annat är rätt. det är inte det. att ta hand om dig är rätt. jag är helt säker.

(gammal uppdämd ilska? jag?)

fixat.

2011-04-19T16:53:00.000+02:00

har tagit reda på vad felet var med menyn, och trixat lite med den. så nu är menyn (den till höger) uppdaterad och ändrad en smula.

alla nya inlägg låg tidigare i bokstavsordning (de skrivna efter nystarten på bloggen i år). nu har jag delat in dem i fem grupper (post-integration, dissociativ identitetsstörning, integration, strukturell dissociation och böcker) och inom varje grupp ligger det senast skrivna överst.

hoppas det ska bli begripligt att hitta vad ni söker. gillar inte riktigt nån av bloggers färdiga lösningar, och orkar inte göra menyerna för hand som jag gjorde förut (så som den till vänster är gjord), så kör med rss-feed nu.

är det nåt som strular så får ni gärna säga till. eller om nåt blev synnerligen asdumt med denna nya indelning. allt ska finnas med nu iaf. känns bra för mig...

och man kan ju alltid klicka på en etikett i inläggens sidfot, om man vill läsa mer inom samma ämne och hellre scrollar ner för att få fler inlägg, än anstränger sig och klickar på dem i menyn.

dissociativ identitetsstörning. "tänk inte på det där. du blir bara bitter"

2011-04-19T12:45:00.000+02:00

"släpp det och gå vidare" "du måste se framåt" "fokusera på nuet" "älta inte".

tror inte att det bara är jag som hört såna saker. tyvärr från behandlare ibland också. och de menar säkert inget illa. men illa blir det.

jag tänker att om man har DID, så har man delar som är kvar i det som hände, som återupplever det om och om igen, och som dessutom tolkar andra händelser utifrån samma mönster som de var tvungna att befinna sig i när de traumatiserades. då behövdes de för att överleva, de där mönstren. i nuet kan det vara helt oadekvata reaktioner. tex att tro att alla är farliga och vill döda en, trots att man är bland vänner som aldrig gjort en illa.

tänker mig att även vid "enklare" traumatiseringar, som när man får PTSD tex, så finns nån del av en kvar där, i det som hände. även om det blir på ett annat sätt. i vilket fall tror jag att man behöver vända sig om, se var de där delarna egentligen befinner sig. och så behöver man sträcka ut handen mot dem, och hjälpa dem att ta sig vidare till nuet. först när ni allihop är i nuet kan det vara en bra sak att försöka att fokusera på framtiden och nuet, att inte längre se bakåt. men lyckas du möta de skadade delarna och ta med dem till nuet, så blir det också mycket mindre plågsamt att se bakåt. för det finns ingen del som är lämnad där, som är kvar i undergången, som ropar på hjälp om och om igen. och då kanske det inte är ett problem att se bakåt. att se hela sitt liv. vem man var, vem man blivit på vägen, mönstren som präglade en.

jag tycker att bitterhet är underskattat. bitterhet är en bra känsla. det är en känsla som handlar om att det var fel. de skulle aldrig ha gjort så mot mig. mitt människovärde blev kränkt och jag blev skadad. det skulle aldrig ha fått hända. och om det nu ändå hände, så borde någon ha försökt stoppa det. jag kan vara bitter ibland. och jag tror att det är gott. för det tyder på att jag ser mitt människovärde på ett annat sätt nu, på att jag tar in kränkningarna, hur illa de var, hur illa de gjorde mig. och hur fel det var att det alls kunde hända.

det är en annan sak att fastna i bitterhet. men man kan ju fastna i vilka känslor som helst. ilska, sorg, glädje. (varför är det aldrig nån som varnar en från att fastna i glädje? från att krampaktigt klamra sig fast vid att allt är bra, måste vara bra, vid att sålla bort allt som tyder på något annat. det om något tycker jag verkar skadligt. många barn som blir utsatta som små skulle ha kunnat få hjälp om någon bara släppt leendena och ytan och vågat se det hemska som fanns där).

att fastna i en känsla tänker jag handlar om att låsa fast sig. och att det tar energi, tär. att det inte är något som är bra för en. men det är ju inte samma sak som att känslor i sig inte är bra för en. det är fastlåsningen som inte är bra.

om man känner att man fastnat så kan man försöka komma loss. det är ju helt logiskt. inte helt enkelt dock. det kan vara en god idé att ha en terapeut med på en sån här läkningsresa, för förvirrande och svårt och omtumlande är det. lättare om man har stöd. om man har nån som försöker hjälpa en på vägen. det går iaf att komma loss från det man fastnat i, även om det kan behövas hjälp.

och om det inte går att komma loss så kan det vara för att det är svårt. men det kan också vara för att man inte har fastnat. man kanske behöver känna all den där sorgen, all den där bitterheten, all den där ilskan (all den där glädjen). att du eller nån annan satt etiketten "fastnat" på det behöver ju inte betyda att det är sant. att det är en fastlåsning. det kanske bara är ett sätt att vilja få lov att slippa känna allt det där stora. allt det bittra. men är du inte fastlåst kan du inte komma loss. däremot kan man förtränga och skjuta bort känslorna ett tag. men det är en helt annan sak. och för det mesta kommer de tillbaka då. det kan vara på sin plats att försöka ge sig en paus, men man kan vara medveten om skillnaden. saker man skjuter bort försvinner sällan. de kommer tillbaka tills man tagit hand om dem.

är detta förvirrande? ja. jag hade haft så lite utrymme för mina känslor, kände knappt igen dem när jag började tillåta dem att finnas, och visste verkligen inte hur man skulle göra för att ta hand om dem, uttrycka dem, låta dem bli till något läkande. det är svårt. och svårare om det är så ovant som jag tror att det är för många med DID. eftersom känslor ofta varit livsfarliga att visa. en terapeut kan vara bra, som sagt.

det jag mest ville ha sagt är att jag tror att vägen till läkande går genom att faktiskt vända sig om, möta sina delar, möta sina känslor, och låta dem finnas. om du orkar försöka det eller inte, det är det bara du som kan veta. om du fokuserar på nuet och framtiden så kan du få hjälp med att handskas med din vardag, med symptomlindring. och det kan också vara bra. ibland är man för trasig eller för trött för att klara den där stora kampen. och jag menar verkligen inte att fördöma någon som inte orkar. bara man själv kan veta vad man orkar. var man klarar att ha sina mål.

men de som säger att lösningen är att inte titta bakåt. att läkandet måste börja med att du lämnar dina delar ensamma i övergreppen, inte ens försöker ta med dem till nuet, de har fel. och om någon varnar dig för bitterhet så behöver det inte betyda att du har fastnat, eller att du ens är på väg att göra det. jag tror att det för det mesta handlar om att den personen vill förenkla saker så de blir hanterbara. kanske med tanken att det är bra för dig. men kanske i grunden för sig egen skull, för att de vill värja sig mot att behöva orka finnas med dig i det där överväldigande stora och hemska.

bara du vet vad du behöver känna, hur bitter du behöver vara, hur ditt liv har varit. och bara inuti dig själv finns svaret på hur läkningsprocessen behöver se ut. man kan behöva andras hjälp att hitta svaren inom sig, men om någon tror sig veta bättre än dig, då har de nästan alltid fel. kom ihåg det. det är du som har rätt. för det är du som är du.

dissociativ identitetsstörning. kan man ha kontakt med förövare?

2011-04-18T16:21:00.001+02:00

för mig var svaret på den frågan lätt. den var "nej". missförstå mig inte. det var inte lätt att bryta, att upprätthålla det, att våga stå för det. men valet fanns egentligen aldrig, att välja relationen till pappan. för han var den förövaren som det ens var tal om att ha kontakt med, de andra var ute ur bilden. och mamman, inte förövare, men förnekare. hade hon slutat förneka hade det kunnat bli något annat, men vissa av hennes svek är för tunga att ha kvar i en relation, och jag hade behövt bära på dem själv, eftersom hon inte accepterade en verklighetsbild där mina problem fanns. varken övergrepp eller att hon inte gjort allt vad hon borde gjort för att hjälpa mig (även i annat).

när jag fick kontakt med mina delar, fick relationer till dem, och minnen av övergreppen och övergivenheten, så fanns det liksom inget annat än att försöka ta hand om mig, försöka läka. inom mig byggdes relationer upp, lite i taget. och ska man ha relationer med så svårt skadade och svikna barn, så går det inte att hitta trygghet om man samtidigt säger "ja... fast jag förutsätter att du klarar av att träffa han som tog sönder dig så att du nästan dog". de mindre i mig skrek efter beskydd, att äntligen bli räddade, skyddade, hjälpta, få bli trygga. och bara det valet fanns för mig.

jag kunde inte välja att vara lojal med föräldrarna, att låtsas att inget nånsin hänt, och att bära det skadade inuti mig. jag kunde inte upprätthålla livslögnerna, och fortsätta att välja bort mig själv. de skadade barnen som jag fortfarande var. det enda alternativet som på allvar fanns var att välja dem, att välja mig. att skapa en egen familj med mina inre delar och försöka göra den familjen annorlunda. försöka trygga. försöka ta hand om dem, om oss, om varandra.

jag är inte säker på att man alltid ska eller borde konfrontera förövare eller nån som står nära en förövare. men olika omständigheter gjorde att jag valde det. och saker ställdes på sin spets. när jag väl dragit upp till familjens yta, och inte bara till min egen yta, att det fanns hemska saker gömda i tystnaden och lögnerna, då fanns det liksom ingen återvändo. föräldrarna startade nånslags krig mot mig, och det var så tydligt då. att det enda valet var att välja mig, mina små. för annars hade jag behövt sparka dem sönder och samman, jag hade behövt upprepa en del av mönstren från övergreppen för att kunna finnas i relation med föräldrarna. och jag ville inte det mer. jag kunde inte leva så. jag hade burit på allt så ensam alldeles för länge. så mycket skam, skuld, ansvar, trasighet, kaos. jag kunde inte välja att fortsätta öka min trasighet, min smärta, lögnerna att bära på, kunde inte längre finnas i den falska teatern.

inte när jag visste vad som hänt, vad jag varit med om, och när jag såg de mindre delarnas ångest och rädslor. jag kunde inte leva så. skulle jag ens försöka skulle det bli så destruktivt att jag skulle dö. så jag hade inget val. det kändes inte så. valet stod mellan liv och död. och jag ville liv. och i det valet fanns det en stor kamp. för att få ett liv som fungerade, för att slå mig ut ur kaoset, läka smärtan, möta minnena, för att inte längre låta mina inre utsatta barn förbli lämnade i övergreppen.

jag har burit på så mycket ansvar i alla år. känt att jag måste trösta och ta hand om och prioritera andra framför mig själv. men till slut kom jag till en punkt där det inte längre kunde gå om jag skulle leva. jag var tvungen att välja mig själv. och att välja bort min pappa. jag tror att han hatade mig för det. för att jag inte längre ville bära hans skuld, hans ångest, hans smärta. men det är trots allt bättre att han hatar mig, än att jag själv hatar mig. utan sig själv kan man inte leva. utan föräldrar kan man faktiskt det, åtminstone om man är vuxen.

post-integration. vem är jag nu i dina ögon?

2011-04-18T14:37:00.001+02:00

de första månaderna som integrerad var det så mycket sorg. jag saknade så att vara delarna jag brukade vara. (saknade så att veta vem jag var). jag kunde också sakna hur jag kunde vara i relationer med andra, som andra delar än den stora. för den nya jag fick ungefär samma bemötande som den stora fått, eftersom vi är samma ålder och så. ytligt liknar vi varandra mycket.

framförallt kunde jag sakna hur människor kunde vara mot den lilla jag. kunde sakna hur hennes barnsliga öppenhet möttes av de som såg henne. av terapi-M, några vänner. man möter inte en femåring på samma sätt som man möter en vuxen. och helt plötsligt var något taget från mig. något självklart öppet, som jag behövde.

det tog tid innan det nya jaget på allvar började få form, och innan det som delarna förut varit landat i mig, innan jag kunde känna igen saker i mig som de förut varit. innan de kunde glimta till. men nu är det så. jag känner att det de var finns i mig. och jag har tillgång till min barnsliga öppenhet, till min trotsiga fjortishet, och till allt det andra. i en annan form än förut, men ändå.

och nu när det har landat i mig, och jag når det, när jag kan använda de förmågorna och de dragen hos mig själv, så har jag också kunnat få tillbaka en del av det bemötande jag saknat. med terapi-M vet jag inte, för som det är nu träffas vi inte. men hos de vänner där den lilla kunde känna sig sedd och bekräftad, kan de barnsliga dragen hos mig få plats. min lekfullhet kan mötas med öppna armar, och jag har fått tillbaka det jag saknade så. allt är en aning annorlunda, men det är ändå tillräckligt likt för att jag inte ska känna att jag blivit berövad något. det som var tomma hål av saknad i mig har nu fyllts, med ungefär samma saker som förut.

jag trodde inte att det skulle hända, och jag hade ingen som kunde berätta det för mig. att det kunde bli så. att det tar lite tid innan saker faller på plats. både inuti och i relationen till andra. och vad det kunde betyda i praktiken.

men för mig betydde det en period av dålig jagkänsla, kaos, upplösning, förvirring. en saknad och smärta i sorgen efter delarna, så stor att jag knappt klarade det. för att sen alltmer lugna sig. mitt inre organiserade sig, saker landade. och mer och mer fick jag tillbaka känslan av att vara någon. en ny jag. en sammansmältning av de andra. och samtidigt som sammansmältningen landade och saker lugnade sig, fick jag tillbaka det som kändes som att det blivit ryckt bort från mig. förmågorna. sakerna delarna tyckte om att göra, vara. och jag fick också tillbaka saker i relation till andra.

samtidigt som det är annorlunda nu. allt är så mycket helare, djupare, mer tredimensionellt. större. på alla sätt.

ibland saknar jag att vara flera. men jag har mindre och mindre behov av att sakna det. för jag har mer och mer helhet i mig, mer och mer tillgång till det de var. det enda jag inte har är mig själv i plural, och de fördelar som finns med det. jag är ensam med allt nu. har ingen som kan peppa mig eller diskutera saker med mig eller skydda mig inifrån. men även det går faktiskt bättre och bättre att klara sig utan.

det är en konstig sorg. konstigt med någon som försvinner, men ändå inte gör det. så annorlunda än sorgen efter någon som dött. och just därför tänker jag att den kommer läka på ett annat sätt, inte behöva vara lika stor, göra lika ont. samtidigt som jag alltid kommer minnas dem. superhjältedelarna som fick mig att överleva fast det egentligen inte gick. kämparna som bar mig fram till nuet, till helheten. de jag en gång var, men inte längre är. även om de finns kvar i mig. jag är oändligt tacksam för att de fanns, för att vi kom hit, för att vi blev så hela att splittringen inte längre behövdes.

[bild av chris anthony, lånad här]

integration. om någon del inte vill?

2011-04-18T14:21:00.000+02:00

jag tänker att det finns tillfällen när det inte är så lätt att avgöra om integration är rätt sak eller inte. som när en delpersonlighet är självutplånande och vill slippa finnas. det kan ju vara ett tecken på att den delen inte har kraft nog att finnas i det som är nuet, och att jaget som helhet inte behöver den delens funktion mer. då kan det vara ett rätt val med integration. eller så kan det vara ett tecken på att delen är deprimerad och oförmögen att tycka om sig själv och ge sig rätt att finnas. att den har mönster av trasighet som är starka och som behöver lagas, att integrationen skulle vara ett försök för den delen att utplåna sig.

i såna fall känner jag mig skeptisk till om integration är en bra sak. för som jag skrivit innan så försvinner inget vid en integration. det man är och det man har med sig, det fortsätter man att vara och fortsätter att ha med sig, även om det organiseras om. och ofta tror jag att det kan vara en god idé att bearbeta saker som finns hos olika delar, i de olika delarna. inte försöka integrera innan det är gjort.

men som sagt. det kan vara svårt att veta. om man nu alls styr det där, känner att man kan påverka vad som egentligen händer.

om en delpersonlighet inte vill integreras, så tror jag att det är en riktigt dum idé att försöka sig på att integrera den delen. jag tror att det är ett tecken på att något behövs. kanske har delen inte förstått vad en integration betyder? kanske är hon eller han rädd för att bli dödad, för att integration är samma sak som utplåning. då är det all idé att försöka förklara och trygga delen så att den förstår vad integration är. att hon eller han inte försvinner. att det bara blir annorlunda. och att det inte gör ont, inte är hemskt. man får göra så gott man kan för att förklara vad en fusion skulle kunna innebära. och man behöver inte vara perfekt. det är ju svårt att förklara. och kanske blir delen trygg bara av att man försöker, av att man ger av sin tid och inte forcerar fram integrationen mot hans eller hennes vilja. jag tänker att man får föra en dialog. och vänta. är det vettigt med en integration så tror jag att det går att ta sig förbi rädslorna.

det kan ju också finnas något större där. något bakom motståndet som inte bara är oförmåga att förstå vad det handlar om. obearbetade minnen, känslor, behov av att finnas, som just den delen. skadade saker som den delen bär på, på ett eller annat sätt. och som behöver tas om hand. och då tror jag att man ska ta hand om det, inte bara köra över det.

om man satt integration som mål tidigt på resan, så tänker jag att det finns en risk att man vill rusa dit, och tycker att allt som ligger mellan där man är och integrationen är hinder på vägen. men att läka en liten bit i taget, och att låta saker ta sin tid, det är inte hinder. det är helande, läkande, ett bra reparationsarbete av det som någon nån gång slagit sönder. det är värt allting. och jag tänker mig att integration ska vara en del av det. inte ett mål i sig. som att det är nåt som är tilltrasslat om tid för läkande ses som ett hinder för integration. för det är läkande som är vägen till integration. och det tar tid. det är hemskt. det känns som skit alldeles för ofta. men det är värt det.

att forcera integration innan man gjort det läkandearbete som behövs innan, tror jag bara ställer till det. jag förstår känslan av att vilja vara framme bums, att ha det tunga avklarat, att inte behöva lägga en massa kraft på att vara splittrad, på minnesluckor och inre bråk och smärta. men är du splittrad finns det anledningar till att du är det. och när de anledningarna inte längre finns, så har du inte längre något behov av att vara splittrad, och då kan du integreras. att göra det innan dess, och att göra det mot någons vilja, löser inga problem. det bara organiserar om problemen. och kanske gör det svårare att ta hand om dem.

[bild av chris anthony, lånad här]

2011-04-17T22:11:00.002+02:00

insåg nyss att det är ett fel i koden så att inte alla inlägg visas i menyn till höger. ska fixa det. (en annan dag).

integration. dör någon del då?

2011-04-17T19:47:00.000+02:00

"the most comforting aspect of integration for me, and what i especially want other multiples to know is: nobody died. nobody left. everyone's still here inside me, in their correct place to be without controlling my body independently. there was not a scene where everyone left except me. i am a remarkably different, "brand new" person. i've spent months learning how to access my alters' skills and emotions - and they are mine now. i have balance and perspective that never existed before. i'm happy and content. this isn't about dying. it's about celebrating living to the fullest extent possible."

[sarah e. olson, ur "becoming one"]

det är så svårt att sätta ord på det där. vad som händer när man slutar vara den man varit förut. när man smälter ihop. blir en ny. svårt att förklara för någon som aldrig varit splittrad hur det var, och hur det blir att inte vara det mer. att det inte bara är att återgå till normalitet. för det var inte att återgå. jag var så liten när jag gick sönder att jag inte kan minnas det. och även om jag hade kunnat minnas det så hade jag ändå inte kunnat återgå. jag är vuxen nu, jag var inte det då. (och få med dissociativ personlighetsstörning får det som vuxna. knappt nån, fast har för mig att man kan krascha en vuxen människas jag på det sättet om man använder riktigt rälig tortyr under lång tid).

jag är inte de jag var. jag är någon ny. och i mitt fall kanske det är mer uppenbart än om man som sarah e. olson integrerar in de andra delarna i henne liksom. för jag upplöstes. omskapades. och är nån helt ny. samtidigt tror jag att det har sina likheter. för är man splittrad så har man inte levt som hel. och att leva som hel är något annat. att bära på alla upplevelser, alla minnen, alla känslor. att kunna känna all glädjen, all sorgen, hantera precis allt som händer. och inte ens kunna diskutera det med nån annan som finns inuti. man har bara sig själv. och på många sätt är det så ensamt. men det var värre i början.

när jag var nyintegrerad kändes det som att jag bara kunde få syn på vad jag inte var. hur jag inte var den lilla. inte högstadie, inte stora, inte sot, inte mellanstadie. ingen jag varit var jag. och det har tagit sin tid för saker att landa. kanske längre tid för mig eftersom jag upplöstes så helt, och dessutom varit så väldigt utmattad och haft för lite kraft att använda, och dessutom varit i stort sett utan stöd / professionell hjälp genom integrationen. men nu har det snart gått två år. och saker har landat i mig. på många olika sätt.

jag är inte nån av de jag var. men jag håller med texten jag inledde med att citera. ingen dog. för de är här. och emellanåt är jag som nån av dem. det glimtar till, rätt vad det är upplever jag nåt på sättet mellanstadie skulle ha gjort det. eller nån av de andra. samtidigt är det annorlunda nu, även i de stunderna. för jag har hela tiden tillgång till allt. om jag känner mig liten är jag samtidigt vuxen. det här med regression eller att "ha ett inre barn" som så många försökt förklara för mig, för att se om det liknar att ha DID, det är nåt jag upplevt först nu. det liknar inte att ha DID. eller kanske på vissa sätt, men mest är det annorlunda. att vara en är överhuvudtaget nåt annat än att vara många.

men det är svårt med orden. hur ska jag kunna förklara känslan av att plötsligt finnas hela vägen ut till min hud, att bli mer tredimensionell? jag som tyckt att jag faktiskt hade bra kroppskännedom och kunde vara närvarande i mig (åtminstone när jag inte dissocierade). hur ska jag kunna förklara för nån hur det känns att vara så mycket mer? i allt.

mitt hjärta är så stort nu, jag kan älska nån så jag nästan tror att jag ska sprängas av det. för det är ju inte bara det hemska som var uppsplittrat. inte bara minnena, undergångskänslorna, katastroferna. det ljusa var också uppdelat. förmågorna. även när vi var nära varandra och samarbetade, när vi kunde ha tillgång till allt samtidigt, så var det nåt annat. för det var vi som hade tillgång till det. en grupp som samarbetade. jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle bli att ha allt i en enda jag.

mest är det faktiskt fantastiskt. det kan vara tungt och ensamt och plågsamt med. smärtsamt att aldrig kunna lämna över till någon annan. men känslan av helhet. den som jag inte kan förklara för nån som aldrig upplevt det, eller för nån som aldrig upplevt det. den är fantastisk. det är värt det.

och mest vill jag säga det. ingen dör. ingen försvinner. du kommer inte slippa någon del av dig, för de är du, allihop. du kommer inte bli av med någon förmåga eller något som var ditt, för det var ditt, och kommer fortsätta vara ditt. du försvinner inte. varken som helhet eller något som delarna var. det är bara splittringen som försvinner. som att organisera om i sitt inre. inte slänga nåt.

den stora jag var tyngd och bekymrad om hur hon skulle klara det där med att integreras, när hon insåg att det närmade sig. för hon trodde att det var hon som hade ansvaret för att förstå och se till att vi klarade oss. att vi kunde handskas med det liv vi hade. men hon såg bara sig själv som del, och hon hade rätt i att hennes förmågor inte räckte för att handskas med integrationen. men det gjorde inget. för efter integrationen fanns ju inte heller hon. och även om det varit så att de andra integrerats in i henne, så skulle hon ha blivit något helt annat än hon varit förut. någon som hade allas förmågor. allt av mig.

(en liten delpersonlighet pratar med huvudjaget, efter att de flesta integrerats)

- what happened to lynn?
- she's here. we're all inside together, except for you. i know it's confusing. i'm kind of everybody all mixed upp.
- you're not really sarah, either.
- inside sarah's inside, too.
- but who are you?
- i don't know how to answer that. i'm someone else. i'm the new improved sarah.
- does howard know you're different?
- of course. it really does get better, and it happens real quick.
- does it hurt when you disappear?
- no, it feels kind of lighter. it's like when... a cloud somes out from in front of the sun and you feel warmer. it doesn't hurt. it just feels different. better.

[sarah e. olson, ur "becoming one"]

[bild av Chris Anthony, lånad här]

integration. ett bra mål?

2011-04-17T17:15:00.000+02:00

nån av de första gångerna jag försökte förklara för terapi-M om den lilla jag (som var den första delen den stora lärde känna och fick konturer på, och ville ge plats åt i terapin), och när vi hade avklarat frågor som ifall jag trodde att lilla var en annan person än "jag själv" och sånt, så sa M:
- men målet är att den lilla ska försvinna?
och den stora jag vred på sig och sa att nja. nä. nånstans i mig vet jag att målet är det, att hon ska försvinna, att jag inte ska behöva vara delad mer. men jag försökte förklara att det inte går att ha det som mål. att den lilla jag inte skulle kunna känna sig välkommen i terapin eller i verkligheten alls om det var målet. man kan inte öppna famnen för ett traumatiserat litet barn och säga "kom, nu ska du få allt du behöver och bli trygg och hel så du kan sluta finnas". jag hävdade och levde efter, både med den lilla och de andra delarna, att målet var att de skulle få finnas så mycket de behövde, och få så mycket de behövde av trygghet och annat. och att det var det som var det uttalade. även om både den stora jag och M (och de andra lite efter hand) nånstans visste att vi skulle försöka ge dem allt de behövde, för att de inte skulle ha ett behov av att finnas sen.

det var omöjligt för mig att göra plats och trygghet för de olika delarna, och samtidigt säga till dem att vi måste integreras. att vi måste göra så att de slutar finnas så fort som möjligt. för att det är så jobbigt att vara splittrad. det är jobbigt att vara splittrad. men eftersom alla delar av mig var traumatiserade och trasiga så skulle de bara höra det som att de var jobbiga, inte önskvärda, som att inte ens den stora och M ville ha dem i närheten, som att allt var precis som det brukade, som det alltid varit. och terapin behövde få handla om att motbevisa övergivenheten, sveken, ensamheten.

så jag hade inte det som mål, att integreras. och på ett plan kan jag förstå om man vill ha det som mål, men jag vill ändå ifrågasätta det målet. för ibland tror jag att det betyder nåt annat än att målet är helhet. att det betyder att man vill göra sig av med de där jobbiga delarna som bara kaosar hela tiden. men det går inte att bli av med dem. är du splittrad så är de du. och skulle de integreras till en enda, så skulle deras kaos fortfarande vara ditt. det är bara sålänge du är splittrad som det går att tänka deras kaos som något som tillhör någon annan, och jag kan inte tänka mig att vägen till integration kan vara att försöka bli av med delar.

men man kan ju mena något annat med att vilja integreras och ha det som mål med. något annat än att försöka hoppa över den långa och plågsamma läkningsprocessen, vägen mot integrationen. för den vägen är ett helvete, det tänker jag inte sticka under stol med. att vara splittrad handlar om att det inte gick att överleva på något annat sätt. att saker man var med om var överväldigande nog för att slå en i bitar. och läkandeprocessen handlar om att möta och ta in det som man hållit ifrån sig för att överleva. det gör ont. det gör väldigt ont. och det finns anledningar till att man kan önska sig att slippa. till att man vill värja sig, bara ta bort det där jobbiga, och de där jobbiga delarna som bär på det hemskaste.

är man medveten om att integration handlar om nånting som ligger långt fram på vägen, och att den vägen är en plågsam väg att gå, även om den samtidigt är helande, då kan det kanske vara ett bra mål att ha.

men ändå. är det vettigaste för dig där du står just nu att ha frågan "hur ska jag kunna integreras?" som det centrala? kanske kan det vara en god idé att ifrågasätta det. att se något som ligger närmare på vägen. ett eller ett par steg bort. för integrationen är väl rätt ofta fjärran, och kanske både lockande och skrämmande just därför. för mig passade det bättre att ta ett steg på vägen, och att inte tro att jag kunde se ända till horisonten och vad som kunde hända där, hur det skulle bli. det var svårt nog att orka med och förstå mig på det jag befann mig i. men man är ju olika. och har olika stöd, olika behandlare har olika mycket kunskap och kan kanske hjälpa en mer med att förstå vad integration kan vara än vad M kunde hjälpa mig med. för hon hjälpte inte mig med det, följde bara med mig på vägen som jag gick. ett steg i taget. och det var ju närmare och närmare integration. och nånstans visste jag det. men nånstans var det inte det viktigaste. jag koncentrerade mig på annat. valde andra frågor som de som fick vara centrala. de som fanns där jag var.

frågor som jag hade med mig var tex dessa (skriver ur den storas perspektiv, eftersom hon var den organiserande)

hur ska jag kunna handskas med minnena och hur min vardag påverkas av flashbacks och dyl?
hur ska jag hantera relationerna till familjemedlemmar?
hur ska jag kunna tycka om mig själv (som del) och de andra delpersonligheterna?
hur ska jag göra för att de små inte ska vara rädda?
vad behöver de små delarna?
hur ska jag kunna känna mig trygg?
hur ska jag våga ta emot trygghet från andra?
hur ska jag våga ta emot kärlek från andra?
hur ska jag våga ta emot kärlek från mig själv?
hur ska jag orka fortsätta kämpa fast det är så tungt?
hur ska jag göra för att hjälpa olika delar att låta bli att hata sig själva?
hur ska jag kunna ta hand om min kropp?
vad behöver jag egentligen?
vem kan hjälpa mig?
hjälper den hjälp jag har, och om den inte gör det, kan jag hitta mer / annan hjälp nån annanstans?
vad tycker jag (som del) om, och vad tycker de andra delarna om?
hur ska vi kunna tycka om att finnas till?
hur ska vi kunna vara närvarande i nuet?
hur ska vi kunna tro på en framtid?
hur ska vi kunna lita på terapeuten fast hon vet så mycket hemskt om oss?
hur ska vi kunna tro på att människor i allmänhet inte vill oss illa / vill döda oss?

[bild av pavel bolo, lånad här]

integration. process eller händelse?

2011-04-17T16:42:00.000+02:00

ibland känns det som att begreppsförvirringen är total när det gäller det dissociativa. som att alla ord kan betyda så många olika saker. en delpersonlighet kan vara allt från en del av en "normal" persons vanliga inre delar, till en självständig personlighet i ett system inom en DID-människa, med egen jagkänsla, egna tankar, känslor, upplevelser. att dissociera kan vara allt från ett helt osjukligt dagdrömmande till att hoppa mellan olika delpersonligheter, eller så kan det vara att derealisera eller depersonalisera i olika grad. eller en del annat. man kan ju bli trött för mindre. tycker det kan vara svårt nog att försöka förstå nåt i detta komplicerade ämne, och blir rörigt när det inte ens går att veta vad orden betyder just den här gången man läser dem.

vad gäller integration finns det i stort sett två tolkningar. det ena är att från man börjar processen med att minnas det andra delar av en hållit undan, när olika delpersonligheter närmar sig varandra, lär känna varandra, blir bättre och bättre på att samarbeta, delar information mer och mer till vardags, blir mer och mer sammedvetna (om de inte varit det från början), så håller man på med integration. lite i taget.

eller så menar man händelser när olika delar går in i varandra eller i helheten, för att inte längre vara en egen del. vilket brukar vara ett möjligt resultat av det jag sammanfattade lite snabbt i förra stycket.

egentligen tycker jag om tanken att hela processen är integration. för det går inte att hoppa från ett dissociativt kaos med olika delpersonligheter som strider om en massa saker, till en enda integrerad person. och skulle det alls vara möjligt att genomföra ett sånt hopp tror jag det skulle bli förödande konsekvenser. läkningsarbetet behöver få ta sin tid, och saker behöver få läka lite i taget. men ja... trots allt väljer jag att kalla det så. läkningsarbete, inte integration. även om det kanske kan betyda samma sak. för om jag skulle kalla allt i den där resan för integration, vad har jag då för ord för det andra, för sammansmältningen? händelsen (eller händelserna) när delarna smälter ihop? kanske skulle man kunna kalla det för fusion, har läst det på ett par ställen. men jag väljer att kalla det integration. för det är ändå den vanligaste benämningen på den sortens händelser.

sen går det ju att snacka om "olika grader" av integration. att alla delar samarbetar och är sammedvetna är såklart mer integrerat än att alla försöker sköta sitt på var sitt håll. och då är vi nästan tillbaka där. i att integration snarare handlar om att definiera processen än fusionen.

jag blir lite yr bara av att försöka skriva detta, försöka bestämma mig för nåt, vad dessa orden betyder. men mest använder jag integration som ett ord för att definiera fusion där en eller flera delar upphör att vara egna delpersonligheter. samtidigt som jag tänker mig att integration (i den meningen) är och måste vara en del av en större process, som jag föredrar att kalla läkningsprocess, för att det inte ska bli så rörigt. men... jag lovar inte att jag håller mig till det till 100%, framförallt inte om jag refererar saker ur böcker och liknande.

men.. vi kan ju vara medvetna om problematiken med orden här. och att det är ungefär de här sakerna integration kan betyda.

ja... om vi snackar normal DID-terminologi då. om vi ska snacka jung-psykologi kan det betyda andra saker. för att inte tala om ifall vi tar in andra sammanhang där det kan vara relevant att prata om integration. men det är ju en annan historia. för att inte säga massor av andra historier...

[bild av pavel bolo, lånad här]

bok. integration. becoming one.

2011-04-15T11:14:00.000+02:00

(vet att det är lite många bokinlägg just nu, men det kommer snart annat också).

den senaste veckan har jag läst "becoming one - a story of triumph over multiple personality disorder" av sarah e. olson. jag vet att det finns lite olika åsikter om eventuella skillnader mellan multipel personlighetsstörning och dissociativ identitetsstörning, men som begreppen används i denna boken är de synonymer, bara att man använde MPD mer förut, och DID mer nuförtiden.

så... en DID-bok. om integration!? låter lite för bra för att vara sant? att jag skulle hitta det jag letat efter.

men kanske gjorde jag det, och kanske inte. det är en bra bok iaf. sjukt triggande emellanåt, men framförallt väldigt bra. boken består till stor del av dagboksanteckningar, brev som skrivits till terapeuten, och inte minst av utdrag ur terapin. för de har bandat alla samtal, och en del av de mest centrala har hon skrivit ner och har med i boken.

det är intressant att få följa med så nära, att så mycket är autentiskt och att man får höra precis hur olika delar formulerade sig och vad deras kriser var. och inte minst hur terapeuten bemöter det.

det författaren gör "i nutid" är mest att kommentera och förklara lite kring sammanhangen, så det inte bara ska bli lösryckta delar av processen.

i stort är boken uppbyggd med att först presentera henne/dem och deras historia i stora drag, för att sen gå närmare in på vissa centrala problem, och sen gå in närmare på ett par olika delpersoner, och låta dem synas mer, med terapiutdrag osv, och dem får man följa tills de integreras. och så på slutet finns det lite kring hur hon som integrerad person känner och fungerar, och de kriser som kan vara i början när det är nytt att vara en enda, och så lite sammanfattande reflektioner på slutet.

som sagt, emellanåt är det väldigt starka bilder som målas upp, och man kan komma väldigt nära det känslomässigt skadade, vilket också berör och gör ont. men det är inget frossande i detaljer, och jag tycker att hon balanserar det bra. man får en uppfattning om kaoset och smärtan, samtidigt som hon valt ut centrala problem och centrala delpersoner istället för att försöka få med precis allt.

vad gäller integrationen så är det rätt intressant, för en bit in i processen inser de att den delen som varit skal-jaget, den som hållt ihop allt hitintills, inte är den som är mest lämpad för det, att föra processen ända fram till integrationen, och vara den som de andra integreras in i liksom. så de gör ett byte. en annan delperson får ta över.

de är lite fler delar än jag nånsin var (runt 30) och integrationen sker i lite olika faser. vid nåt tillfälle integreras en stor del av de delpersonligheter som finns kvar. och sen integreras de lite i taget. huvudpersonligheten tror vid flera tillfällen att alla är integrerade, men så inser hon att det finns några kvar, när de blir utsatta för nåt skrämmande (tex en jordbävning).

jag tror att det är ganska vanligt att det är så. dels att ett huvudjag fortsätter att vara "skal" och den de andra integreras in i, och också att det går i lite olika omgångar. om man läser verkar det vara det vanligaste iaf. mitt såg lite annorlunda ut, men det har ändå sina likheter.

till slut är de integrerade allihop, och det jag önskar är att det fanns mer beskrivet om det. det finns några sidor, men jag skulle vilja ha en hel bok därifrån och framåt. hur det är att plötsligt vara en, det nya, det skrämmande, det fascinerande hela, det ljusa. detta var inte den boken, den jag längtar efter, och där post-integrationen får ta stor plats. men det var en bra bok. och om integration handlade den. och jag rekommenderar den om man vill läsa om det, följa en persons läkande på detta viset. och gillar också formen den är skriven i, att få följa med i terapin och så. att det inte bara är reflektioner i efterhand.

bok. misslyckat självmord i mölndals bro.

2011-04-15T10:30:00.001+02:00

denna boken av linda spåman är en serieroman (eller heter det grafisk roman?). det handlar, som titeln antyder, om ett misslyckat självmord.

jag gillar det där. att beskriva det som misslyckat självmord. tror det är för att självmordsförsök är ett ord som psyk fyllt med betydelsen "destruktiv självmordsliknande handling i syfte att få uppmärksamhet och ropa på hjälp", vilket ju faktiskt inte är samma sak som att ta livet av sig, men misslyckas.

det är det personen i boken gör iaf. misslyckas med att döda sig. den är så djupt tragisk, och samtidigt finns det nånslags humor. har man varit inom slutenvården så är det inte så svårt att känna igen sig i de käcka skötarna som verkar tycka att lunch är en så trevlig händelse att det inte alls är konstigt att se det som dagens höjdpunkt, eller hur det viktigaste som faktiskt händer är dagens glamour-avsnitt.

jag kanske är knäpp, men jag kan gilla att känna igen mig i det tragiska. i hur trasig och kaosig man kan känna sig, och hur hemskt det kan vara. det är ett sätt för mig att göra mitt kaos mer begripligt, se på mitt liv med andra ögon, genom att känna igen mig i och spegla mig i nån annan. att välja serieromanen som form ger möjligheter som inte finns i andra former. hur ord och bilder tillsammans skapar nåt, och hur bilder kan nå bortom det orden kan säga. tex känner mig mig inte alls främmande för att man kan må såhär, även om jag aldrig skulle kunna uttrycka i ord hur det känns

det är inte nån snygga bilder, men de är så starka. tror denna boken kan vara triggande just eftersom den är så bra på att skildra kaos. så vill sätta en varning för det. men mest är den bra. mest vill jag rekommendera den. om du vill känna igen ett kaos du själv varit i, eller om du vill göra ett besök i kaosvärlden, försöka föreställa dig hur det kan vara att befinna sig i den.

bok. PTSD.

2011-04-14T12:46:00.001+02:00

"själens dolda sår" är en bok som handlar om PTSD i första hand, men den har övervägande fokus på svårare traumatiseringar .

det är åtta kapitel av åtta olika författare, och de skriver från var sitt perspektiv. bitvis är den rätt akademisk och svår, men det är lite olika beroende på vem som skriver.

alla författarna kommer från kris- och traumacentrum som är typ bäst i landet på det här med svårare traumatiseringar.

och egentligen hade jag inga planer på att skriva om denna boken nu, för det var ett tag sen jag läste den i sin helhet. men råkade se på föreningen psykisk hälsas hemsida att den finns att hämta hem som pdf. så tänkte att jag skulle pusha för den lite ändå. för det är en himla bra bok, tycker jag.

boken finns att ladda ner här.

integration. att äntligen ha en mamma.

2011-04-14T11:13:00.000+02:00

har tänkt så mycket de senaste dagarna på att våga ta emot det goda. kärlek, värme. tron på att man får ha det bra. att det trygga är gjort för mig också. för jag kände det aldrig så, förr. hade nåt vagt begrepp om att trygghet fanns. men för mig? nej. trygghet var för andra. på samma sätt som en ljus framtid var det.

det var kämpigt i terapin, hur många varv som helst, olika delar var övertygade om att M var hemsk och ville döda oss och bara höll på att ljuga en massa när hon försökte göra oss trygga och få oss att känna oss värdefulla. det var svårt att lita på henne. men också svårt att lita på mig själv. och det där, att våga vända min värme inåt, våga ge mig själv kärlek. tro på att man får det. som att det var ännu värre, ännu mer förbjudet. att på allvar se på mig själv med medkänsla och värme. älska mig. önska mig allt gott.

herregud, sådär kunde man väl inte hålla på? och tycka om sig? verkade ju helt vrickat.

eller så kunde man det. kanske var det något av det mest läkande och något av det viktigaste på vägen mot integration. kanske var det där integrationen började på allvar. när jag vågade vända min kärlek mot mig själv, vågade tro på mitt läkande, mitt värde.

den stora korpen var en del som i rätt mycket hade en mamma-roll. i förhållande till småsyskonen, men hon hamnade också i omhändertagande av andra, av vänner. hennes roll byggde mycket på det, det goda man kan få genom att ta hand om andra. så hon hade tränat på det. att vara omhändertagande och trygg och stor när det stormade. att vara klippan man kunde luta sig mot. sen höll det ju inte alltid, för jag var ingen klippa, varken den stora eller jag som helhet. jag var ett totalt kaos. men ändå. det var hennes roll.

jag tror det har varit oändligt värdefullt för mig i läkandet. att ha en del som bygger på att vara som en trygg mamma. för det gick att ge henne den rollen i vårt inre system med. inte som att det var lätt eller okomplicerat. det handlade om att tro på att också jag var värd det goda. och det var verkligen inte lätt. men när jag trodde på det, då kunde den stora spela rollen som mamma. (ofta förstärkt av terapi-M, ett tag rörde de mindre delarna ihop den stora och M känslomässigt, som om de två tillsammans utgjorde bilden av "stor och trygg").

jag har tänkt på det där de senaste dagarna. om när de mindre delarna vågade adoptera den stora som mamma. när de vågade bli gjorda till någons barn, vågade tro på att det fanns någon som var stor och trygg och ville väl. letade fram de två inlägget här på bloggen nu. det när den lilla vågade ha den stora som mamma och ett långt inlägg där högstadie och mellanstadie bestämde sig för att ha den stora som mamma. (jag ber om ursäkt för att texten i det senare inlägget kanske är lite liten. brukar finnas nån zoom-funktion i webbläsarna om det krisar...)

det var mest de som fanns då. stora, lilla, mellanstadie, högstadie. om man inte räknar autopiloten som aldrig kändes mänsklig, bara som en funktion. strax efter det andra av de två inläggen bestämmer sig sot för att ändra form och bli en ANP-del. och ännu lite senare kommer Liten fram. men genom processen var det mest vi, de fyra centrala delarna. och det var något stort och omvälvande och väldigt väldigt viktigt som hände när de delarna blev tryggare med varandra, och ville jobba på sina relationer, ville försöka lita på varandra. ville skapa trygghet, ett bra liv.

kan inte säga att man borde eller måste eller ska utse en inre del som ska klara av att bära mamma / förälder / trygg vuxen-rollen om man har DID. för vi är olika. och jag vet inte om det finns nån lämplig del i alla system, och jag vet inte om det är rimligt att ens tänka att man ska klara den bördan alltid. att lägga på en av delarna att klara det. inre samarbete och vägen mot helhet kan se så olika ut. men jag tror att det där att ha en relation till en trygg vuxen är viktigt. att de små skadade behöver det för att kunna läka. i mitt fall hade det aldrig gått om M inte funnits utanför mitt system och varit en trygg vuxen. men samtidigt är ramarna i vår relation satta på ett vis att det aldrig gått att adoptera in henne i mammarollen. och i mitt fall kändes det aldrig som om jag ville det. det kändes helt rätt att den stora jag fick vara mamma, att det fanns en väldigt stark anknytning till M, men att känslan av att vara en familj och att alltid höra ihop, var något som vi hade inom systemet.

2011-04-13T00:47:00.000+02:00

jag har tagit bort möjligheten att kommentera på bloggen som anonym, för varje gång jag får ett mail om en anonym kommentar får jag hjärtklappning och tror att det är ett hatinlägg. av nån anledning är det lättare med anonyma kommentarer som åtminstone har ett nickname...

det ska gå att kommentera med lite olika sorters konton, har du inget alls av dem kan du skaffa ett open id här. och det går alltid att maila mig. korpdotter snabel-a gmail punkt com.

post-integration. insikt på den gröna soffan.

2011-04-12T20:02:00.004+02:00

så rätt vad det är faller det bara på plats. vad den senaste veckan säger mig. kanske är det därför jag behövde falla in i känslan av att S kommer döda mig, samtidigt som jag vet att det inte är sant. för jag vet ju det, att det inte är sant, även som jag kan uppslukas av det känslomässigt.

det var så det var. det är inte sant i nuet, men det var sant då. det fanns ingen som på allvar var trygg. och om nån kändes trygg (läs: min pappa) så var det alarmsignaler inbyggda i det. risk för undergång och död. men det var olika deljag som upplevde det trygga och övergreppen. annars hade jag aldrig överlevt. ändå var det fakta. tryggheten låg så nära det hemskaste, risken för utplåningen. och det fanns ingen annan trygghet. det fanns ingen att lita på, inte på riktigt. det fanns inget som höll.

det fanns ingen trygghet. det var adekvat att reagera på trygghetsliknande handlingar med dödsskräck. att reagera på trygghetsliknande handlingar med tillit kunde vara helt förödande.

det är som att det sjunker in i mig mer och mer dessa dagarna. efter kaosrädslan. efter ensamhetsminnen som regnade över mig. efter att ha krupit ihop på den gröna soffan i mitt inre, längtat efter samtalet med S så jag kan få bekräftat att det är som jag tänker nu. att hon inte tänker döda mig. att det är annorlunda nu. att det inte har nåt mer verkligheten i nuet att göra.

men det har med verkligheten i dåtiden att göra. och det gör så ont. det är så kallt.

jag har tänkt tidigare att det var så. sett alla pusselbitarna, lagt ihop dem, sett bilden. men det är skillnad nu. det finns inte olika jag som bär på olika upplevelser, olika bitar av helheten. det finns inte en jag som kan stå lite bredvid och titta på pusselbitarna, lägga ihop dem, trösta de små, förklara hur saker hänger ihop. det finns bara jag. och jag fick tryggheten som aldrig var trygg, för att övergreppen lurade nånstans i närheten hela tiden. och jag fick mamman som aldrig riktigt kunde handskas med mig, som alltid kändes så avlägsen. jag var den som gick sönder. jag var den som pusslade, den som tröstade, den som blev tröstad. jag är alla dom som jag förut var. och allt de var med om.

det var jag som hade den där barndomen. från början till slut. och överlevde den, på olika sätt.

det fanns ingen tillit där, ingen orsak att känna tillit. jag hade ingen, bara mig själv.

det faller på plats nu. som att kugghjulen inuti flyttar fram ett steg, nåt gruskorn som hade stannat upp dem lite faller bort. det är inte konstigt att jag kan reagera på trygghet. det var som det var. men nu är det annorlunda. jag har tagit mig bort från det, hittat ett liv där det finns trygghet, tillit, orsak till tillit. och jag får tro på det, jag får lita på det. jag får välja att leva det livet. livet som innehåller liv. inte bara olika sätt att undvika att dö.

[bild lånad från perfectsong.net]

dissociativ identitetsstörning. hjälp?

2011-04-10T23:07:00.000+02:00

hittade en tråd på forumet terapisnack om DID och vad det finns för hjälp. länkar till den här mest för att sista inlägget innehåller konkret information om specialister som behandlar DID. man måste iofs PM:a henne för att få mer detaljerad information, men ändå. vet att det kan vara svårt att hitta de få som är specialutbildade på just detta. (inte bara på "vanlig" traumabehandling).

kan också rekommendera forumet wedidit. ett forum kan ju inte ersätta proffessionell hjälp, men det kan hjälpa rätt mycket att inte vara ensam, tycker iaf jag.

post-integration. fragmenten av det som var. (hur ska jag nånsin kunna känna mig hel och samtidigt minnas helvetet?)

2011-04-10T20:42:00.001+02:00

1985.

jag var tvungen att förstå det som inte gick att förstå för annars kunde han aldrig mer bli glad och kanske skulle han dö då, så jag måste förstå, för den enda som kunde förstå var jag. och jag kunde inte. övergreppen som slet sönder mig på så många sätt. omöjligheten. allt jag fick bära på. all ockupation, allt som blev dumpat i mig, som om jag var ett utrymme för hans känslomässiga avfall. jag klarade aldrig att bära på det, men jag fick aldrig nåt val. och som gonattsång sjöng han

ja, ensamheten trycker som ett par skor som är för små
för varje steg man tvingas ta blir det svårare att gå
men då när slöjan lyfter sej och murarna bryts ner
och inte ens horisonterna begränsar det, man ser

det är då, man vill få gömma sej och gråta som ett barn
när man jämför hur det är med hur det hade kunnat va

men jag hade inget att jämföra med, jag visste inget annat än det som var. tyngden i omöjligheten. och jag grät som ett barn, för jag var ett barn. men jag grät aldrig så mycket som jag borde, så mycket tårar finns det inte.

*

1992.

hur tystnaden omslöt mig, hur jag till slut gått förbi gränserna när jag vägrat att utplånas och samtidigt utplånade mig själv, puttade in mig i tystnaden och deras ryggar som alltid var vända mot mig. jag var ingen. hur jag än gjorde så var det så. tystnad. och massivt ingenting. ingen hade jag i hela världen och för första gången tänkte jag på allvar på att dö. på att döda mig. jag sa inte det till någon. vem skulle jag säga det till? jag hade ingen och jag hatade mig för att jag inte klarade allting själv. jag var tolv år då, och trodde att jag var vuxen, och att vuxenhet betydde att inte behöva någon. jag hatade att jag behövde, och herregud vad jag behövde mycket. och jag fick ingenting.

*

2000.

sjukhuset och alla människor som skulle rota i mig och hur jag allra mest var ivägen. jag skulle överlämna min sjukdom till dem så de kunde lösa den till mig. att jag var jag var oväsentligt, jag stod ivägen i all min mänsklighet, med mina känslor, sår. allt som kallades hjälp men hur jag aldrig fick prata om något annat än symptomen, konturerna av sjukdomen. hur jag aldrig fick plats. bara mediciner för att sudda bort smärtan. ensamheten. och all rädsla. det skulle vara hjälp. men jag fanns aldrig där, i deras ögon. ensam fick jag bära på allt. och tystnaden som var så massiv att det började skrika inuti mig. ingen hörde mig ändå. såg bara vad de definierade som sjukdom. det fanns inget sätt att få plats. inget sätt att finnas.

*

2001.

jag dog nästan, men ingen kom ihåg att säga att det var bra att jag överlevde, så jag missade det. att nån tyckte det. kanske tyckte de att de sa det, när de förklarade för mig hur hemskt det blev för dem, när de öste sin ångest över mig, försökte få mig att bära allt. men jag hörde bara hur hemsk jag var. att jag betydde nåt försvann liksom. ingen kom ihåg det, att säga det. (att det var så).

*

2005.

hur jag bryter mig loss från idiotin i ren ilska, plockar bort medicin efter medicin och till slut ägnar jag flera månader åt abstinens. ingen sa att det skulle bli så, att den medicinen var sån. ingen sa ens att det nog inte skulle gå att plugga samtidigt. jag var så ensam med allt. läkaren sjukskrev mig och sa samtidigt att jag aldrig skulle klara detta. sen abstinensade jag utan stöd, utan att få hjälp att förstå vad som hände. jag hade mitt inre ljus, det hade jag hittat på vägen. men hjälpen? var fanns de som skulle göra att jag slapp vara ensam? när jag tog bort det sista av benson hallucinerade jag och var livrädd, men jag förstod att det var medicinen. och jag vågade inte säga det till nån för jag var så övertygad om att de skulle tvinga mig att ta medicin igen. klassa det som sjukt av mig att reagera. (sjukt av mig att känna nåt alls). hur skulle jag kunna tro att det fanns nåt annat än ensamhet, när jag gick till mottagningen en gång i veckan men aldrig fick nån hjälp, även om M lyssnade och sa att jag var tapper. ingen tyckte att det var deras sak att hjälpa mig att förstå det som hände, eller att hjälpa mig att handskas med det. de kunde däremot tänka sig att klappa mig på axeln och säga att jag var bra när jag klarade det (ensam) och läkaren utbrast med ett stort leende "detta klarade vi bra" när jag klarat mig igenom det. efter att hon varit frånvarande sen hon sagt att jag aldrig skulle klara det.

*

2006.

att börja minnas. att få världen tänjd ut och in. helvetet i det. alla minnen. flashbacks. sanningarna om livlögnerna som efterhand visar sig. men mest outhärdligheten. undergången. hur det aldrig gick att andas lugnt, för då kom det ett nytt minne. nätterna av kallsvettande och att bli jagad, jagad, jagad av det sönderslitande och omöjliga. att återuppleva. uppleva det som var så hemskt att jag aldrig var där när det hände.

*

2006.

hur mamman sitter där och säger att hon tror mig. för att sen åka hem till pappan och välja att lyssna på honom, välja att bli arg på mig när jag ens önskar att hon ska lyssna på mig också. hur hon tar pappans parti och hur de för krig mot mig på alla sätt de kan komma på, försöker straffa mig och dra mig tillbaka in i lögnvärlden. det var för sent då. jag hade insett friheten i att inte bära på deras ångest, och hur mycket de än hatade mig för att jag inte längre ville, så tänkte jag inte gå med på det igen. jag tänker aldrig gå med på det igen. men de tog sönder allt de kunde. tog ifrån mig vad de kunde ta ifrån mig. de skulle ha varit mina föräldrar. det var de som skulle lärt mig tillit.

*

2008.

minnena av två andra förövare. hur jag trodde att det inte gick att vända uppochner på min värld fler gånger. men smärtan tog ny sats, hittade nya höjder, och jag bara skrek. och när inget kunde bli värre så dog C och sen orkade jag inte mer. det fanns inget som inte gjorde ont. det fanns ingen kraft. inget fanns. och när jag inte längre orkade ta mig hemifrån försvann den hjälp jag hade. för att jag inte orkade ta mig dit. för att jag aldrig mår dåligt på rätt sätt.

*

2009.

att integreras samma dag som M går på semester, att stå helt ensam med att inte längre vara något jag varit. all skräck och all upplösning och all omöjlighet och hur jag plötsligt inte längre hörde hemma nånstans, inte kunde hitta nån alls som förstod, plötsligt var berövad så många av mina sätt att överleva, och inte hade en aning om hur jag skulle klara att finnas. hur jag skulle kunna bli någon igen, inte bara ett moln av fragment. hur jag släpade mig till mottagningen för att få Ms hjälp när semestern var slut, men bara grät av trötthet, aldrig mådde bra nog för att få hjälp, bara kaosade. och hur jag föll in i total utmattning igen.

*

2009.

jag låg på mitt köksgolv och hyperventilerade och kände bara att det går inte det går inte, jag klarar mig inte utan hjälp. och tankarna som irrade hit och dit för att försöka hitta nån hjälp, men hittade inget som sa att hjälp fanns. hur jag försökte resa mig, men hur kroppen inte orkade det. bara vek sig. så jag måste klara att vila på golvet först, innan jag kunde resa mig. vilket inte gick för allt var så hopplöst att det bara gick att hyperventilera ännu mer, och det kändes som att ingenting nånsin skulle bli bra. det kändes som att jag aldrig ens skulle klara att ta mig upp från golvet. det var så oändligt ensamt.

*

2011.

jag ångrar inte att jag valde att möta smärtan. jag gör inte det. det fanns inget annat sätt att få den ur mig, få skulden och hemskheterna på rätt plats, få ett liv som gick att leva. men jag sörjer allt det som är trasigt. allt som aldrig fick vara. minns hur M en gång försökte förklara för lilla korpen att jag inte ska skada mig för att det gör ont på mig då. att det inte ska göra ont på mig. hur det fortfarande känns omvälvande att tänka på det. att det kan vara så, att det spelar roll. och samtidigt: sorg, sorg, sorg. det fanns så mycket jag aldrig fick. det var så mycket som gick sönder. och jag var så oändligt ensam, så ofta. i så mycket. jag önskar att det varit annorlunda.

nutid och dåtid och mer trassel och en grön soffa där allt är tryggt.

2011-04-10T19:58:00.000+02:00

det finns två versioner av verkligheten i mig. eller två olika världsbilder som ligger till grund för tolkningsmönster snarare. (två olika scheman om vi ska snacka kognitiv psykologi, men det brukar det bara vara jag som gör...)

det ena säger att jag är till för att ta hand om andra, inte har nåt eget värde, att det är helt likgiltigt om nåt gör ont på mig eller om jag existerar, även om det kan vara praktiskt att jag finns så man kan använda mig till olika saker. det utgångsläget ger mig inget värde och ingen trygghet och inget går att lita på och ganska mycket är bara helt utplånande hemskt.

det andra säger att jag är värdefull och bra och att man ska vara rädd om mig. att det går att lita på människor och att det finns mycket värme och ljus och trygghet. att gud finns och att jag inte är ensam och absolut inte skapad för att vara en soptunna för vad andra inte vill bära på själv eller för att folk ska kunna göra mig illa. det säger att jag spelar roll.

den andra världsbilden har växt fram lite i taget. först som en hypotes. att det kan vara så att jag är värd nåt. att det kan vara så att nån går att lita på. att jag kan testa. så ser jag. fast det är läskigt och idioti och det kommer ju inte hålla. men... ändå. sen höll det ganska bra. efter ett tag var det som att jag gick runt i en bubbla som hade nya regler för mitt liv. men jag litade ändå inte på att det var verkligheten. väntade på att den skulle spricka. och att jag skulle ramla ner i den verkliga verkligheten igen. (övergreppsverkligheten).

sen mer och mer vågade jag prova hypotesen att det inte var en bubbla. att det var övergreppsverkligheten som var en ond bubbla istället. en bubbla av det dumma. och att det ljusa var det verkliga. där började det bli riktigt läskigt. att släppa taget. att faktiskt byta.

förra året (nån gång i närheten av sommaren) tog jag det slutgiltiga steget och bestämde mig fullt ut för att det var den verkliga verkligheten, att det var den jag skulle vila detta nya jag på, bygga upp mitt liv utifrån. det var en pärs. men det var bra.

när jag pratade med psykologen i onsdags blev jag så trygg. jag vågade vara så liten som jag kände mig, och hon kändes tryggare och varmare än nånsin. eller så var det bara jag som vågade ta emot det fast jag var liten. det berörde mig jättemycket iaf. och först var det tryggt ett par dagar. men sen blev det kaos. för jag är för ostabil. har för dålig förankring i allt just nu, och också i vilken version av verkligheten som egentligen är den sanna. den jag finns i. och jag lyckades inte tro på den ljusa versionen. och när jag föll ner i den gamla och hemska så blev hennes trygghet så skrämmande. för det finns inget tryggt där. det finns ingen tillit. alla försök att skapa förtroende är på olika sätt bara vägar för att komma mig närmare för att kunna svika och skada mig ännu hårdare.

det är en så oändlig sorg i mig, detta, att det trygga lätt slår över och blir det mest hotfulla. att jag faktiskt aldrig lärde mig tillit.

igår ramlade jag runt lite hit och dit. försökte hitta en trygg punkt att utgå från. nåt jag var säker på. men blev så osäker på allt och till slut kunde jag inte alls veta nånting om nåt alls och det var ännu mer skrämmande än om jag åtminstone hade kunnat vara säker på att världen var sådär mörk och hotfull som i den första versionen av mina världsbilder.

jag drömde så trygga drömmar. först en om psykolog-S, hon jag brukar prata med nu. vaknade och var helt förankrad i att hon är trygg. för att fem minuter senare kaosa eftersom det trygga ju är det mest livsfarliga om jag är i den gamla tolkningen av allt. vilket jag kanske var. eller inte. jag var bara en enda röra. somnade om senare och drömde en jättetrygg dröm om M som jag brukar gå i terapi hos. eller brukade. (vi kan inte ses eftersom jag är för trött för att åka dit).

lät mig vila lite från allt, men nu i eftermiddag kände jag att jag måste göra ett försök. det går inte. detta kaos utan fasta punkter. ibland går det åt helvete, men oftast går det bra även om jag är rädd, när jag försöker släppa fram saker och möta dem.

det är så lätt att fastna i att tänka. som att det skulle gå att tänka fram trygghet, tillit. jag försökte att inte tänka för mycket. mer slappna av och öppna mig för det som var. hitta något fast, något stabilt. tänkte först att det kanske gick att hitta trygghet i min kropp, att vara i den. eller i min lägenhet i nuet. något konkret. men kroppen förmedlade inget särskilt. varken stabilt eller att det fanns nån känslomässig knut som satt fast och behövde bli upplöst i det fysiska.

gick vidare. har sysslat så mycket med visualiseringar, och kan sakna terapi-M och kan sakna att vara splittrad när jag kaosar som värst. för när jag var splittrad och när jag hade M närmare kunde jag gå in i olika trygga rum som vi byggt, möta nån annan del eller en representation av M. bli tryggad. (trygga mig själv genom de bilderna, de relationerna). men det går inte nu. allt jag kan är att minnas dem, och går jag till samma rum känner jag mig lätt så ensam och vilsen.

har försökt göra en plats som har associationer till S förut. inte jobbat så mycket på det, och har inte blivit så starkt. men tänkte att det kanske var där jag skulle fortsätta idag. så jag gick dit. det jag hade var en ganska otydlig bild av en grön soffa. att ligga i den och att låta solen skina på mig. känna det ljusa mot huden, värmen av det.

och där landade jag idag. fick så tydliga bilder. som att jag varit ute i ett stormigt hav (alltså utan båt) och slängts hit och dit, fått sår och blåmärken och trasighet, och hud som svider av för mycket salt. kallsupar och omöjlighet och kaos. att vara så utelämnad till det. men också att det är avlägset. som att jag kommit till en trygg punkt. nånstans jag kan vila efter all storm. i värme och lugn.

det är tryggt där nu, i min gröna soffa. och det spelar faktiskt inte så stor roll att det är en bild. jag kan gå dit och vila, det är det jag behöver. en trygg punkt som inte kaosar. som jag kan utgå från. och det blev en så bra punkt. det blev så bra bilder. för de säger mig att det hemska är på avstånd. att jag är uppslängd på stranden och att havet försvunnit bort nu. där jag är är det grönt och ljust och man hör inte ens vågorna. det är nåt annat. nåt helt annat. och när jag är där vet jag att tillit är det valet som är rätt. det som är sant. att övergreppsvärlden var ett stormigt hav att vara utslängd i, men att det är annorlunda nu. tryggheten är inte farlig nu. varken trygghet från S eller från nån annan. inte ens att lita på livet i stort är farligt. det är tryggt.

och kanske är det för svårt att hitta det så tydligt i verkligheten i nuet eftersom saker är lite för svåra nu. men jag vet att det kommer smitta av sig. om jag har en punkt dit jag kan gå för att landa i det trygga så blir det andra annorlunda. mindre kaos. och om det blir kaos kan jag gå dit och lugna kaoset igen. till den gröna soffan. där ljuset alltid finns på min hud.

bok. integration, dissociativ identitetsstörning. (du är inte ensam).

2011-04-07T11:49:00.002+02:00

(soundtrack till detta inlägget: jonas gardell – du är inte ensam)

för ett tag sen letade jag massor efter andras berättelser om integration. och blev så frustrerad över att knappt hitta något. knappt någon blogg, i bästa fall en eller annan sida längst bak i nån did-bok. och did-böcker på svenska kryllar det ju inte heller av. slutade med att jag beställde lite från amazon. blev en aning på måfå. och sen har jag varit så trött i huvudet att jag inte orkat läsa mycket alls på engelska.

men jag har läst boken "mending ourselves - expressions of healing and self-integration". den är så underbar så jag blir helt gråtig av den. inte för att särskilt många av texterna är det bästa jag läst rent litterärt. men bara att den finns. en antologi med massor av texter och lite bilder av did-människor som berättar om sin väg mot läkande.

det är rätt blandade uttryck, ganska mycket poesi, en del bilder, någon som berättar om sin läkandeprocess och sina upplevelser, nån som ger konkreta råd (typ skada inte dig, skapa avtal med folk inuti och utanför dig, kom ihåg att såpbubblor är bra, för de påminner om det magiska i livet). vissa texter säger mig inte så mycket, eller når inte mig där jag befinner mig nu. men jag älskar det där. att det är så många uttryck, så många olika berättelser. att det varit ok att skicka in bidrag från en delpersonlighet eller från hela gruppen, att det är rätt fritt. och att alla berättar inifrån. från sina upplevelser.

boken är indelad i olika kapitel, tänkte faktiskt skriva ner dem här för att ni ska få ett hum.

1. beginning awareness - something is wrong! what can i do?
2. creating order from chaos - we begin, and begin again
3. fighting the good fight - persistence in the face of pain
4. moving closer - maybe there's hope after all
5. stories of integration - on the brink of recovery
6. parables of healing - once upon a time
7. afterglow - living in the light

kapitel 6 är sagor, för det mesta skapade för små delpersonligheter för att förklara och trösta det trasiga. det kapitlet och kapitlet med berättelser om integration berör mig mest. men det är kanske för att jag befinner mig där jag befinner mig, och det var ju just integration jag ville läsa om. även i de tidigare kapitlen kommer tankar om integration upp emellanåt. funderingar om hur det ska bli, vad det betyder. rädslan för att bli dödad (från några delpersoner) när integrationen sker.

hela den här boken är så varm. inte alla texter, alla uttryck. det är rätt mycket smärta. men det finns en värme i att andra did-människor velat skriva och dela med sig, velat visa att man inte är ensam om att ha did. det finns en värme i att de vill berätta, vill säga "såhär var det för mig, för oss. såhär kan det vara". och en värme i att det är så tydligt hur olika det kan vara. jag brukar känna mig konstig. för trasig för att vara så hel som jag är. för hel för att vara så trasig. som att jag alltid halkar bredvid teorierna och inte riktigt passar in. men när jag läser denna boken känner jag inte det så. jag känner igen mig i en del, men inte i annat. och det kan få vara så. vi är olika. för alla människor är olika, och olika did-människor har skadats på olika sätt, och det är väl helt logiskt att det trasiga och läkandet av det trasiga kan se ut lite hur som helst. det kan vara viktigt att få veta just det. att man inte är så konstig som man tror. eller att alla är konstiga.

boken är utgiven av en organisation som heter many voices, och deras hemsida finns här
www.manyvoicespress.com

de ger också ut en sorts nyhetsbrev, som man kan hitta länkar till tex på twitter
twitter.com/#!/manyvoicesnews

denna boken och två andra finns att köpa från deras hemsida (här). de ger också ut en tidning. alltså i pappersformat. kostar litegrann, men jag överväger att skrapa ihop de pengarna. denna boken var så fin. och känslan som säger att jag inte är ensam... den är faktiskt alldeles underbar.

när nuet och dåtiden trasslar ihop sig.

2011-04-06T11:46:00.000+02:00

det finns ett mönster sen när jag var liten. det var den lilla som bar på det, jag skulle gissa att det hör hemma från när jag är 4-5 eller så.

det handlar om att bara jag kan göra min pappa glad igen. det handlar om övergrepp. det handlar om att jag är den enda som förstår, den enda som kan hjälpa. men jag förstår ingenting. det är bara en så intensiv känsla av undergång och min pappa får inte gå under för jag går under med honom då och övergreppen känns som om jag går under, men jag kan inte välja bort dem för jag måste rädda honom för det är enda sättet att rädda mig, och det går inte att förstå. men jag är den enda som kan förstå. allt hänger på det. allt. hans liv. mitt. om det ska bli nåt annat än undergång.

och jag kan inte för jag är så liten. och övergrepp är så obegripliga. såklart kunde jag inte rädda honom, det var aldrig så. och enda chansen att rädda mig själv var att överleva och sen bli stor och kunna välja att rädda mig istället för att rädda honom. att rädda mig genom att rädda honom gick aldrig. jag bara trodde det.

det där mönstret har varit ett av de starkaste i mig, tror jag. har funnits under många saker. ibland tillsammans med annat, men ändå. det sa mig så mycket. hur dålig jag är. skuld. skuld skuld skuld. och omöjligheten, kortslutningen. hur det är som att mitt liv måste sluta med att jag går under, för jag är för värdelös för att det ska kunna sluta på nåt annat sätt (för jag förstår inte). det är så mycket smärta i det. men det svåraste är att det är en av de saker som gjort att jag trott på att jag är värd nåt. att jag är speciell. att jag är nåt särskilt. inte bara skräp. jag var nån i någons ögon, i hans ögon. och bara jag kunde rädda. han trodde det om mig, att jag kunde nåt så stort. och emellanåt har det faktiskt gett mig en känsla av ett värde, av att vara någon. samtidigt som det ofta mest har gett mig en värdelöshet. för jag kunde ju inte. klarade inte.

jag är så mycket i det mönstret nu. jag känner mig så liten och utsatt och ensam i allting. jag vill bara gråta och att nån ska komma och ta över. förklara vad vi ska göra nu för att allting ska bli bra. hur saker hänger ihop och varför det är som det är. för jag fattar ingenting. jag orkar inte. det är för övermäktigt. tröttheten som blir denna våren, som en konsekvens av myndighetsstrul av utförsäkringen och av byggarbetet i mitt hus. det är så, som övergrepp. som omöjlighet och undergång. och jag måste orka för det finns inget val, men jag orkar inte.

just nu vet jag inte ens hur jag ska orka försöka må bättre. för det kommer ju komma nån och trampa ner mig då. är det bättre att ligga kvar tills de har slutat trampa, eller resa mig så de kan välta mig igen? det enda jag vet är att jag måste ha en känsla av ett liv som kan fungera. som är hyfsat lugnt och inte har en massa krav och smärta och omöjlighet som grund. ett liv där jag inte går på minus varje dag. jag kan inte bli friskare så, i det. som det är nu. jag kan bara falla på olika sätt. och jag gör det.

för en månad sen släckte allt bara ner. jag tog slut. sen lyckades jag ta hand om det hyfsat. för att bara hamna i en speedad hjärna och balansera på gränsen till hallucinationerna. sen lyckades jag ta hand om det. och nu... jag har ingen psykisk kraft nu. jag balanserar på gränsen till depression och jag antar att det ingår i det depressiva att jag inte kan se meningen med att kämpa. men jag ser inte. jag ser inte hur jag ska hitta kraften eller motivationen när det inte finns utrymme för att det ska gå att läka. jag vill bara slippa. jag vill bara ha en pausknapp och sen kan jag finnas i mitt liv igen när myndighetstrasslet är över. när allt är ordnat och vardag och det finns en chans att finnas. plats för mig i mitt liv. inte bara smärta.

ska prata med psykologen idag. hoppas verkligen att jag orkar nå henne, och låta henne nå mig. behöver hjälp. behöver nåt annat än tyngd. mest av allt behöver jag att nån tar bort min känsla av värdelöshet. hjälper mig att se att det inte är så. jag kan tänka att det är en omöjlig situation och därför helt logiskt att känna det som att det inte går att få ihop nåt. men jag känner bara det som att jag är dålig dålig dålig dålig. värdelös. som att jag borde kunna förstå vad jag ska göra för att det ska funka. att leva. att få ihop mitt liv rent praktiskt. att förstå vad myndigheterna säger och vad det betyder. jag måste ju förstå det, även om det inte går. jag måste orka, fast jag inte gör det. jag måste finnas i undergång och omöjlighet och avsaknaden av utvägar. som när jag var liten. och det är helt logiskt att jag känner som då. värdelöshet och skuld skuld skuld. tyngd. men jag orkar inte bära på det. känslan av värdelöshet. och just den kanske det går att trassla sig ur. med lite hjälp. om jag tror på att jag är värd nån hjälp.

ibland är det som att jag bara vill skriva om det hoppfulla. och hemska saker när de ligger bakom mig. är uttrasslade, lättare. men ofta är det ju såhär. att det gamla gör det omöjliga i nuet ännu omöjligare. att det man har med sig inte kan bli upptrasslat och avslutat. att det spökar på olika sätt. skrev egentligen denna texten på ett annat ställe, men tror jag valde att lägga den här också för jag vill att det ska få finnas med. trasslet. hur det aldrig tar slut.

på nåt sätt är det ändå annorlunda. för jag kan se precis vad det är som händer, varför det blir så hemskt i mig. vilka saker som sitter ihop, vilka trådar det drar i, inuti mig. och jag vågar söka hjälp.

vissa saker är man maktlös och liten inför, och framförallt de situationerna tror jag alltid kommer vara ett helvete för mig. de som handlar om att saker är helt utanför ens makt, och gör en så illa. jag kan inte se hur jag nånsin kommer kunna känna att såna situationer är ok, hur jag nånsin ska kunna låta bli att känna mig som ett utsatt barn eller som en dålig vuxen som inte kan skydda mig från att bli utsatt. däremot tror jag att det kan bli färre såna situationer ju mindre jag behöver ha med myndigheterna att göra, och ju mindre jag har relationer som på olika sätt är destruktiva. just nu känns det så långt borta. allt utom tyngden och värdelösheten känns så långt borta. och jag vill ha den där pausknappen. slippa det här meningslösa myndighetsstressandet. vill få ha lugn, en chans att ta hand om det som är. jag är stressjuk. det funkar inte att befinna sig i konstant stress då. jag vill slippa. men jag får inte. inte just nu.

2011-04-05T21:47:00.000+02:00

om nån undrade så har jag tagit bort önskningarna från menyn till höger av den enkla anledningen att jag tänker avsluta önskeprojektet imorgon, så det blir inga nya. (alla gamla finns däremot på min andra blogg, korpdotter.blogspot.com).

jag har också ändrat i listan med inlägg om integration och livet efter så de är i alfabetisk ordning istället. tänker att om man vill ha dem i kronologisk ordning är det ju bara att scrolla neråt...

om nån undrade ännu mer så är jag sjukt utbränd just nu. ganska tom på ord. och kraft. och andra nödvändigheter. (dock ganska fylld av choklad).

dissociativ identitetsstörning. vem är egentligen det riktiga jaget?

2011-03-19T13:45:00.000+01:00

jag har tänkt mycket på det där. hur stora tendenser det finns att kora fram någon del som "den riktiga jag" och de andra delarna som alters eller nåt liknande när man har DID. både hos människor som har DID och behandlare. och hos vänner också, men där blir det kanske en annan sak, för att de inte har chans att se alla på samma vis som man själv eller en behandlare kan ha, om man inte är väldigt nära.

jag talar mest för mig själv nu, jag vill inte försöka mig på att formulera nån sanning. men som jag upplevt det och som jag tänker så kan inte nån enda av delarna vara "det riktiga jaget". om man ska prata om ett riktigt jag så borde det vara helheten. systemet och vad de utgör tillsammans.

vad nån delpersonlighet tänker om det hela är ju en annan sak, och kan vara olika beroende på var man är i processen. tror ofta att det är högst funktionellt att tro att man är den enda personligheten, att inte kunna se de andra eller förstå systemet fullt ut. den stora jag visste ingenting om de andra, även om det såhär i backspegeln är rätt tydligt att de fanns där. hon trodde att hon var den enda. och sen övergick hon till att tro att hon var den riktiga jag, eller den som i huvudsak var jag. hon fick en riktig kris när hon insåg att hon varken mer eller mindre än de andra var jag. att de andra var lika viktiga och lika mycket jag. hon tappade bort sig lite och visste knappt vad hon var i sig själv, eftersom hon med sammedvetenheten tagit åt sig och definierat sig utifrån vad andra delar faktiskt gjort, medan hon bara varit ett skal som samordnade dem.

hon var inte bara ett skal, efter ett tag kunde vi lättare se vilka styrkor och vilken roll just den stora jag hade. att hon hade sin plats, sin funktion, och att det delvis var att vara ett skal, att hålla ihop systemet utåt, ge en enhetlig bild av oss och liknande, men att det också var andra saker.

på engelska brukar man prata om en "host"-personlighet. tycker inte det är riktigt bra att översätta det med en värdpersonlighet, men vet inte vad man ska säga annars. stora var iaf värden i vårt system. the host. och hon trodde att hon var så mycket mer jag än de andra, att hon var den riktiga jag.

det var också så att de flesta andra människor mötte den stora, eller allra mest träffade den stora. ibland kunde de andra vara framme mer eller mindre öppet, men det var ändå den stora som var vår huvudsakliga yta i förhållande till andra. ändå tycker jag inte att hon var den riktiga jag.

den stora jag hade inte fungerat utan de andra delarna. hon trodde kanske att hon hade gjort det, men jag tror inte att hon hade det. inte i längden. förutom att hon aldrig hade kunnat finnas om de andra delarna inte överlevt barndomen till henne.

känner att jag är för trött i huvudet nu för att dra dessa tankarna så långt jag vill. för att få ordning på dem. men jag känner att det finns två huvudsakliga uppfattningar, förutom denna att det är systemet som helhet som är jaget. dels är det uppfattningen att det finns ett litet barn som är gömt djupt i ens innersta, som var den som föddes och den som de andra finns till för att skydda. de som har fokus på det lilla ursprungliga barnet och tänker att det är hon som mest är den riktiga jag, brukar tänka att integration handlar om att på nåt vis återföra allt som andra delar är till det barnet, så hon kan bli levande och inte gömma sig i det inre mer, så att hon kan växa och ta till sig alla de andras egenskaper och sen ta över och leva som den vuxna integrerade personen.

den andra uppfattningen är att det är host:en som är det riktiga jaget. den som bär de andra inuti, men också den som lever för det mesta, är rätt ålder i förhållande till kroppen, den som mest syns utåt. och när det handlar om integration så handlar det om att bilda fusioner där de andra delarna smälter ihop med henne. om man läser om folk som integrerats verkar det vara det vanligaste, att det är så det går till, i en eller annan form.

kanske handlar det mest om att sätta olika ord på samma saker. men för mig blir det så konstigt att tänka att Liten skulle vara den som var den riktiga jag. visst, hon föddes och var den som levde mitt första år. men helt ärligt? varför skulle det ge henne mer status att vara den riktiga jag, varför skulle just det året väga så mycket tyngre än de andra levda åren, som andra i mig levt?

och det känns konstigt att tänka att den stora jag var den riktiga jag. som jag skrivit lite om längre upp. och vad gäller integration så känner jag att det som hände i mitt fall varken var att de andra delarna gick upp i ursprungsjaget eller i host-jaget. de upplöstes till ett moln av fragment, och sen sammanfogades fragmenten till den här nya jag.

jag antar att min tolkning av det här med att alla tillsammans är det som är den riktiga jag matchar mitt sätt att integreras. att det både praktiskt och teoretiskt är sant i mitt fall. och jag förstår att det kan vara så att olika personer är organiserade på olika sätt, som ligger närmare eller längre ifrån olika teorier.

anledningen till att jag vill skriva detta inlägget är nog mest att jag tror det finns en fara i att utnämna nån alls till "den riktiga jag" om man är splittrad. för det kan leda till att man tycker att det är ok att det bara är den riktiga som får som hon vill, den riktiga som man ska vara rädd om, den riktiga som ska finnas. och om man vill må ok som DID, så tror jag att det är helt grundläggande att erkänna de andras existens, de andras tankar, känslor, minnen och behov. inte som att alla ska få fritt fram att göra vad de vill när de vill. men som att det behövs samarbete, och ett samarbete där alla får vara viktiga. inte ett samarbete där en är den riktiga jag och de andra kan få lite tid eller plats om hon har lust att dela med sig.

jag tror också att det finns en fara i att försöka behandla DID-problematik utifrån att nån av delarna är den riktiga. jag har känt ganska ofta i min terapi att den stora blivit betraktad som den riktiga jag. att hon räknas mer, är viktigare och är den som är verklig, att de andra är nåt annat, nåt overkligare, eftersom de inte matchat kroppen. lyckades få M att förstå tillräckligt mycket för att det skulle gå bra att jobba ihop trots allt. men jag tror att det finns en fara i att inte se och erkänna alla som lika mycket den riktiga jag, lika viktiga, att göra nåt annat än att se systemet som helhet som den som är DID-personen, och att delarna är just delar. varken mer eller mindre. viktiga allihop, på sina olika sätt.

bok. imorgon var jag alltid ett lejon.

2011-03-19T13:11:00.003+01:00

fick ett mail från en läsare som liksom jag blev väldigt förtjust i "imorgon var jag alltid ett lejon" av arnhild lauveng, som jag skrev om tidigare. hon hade letat upp ett par favoritcitat, och tänkte att ni andra också kunde få ta del av dem. för det är verkligen en så himla bra bok. läs den!

Det kom perioder då vrålen från Kaptenen ökade i styrka och blev omöjliga att ignorera. Jag gjorde som han sa. Han höll på i åratal. Nu kan jag tänka "Hur i all världen kunde det bli så?" Varför gick jag med på det, varför sa jag inte stopp till orimliga krav, hur kunde jag låta någon hunsa med mig? Och svaret är lika enkelt som brutalt. Jag kunde inte stoppa det för det var jag som var Kaptenen. Det var ett privat borgarkrig med mig som deltagare på båda sidor, och de krafter jag kunde använt till att motarbeta Kaptenen var de kratfter jag använde på att vara kapten.

När jag var liten arbetade min mamma som dagmamma. Ett av barnen hon passade var en underbar och intelligent treåring som hette Erik. Eriks oskiljbara vän var en liten tyghund som hette Valpen, och valpen och Erik var tillsammans hela dagen och hela natten. En dag berättade hans föräldrar att de kvällen innan hade hört en massa bråk och grälande från Eriks rum efter att han hade gått och lagt sig. Sedan var det tyst en lång stund, innan Erik, utan valp, kom ner i vardagsrumet till föräldrarna. De blev lite förundrade, och frågade vad som försigick, och Erik svarade att han hade föreslagit för Valpen att de skulle gå ner i vardagsrummet igen och inte bry sig om att det var läggdags. Valpen, å sin sida, hade svarat att de kunde de inte, för de hade de inte tillåtelse att göra. Det var ju helt rätt sagt av Valpen, ansåg hans föräldrar, men vad hände sedan? Jo, sa Erik "Jag la Valpen och sjöng för Valpen. Nu sover Valpen- så nu kunde jag gå ner."

När jag var sjuk upplevde jag att det låg mycket fokus på min sjukdom och det som inte fungerade. Jag skulle lära mig att leva med mina begränsningar och förstå att jag nu hade fått en kronisk sinnessjukdom och att jag skulle släppa mina drömmar och fokusera på allt det jag inte längre bemästrade. Jag vet inte om dessa småkungar själva hade fått tillfälle att prova sina egna råd, men jag kan oavsett upplysa om att jag inte tyckte det var det minsta roligt att fokusera på att jag var kroniskt galen.

När jag satt på sluten avdelning och inte fick tillåtelse att ha något som helst av skarpa föremål, målade jag en del, eftersom det kan göras med vatten, papper och pensel, som inte är farliga, och jag målade akvarell eftersom vattenfärger vanligtvis är giftfria. Ett ganska stort var en blommande julstjärna mot mörkblå bakgrund. Bilden var välgjord, jag la ner lång tid på den, och den blev ganska fin. Min arbetsterapeut hjälpte mig att göra en passepartout till den av svart papp, och vi hängde den på väggen.
"Den måste du så småningom få en guldram på, och hänga den över soffan i ditt vardagsrum", sa mamma. Som visste att jag inte hade en soffa, inte vardagsrum, inte hus, inte utgång, inte intäkt och och inte förmågan att vara i samma rum som glas. Hon hade varit på en rad undervisningsdagar där hon fått upplärning i vad det var realistiskt och orealistiskt att förvänta sig, men jag tror inte hon hade hört så noga efter. Nu har jag fått både soffa och vardagsrum, och bilden hänger där hon sa att den skulle hänga, över soffan i mitt vardagsrum. I guldram.

det är en så hoppfull bok. med så snyggt språk. och så mycket klokhet.

att minnas.

2011-03-18T16:17:00.000+01:00

det är fem år sen jag började minnas övergreppen. ungefär precis nu. minns inte vilket datum. men nån av de dagarna som är nu var det. någon av marsdagarna.

det är som att det var ett annat liv. det som var före. fem år är ju alltid rätt mycket liv, rätt många dagar. men ingenting är sig likt sen då. så mycket vändes upp och ner, tumlades om, skakade sönder, sammanfogades, bytte plats. föll på plats.

ibland tänker jag på abstrakta saker som är meningslösa att grubbla på. som ifall jag skulle önska att inget hemskt hänt mig. för på ett plan så är det klart att jag önskar det. det har varit ett helvete. eller kanske till och med flera olika helveten. men på ett annat plan... det går inte att veta vem jag hade varit då. jag har hittat mina skatter på vägen, vägen som mitt liv varit. om jag fötts i en annan familj, om jag inte haft så många syskon, om jag inte varit äldsta flickan, om ett och annat av det grundläggande varit annorlunda, då hade det kanske varit bättre. men hur många grundläggande saker kan man tänka sig annorlunda och fortfarande tänka att det skulle vara jag? om jag haft andra föräldrar, annat dna, annat temperament, annan omgivnig. om jag aldrig formats av de sakerna jag formats av, om jag inte träffat gud. vem hade jag varit då? hade jag varit jag? och skulle jag hellre vara någon annan än jag, om jag fick välja?

jag kan inte svara ja på det. jag skulle inte hellre vilja vara nån annan än jag. inte nu, nu är jag så landad och trygg i att faktiskt vara jag. jag vill vara det. jag.

meningslösa grubblerier, som sagt. men vad gäller frågan om jag skulle önska att jag sluppit minnas, sluppit möta mitt inre mörker, se orsakerna till allt det trasiga, om jag fått välja. då är svaret lätt. lättare. det var ett helvete, men för mig fanns inget annat val. jag kunde inte bära på det utan att dö av det, det var tvunget att det fick komma upp till ytan, att saker fick ha sin riktiga form, att jag kunde lägga skuld och skam och allt annat skräp på rätt plats. att jag fick lära känna alla delpersonligheter, lära mig tycka om mig. se vad som var jag, och vad som var en skada någon annan tillfogat mig.

jag var tvungen att minnas för att kunna hitta mitt sätt att leva på, som mig. och jag är glad att det blev så. och glad att jag har haft stöd och hjälp. inte så mycket som jag behövt, men jag har haft det. tillräckligt för att kunna läka.

vissa saker i de senaste fem åren gör så ont att minnas. vänskaper som gick sönder. svek, föräldrarnas val. det finns så mycket att sörja. allt som gick förlorat, allt som blev något annat. men allra mest är det något bra. att allt är något annat. för nu har jag mig själv. jag är inte ockuperad mer. jag är jag. och jag har ett liv, strävar mot att leva levande. förut ville jag alltid dö. nu vill jag bara leva. och det betyder något annat nu, att leva. när jag inte är lika tyngd av skulden, kaoset, allt det obegripliga inuti.

jag förstår mig nu, och kan se på mig med medkänsla. och jag har hittat så stora skatter på vägen, mitt i all kamp. jag är så glad att det hände.

fem år. det är så kort tid. och det är flera evigheter. allt är något annat nu. det är verkligen det.

integration. att älska sig själv.

2011-03-12T14:46:00.001+01:00

jag tänker att vägen till integration handlar om att se alla delar av sig själv och omsluta dem med kärlek. den kärleken de alltid borde ha fått, men av olika anledningar inte fick.

det är ju lättare sagt än gjort att klara det där. men det gick, lite i taget. när en ny del gav sig till känna blev hon först rätt rejält hatad. fast den stora (och de andra) lärde sig efterhand att det inte ledde nånstans alls. att det enda som var vettigt var att mötas. ta den lillas hand, göra henne trygg, låta henne få plats. och vi blev bättre och bättre på det, ofta med Ms hjälp i terapin.

en jul gav lilla och högstadie en skiva till den stora i julklapp. det var med ebba forsberg som vi nyss upptäckt, och det var massor av hjärtan på den. det finns en låt på den skivan som blev vår sång. true love heter den, och den finns här på spotify.

efterhand tyckte vi nästan att det var självklart att älska varandra. förutom när vi bråkade, men vi blev vänner igen. och kärleken fanns väl där ändå, även om vi inte kände den hela tiden. det var fint. det var så vi kom så nära varandra att vi kunde bli en. inte bara genom kärlek, men utan kärleken hade det aldrig gått.

en av de svåraste sakerna med att integreras och vara bara en enda jag är det där. att älska mig själv. inte för att jag hatar mig. jag är verkligen mån om mig och försöker ta hand om mig och göra det så bra jag kan för mig. men det var en sak att älska små trasiga del-jag. det var ju självklart. ja... iaf efter ett tag var det självklart. men att gå runt här och älska mig själv. inte nån annan (del), utan bara jag som älskar mig. låter det inte helt vrickat?

tänker att det är rätt tabu i vårt samhälle. att älska sig själv. att vara nöjd och tycka om sig. så mycket bygger på att vi inte gör det. så mycket bygger på att vi har åtminstone en rejäl dos självhat, även om det nu inte är önskvärt att vi hatar oss sönder och samman. och det är svårare att stå för och låtsas om att jag faktiskt älskar mig, än en massa andra saker. som hur mycket jag hatat mig förut. det är som att man måste vara helt pantad och ointelligent om man älskar sig, som att man måste ha missat nåt viktigt. tex att det är tabu att göra det i vår kultur.

men jag har inte missat det. jag är bara så trött på att hata mig. och jag älskar nog mig. även om det är lite pinsamt att låtsas om det. om jag älskade alla delarna av mig, så är det ju helt logiskt att övergå till att jag som helhet älskar mig som helhet. men sjukt mycket mer komplicerat. att inte få skylla på nån annan. att behöva stå för all den här kärleken alldeles själv.

jag fyllde år häromdan, och min present till mig var en fotobok. det är bilder på mig själv i olika åldrar. det var ett bra integrationsprojekt att jobba med den. att leta fram foton och inse att jag kan se på dem utan att dra upp och ta på mig en massa av den skulden och det äcklet jag hade lagt på mig då. att jag kan se på mig med medkänsla.

jag har haft så svårt att identifiera mig med min kropp, som att den var jag. och även om jag tänkt tillbaka på vem jag varit i olika åldrar, och var de olika delarna "hörde hemma", så har det där med kroppen alltid varit så... diffust. den har jag liksom inte orkat med att ta till mig, i min historia.

men bilderna är bra nu. att våga se mig, våga se hur liten jag var även när jag kände mig stor. och att jag fanns. som att jag vill pussla ihop min livslinje, från början till nu. och att detta är en del av det. ett sätt att förstärka det. att ge mig ett utseende. ett litet barn som blir större och större.

jag la in citat från vår låt. för på nåt sätt är det en kärlekshandling till de delarna av mig som levde, som överlevde trots allt. och en kärlekshandling till mig som helhet. att låta mig finnas med. alla delar, alla åldrar. att minnas dem är att minnas mig. att älska dem är att älska mig. och det är så fint att göra det. att bli mer och mer hel.

och jag tycker om boken. tycker om att bläddra i den. vissa sidor är fortfarande svåra, det är svårt att acceptera min kropp i vissa åldrar, framförallt svårt när den är uppsvälld av medicinerna. och lite sitter jag och rodnar över all den här kärleken. tycker att jag är lite pinsam och knäpp. men jag behöver ju inte visa den för nån om det inte känns tryggt. mest är det fint. att jag tycker om mig nu. ända från litenheten till nuet. med allt däremellan. det får plats där, i boken. och det får plats hos mig. jag får plats hos mig. och ingen ska nånsin kunna ta mig ifrån mig igen.

bilderna är lite klippta såklart. så ni inte ska kunna identifiera mig i nuet, om ni inte känner mig irl. men jag har ögon även som vuxen. både i nuet och i boken.

(har tillbringat så mycket tid under mitt täcke de senaste åren, att jag behövde ha med nån sån bild också...)

bok. imorgon var jag alltid ett lejon.

2011-03-12T14:21:00.006+01:00

"för jag levde mina dagar som får
medan allt i mig längtade efter att jaga över savannerna.
och jag lät mig drivas från fålla till inhägnad till ladugård
när de sa att det var det som var bäst för ett får.
och jag visste att det var fel.
och jag visste att det inte skulle vara för evigt.

för jag levde mina dagar som får.
men imorgon var jag alltid ett lejon."

arnhild lauveng drabbades tidigt av schizofreni, men har blivit frisk, utbildat sig till psykolog och det här är en så galet bra bok. hon berättar om sin historia, av upplevelser av kaos, psykiatri, tvångsvård, sjukdom. men hon är ju utanför det nu, kan reflektera och förstå nu. både vad som hände med henne i kaoset, och hur hon blev bemött i det.

hon sätter fingret på viktiga punkter i hur man ser på och behandlar folk med psykiska problem. målar så tydligt upp hur tvång kan utföras på ett sätt så att det faktiskt är en trygghet, eller så att det bara är förnedring. det som fastnar starkast i mig är skillnaden mellan hur det blir om man blir bemött som en människa, en som har samma värde, en som man åtminstone kan försöka kommunicera med och möta, eller om man inte blir det. för jag känner igen det från min tid med slutenvården, och med psykiatrin överhuvudtaget. det blir också så tydligt när hon skriver hur man ofta försöker behandla sjukdomen. man försöker bota "en schizofreni" istället för att behandla henne, behandla en människa.

har svårt att sammanfatta allt som är bra med denna boken. men det är något som är så hoppfullt med såna här böcker. med människor som varit långt inne i kaos, och som vet vilket helvete det är, och som tagit sig igenom det. som har orden och bildspråket på sin sida, som kan förmedla hur det var och teoretisera kring det på ett sätt som är svårt om man aldrig varit där. det är så hoppfullt med nån som kan vara i båda rollerna. i rollen som psykolog och frisk och med massor av kunskap, och i minnena av det totala obegripliga kaoset. och som kan ge av båda. som vågar ge av båda, som inte bara gömmer sin historia, utan som förstår att andra kan bli stärkta av den.

den här boken handlar ju om schizofreni, inte om nån dissociativa störningar. men mest handlar den ändå om synen på människor som tappat bort sig i kaos. om systemen och strukturerna, och problemen i dem. och om att det går att ta sig ur kaos, bli hel igen. att det kan vara vettigt att känna hopp om det. och att kaoset kanske inte är riktigt så obegripligt som man tror när man är mitt i det. att det kan gå att förstå det, om man får hjälp och stöd och har någon vid sin sida som orkar följa med en på den resan.

denna boken gav mig så enormt mycket, så jag vill rekommendera den hur mycket som helst. läs den!

arnhild lauving har skrivit en bok till. den heter onyttig som en ros, och jag står i kö på den på bibblan. längtar efter att den ska komma till mig. blir du lite nyfiken på den kan du läsa lite om den här.

2011-03-09T10:54:00.002+01:00

idag börjar fastan. vad kan passa bättre denna dag än att gå med i vår nya bönegemenskap? ingenting kan passa bättre, tror jag faktiskt. så gör det. om du känner att det är något för dig.

vi har test-kört ett litet tag, men det går inte riktigt att veta än vad som blir av det. om det alls blir nåt av det, om det inte bara självdör. det beror lite på. om nån vill vara där. och vad som blir av det beror också på det. vem som vill vara där. och hur. vi får skapa det och fylla det lite efterhand.

känn er fria att länka, twittra eller irl-säga till passande människor att detta forumet finns. och känn dig välkommen!

lugnadig.nu/forum

now i'm only falling apart.

2011-03-07T12:11:00.000+01:00

det är mycket stress nu. med hantverkare, myndigheter, förkylning, telefonsamtal som måste ringas. disk som växer till berg. sånt. allt och inget. som är för mycket.

är så hopplöst att vara för trött för allt. att hjärnan faller i bitar och bara blir fragment som snurrar och flimrar när det blir för mycket. hopplöst med all oförmåga och hur allting är för stort.

för mig har det varit och är numera det största i min problematik. det som handikappar mest. stressen, oförmågan att handskas med den. utmattningen som slår ut allt. kroppen, förnuftet. hur jag reagerar med dissociation och blir en enda röra. hur allt blir små bitar som snurrar, snurrar, snurrar.

kan skriva genomtänkta saker om det, om varför det är så. hur allt hänger ihop. men inte idag. för idag snurrar allt så. idag är allt för mycket. och jag ville bara skriva nån rad och säga att jag är här. att jag vill skriva. att jag tänker på saker jag vill formulera.

men just nu går det inte. just nu är allt för mycket och all min kraft måste gå till meningslösheter. myndigheter och disk. stress och värk.

det är som det är. även om det är skit. allt har sin tid. och en annan dag ska jag skriva nåt djupare än detta.

böcker. integration.

2011-03-02T12:05:00.001+01:00

har känt mig lite ensam i mitt tänkande kring integration. inte som att ingen finns som lyssnar på dem, som bryr sig. men ibland behöver man så mycket nån som vet hur det är. nån som varit med om nåt liknande. blooming lotus-bloggen har redan varit till stor hjälp för mig. och samtidigt som jag hittade den rå-googlade jag efter böcker också. hittade några på amazon som verkade bra. men eftersom jag behövde tycka att det var läskigt att handla från utlandet lite, och eftersom det sen tog lite tid att få dem, så har jag inte fått dem förrän nu. eller... den tredje har inte kommit än, men borde komma i dagarna.

har bara börjat läsa i mending ourselves. det är en slags antologi med många olika som skrivit texter om läkningsarbete och integration. lite dikter, lite andra texter, en del bilder. eftersom jag kände mig så ensam så blir jag så lättad av just det där. att det är många som berättar. på många olika sätt. och som har haft det lite olika, och nog aldrig precis som jag. men nåt i närheten. nåt att känna igen sig lite i, spegla sig lite i.

köpte body scripture - a therapist's journal of recovery from multiple personality av barbara hope också. har ingen uppfattning om den än. men återkommer när jag läst.

köpte the haunted self också. en riktig tegelsten. blir lite trött av att bara hålla i den. men också lite glad när jag bläddrar. för de tankarna jag läste om strukturell dissociation har redan hjälpt mig så mycket. och detta är tegelstenen som alla refererar till överallt. och här är det minsann inte bara ett par sidors sammanfattning av tankarna. här vänds och vrids det på dem så det står härliga till. gillar sånt. och vill verkligen läsa den. men ska nog vänta tills jag är lite piggare i huvudet. har en väldigt utmattad och förkyld vecka.

nutid. helhet. (tralala lilla molntuss).

2011-02-27T11:54:00.000+01:00

jag har alltid varit så trasig. så rädd för närhet. har alltid känt mig impregnerad av äckel. som att min beröring inte kan bli något annat än övergrepp. så jag har dragit mig bort. aktat mig. aktat dem jag kanske velat röra vid. inte ens vågat känna att det var så, att jag ville närhet. för jag trodde nånstans i mig att det var som att vilja övergrepp.

och jag vet att saker ändrats de senaste åren. att nästan allt ändrats, och att jag tömt mig på äckel. ändå. jag har nog hoppats, men inte riktigt vågat tro på det. på den närheten. hud som möter hud. drömt och längtat, men varit rädd. osäker på om det kan vara på riktigt. om jag kan vara i det.

och så är hon där. och jag får vara hos henne. och hennes ögon lyser in i mitt hjärta och allt är nåt annat än rädsla. det är helhet och närhet och värme och kärlek. och jag vågar finnas i det. ta emot hennes ljus. och jag vill röra vid henne hela tiden, för att hon är finast i världen. men också för att jag blir lite helare för varje gång jag rör henne, för varje gång jag får känna att jag är något annat än övergrepp.

det var aldrig jag som var äcklig, jag var bara lurad att tro det. övergreppen var aldrig nåt som kom från mig. jag bara trodde det, för på nåt annat sätt gick det inte att få ihop min trasiga värld. men det är annorlunda nu. allt är annorlunda, och jag är inte äcklig, blir inte äcklig med henne. jag blir hel. och ljus. och ganska fnittrig.

[bild via blog.tanlup.com]

dissociativ identitetsstörning. alltså... är det som på film?

2011-02-22T11:57:00.002+01:00

dissociativ identitetsstörning handlar om att leva med flera olika delpersonligheter som "lever" i ens vardag. det kan se ut på rätt många sätt, beroende på hur många delar man har, vad man varit med om, hur ens nutid ser ut osv.

ens olika delar kan vara organiserade på olika sätt, och olika delar kan vara omedvetna om varandra, eller helt medvetna om varandra. och det kan också vara så att en eller flera (eller alla andra) delar får minnesluckor när en annan del varit framme, och att olika delar blockerar ut resten mer än andra delar gör, i samma system. det kan också vara så att alla är samexisterande och kan finnas i bakgrunden och se vad de andra delarna gör. och då kan det också vara olika om de delar som inte är aktiva bara på långt avstånd kan betrakta vad som händer, eller om andra delar kan gå in och styra, lägga sig i skeendena.

det kan vara så himla olika, och jag har nog inte kunskap eller tillräckligt med koll för att uttala mig om vad som är vanligast eller typiskt eller så. jag vill mest få sagt det. att det kan vara så himla olika. det handlar om att ha en inre splittring, och hur den ser ut handlar om så många olika saker. och man kan också påverka hur det är organiserat inuti med tiden. dels kan nya splittringar uppstå om man fortsätter vara utsatt för övermäktiga händelser, och då kan det inre systemet påverkas av det. men man kan också påverka det i en läkningsprocess. delarna kan komma närmare varandra, bli mer samexisterande, kunna gå in och hindra andra delar när de är på väg att göra något dumt (tex att skada sig). bli mer av en enhet.

jag har sett några filmer som skildrar multipla personligheter, som var den gamla beteckningen på DID. och jag kan bli så trött och ledsen. för det gränsar så ofta till freak show. och jag vet inte hur verklighetsförankrade de är. kanske är de det litegrann. men de visar inte min verklighet. hur det var för mig att vara splittrad. och jag orkar inte bli pådyvlad en roll som freak. jag var inte freak, jag var skadad.

(jag kan bli provocerad av hur psykiatrin och psykpatienter skildras i konst också. filmerna med DID-människor känns ofta lika nära min verklighet, som gökboet är nära en skildring av hur det är inom slutenvården nuförtiden. om det säger dig nåt? ett och annat är ju likt, men. mest inte).

framförallt kan jag reagera på de övertydliga bytena när ett annat deljag eller alter tar över kroppen. jag kan förstå att det blir tydligt film-mässigt på det sättet. att tittarna kan hålla reda på vem som gör vad. och ibland är det kanske så tydligt. jag vet som sagt inte hur vanliga olika saker är. bara att det kan vara väldigt olika.

för egen del handlade det att vara splittrad om att skydda mig. och det ingick i skyddet att det inte skulle märkas vem som var framme när. och vem som hade vilka försvar. olika delar kunde tackla världen på olika sätt, och att då tydligt visa "titta nu är jag fem år och försöker charma dig med min lekfullhet" eller "nu blev jag högstadie, jag är svartvit och arg och vill få ha mina gränser" skulle vara samma sak som att säga "titta: det här är just nu mina svagheter och mina styrkor, så nu kan du lätt räkna ut hur du ska kunna döda mig", och det skulle vara så sjukt ofunktionellt. min splittring skulle tappa en ganska stor del av sin mening, om det hade varit så tydligt i bytena.

så jag gled försiktigt över mellan de olika delarna. den lilla försökte låtsas vara större än hon var, högstadie mindre arg än hon var, alla gjorde vad de kunde för att det inte skulle märkas eller synas vem som var framme. och det betydde ju också att folk ofta missade att jag bytte. eller helt har missat att jag varit splittrad. för jag verkade ganska normal och sammanhängande. kanske lite förvirrad och trött emellanåt, men det kan man ju vara av andra anledningar än att man är splittrad.

jag vill mest säga det, tror jag. att jag blir arg på att den bilden man ger av DID-människor är att det är så tydligt. att de inte alls är normala. att det är himla lätt att märka när en annan del tar över. och kanske är det det ibland, hos vissa. men helt ärligt tror jag att det är minst lika vanligt att vi verkar normala, att de som inte vet att splittringen finns där och känner de olika delarna, eller är vana vid DID-människor (jobbar specialiserat med den problematiken eller så), missar det. tar det för vanliga skiftningar. för alla går ju in i olika roller i olika situationer. och det behöver inte synas mer än så. inte så mycket mer än så iaf, och eftersom alla vill att världen ska vara normal och hanterbar, så sorterar de flesta bort små avvikelser, ser dem inte. normaliserar. skyller förvirringen på nåt annat, viftar bort minnesluckorna. som om det bara var ett skämt.

och det kan vara jobbigt att vara osynlig på det sättet. att inte bli sedd och förstådd. att bli bortviftad. men det kan också vara nåt gott i det. för vi är inte freaks. vi är inte nån fascinerande föreställning att beskåda. vi är trasiga människor som försöker leva, så gott vi kan.

[bild lånad av freys på devianart]

att leva det liv man har.

2011-02-22T11:26:00.001+01:00

"jag har upptäckt att jag, efter förlusten av två av våra tonårssöner, omedvetet förhåller mig till tre tankelinjer eller livslinjer. på den första står det: "det var inte det här vi drömde om." blir man kvar där för länge är det fara värt att man blir det som vi kallar för bitter. på den andra linjen står det: "men det var så här det blev", och min erfarenhet är den att om man får kraft att inte fly smärtan utan "ta emot" den enda verklighet som finns, då först framträder den tredje livslinjen, och på den står att det kan hända att livet sänder en människa nya drömmar. dessa drömmar är inte synonyma med dem man en gång hade, men de väcker ändå hoppet om att livet kan bli djupt meningsfullt igen. också bortom de stora förlusterna."

[tomas sjödin, ur boken "jag lutar åt gud"]

jag sörjer så mycket. det som inte var, det som inte blev, det jag aldrig fick. egentligen sörjer jag inte en bild av hur det hade kunnat vara om jag sluppit gå sönder så mycket. det är för abstrakt. mitt trasiga började innan jag hade några tydliga bilder av nåt alls. men jag sörjer hålen som blev, tomheten. där jag ser att det borde bott nåt annat. relationer, värme, trygghet. föräldrar. varför fick jag inte födas in i trygghet? varför fick jag inte växa upp med en skyddande hand som fanns för mig?

jag behöver sörja det. behöver våga låta de känslorna finnas. övergivenheten, tomheten.

det trumpetas både här och där om hur man ska släppa sitt förflutna, vända blicken framåt, inte gräva i det gamla. låta historien vara historia. ofta tycker jag att det gränsar till idioti. för vi behöver vara medvetna om vår historia, det som händer annars är att vi spelar ut känslor från den i nuet. att vi gör oss själva och andra illa. vi behöver ha en blick framåt med, men om den blicken blir en panikartad flackande blir som desperat försöker fly från det som ligger bakom, som gör allt för att inte se det, inte låtsas om det, hur bra kan det då bli? inte bra alls, tror jag.

jag tror mycket på tanken att vi med posttraumatiska problem inte har historien och minnena i det förflutna. vi har dem i nuet. de finns överallt, man kan bli triggad in i dem av minsta lilla sak. och det handlar inte om att blicken är riktad åt fel håll. det handlar om att för att minnena ska kunna bli historia, så måste man först se dem, låta dem finnas, sen kan de sjunka in, landa på sin rätta plats. bli något som har hänt. som inte längre är i nuet.

mina minnen har landat nu, och det är så innerligt skönt. de åren med flashbacks och med dåtiden så väldigt närvarande i nuet är inget jag önskar få tillbaka. nu handlar det mycket om att se på helheten. kunna låta blicken svepa över hela mitt liv. se hur det var då, hur det är nu. många saker går igen, i olika relationer, i olika situationer. det blir mönster som sätter sig. och det handlar inte bara om att jag var splittrad, att olika yngre jag fanns i olika situationer. det handlar också om avsaknaden. hur man inte kan lita på någon om man aldrig fått lita på någon, kunnat lita på någon. aldrig fått känna att det håller. och vad det gör med en. det handlar om åren av smärta och ångest och omöjlighet, känslan av att jag hade kunnat använda de åren till nåt annat, om det inte varit som det varit. att jag valt nåt annat om jag fått välja. men jag fick inte välja. och det är en så oändlig sorg i det. att det är såhär det är, såhär det blivit, såhär jag haft det.

jag tror att många människor skulle bli helare och må bättre om de lät blicken svepa över det som varit ibland, om de brydde sig om att se sin historia, sig själv.

om man blivit traumatiserad tror jag att det är nödvändigt. att det är något man måste göra, för att kunna gå vidare. för att göra nuet till sitt. för att hitta något nytt. men det är svårt. och det är tungt. att minnas är att möta så mycket smärta, så mycket ensamhet, så mycket man helst skulle slippa se. och som man skulle slippa veta, att det hänt. att det varit som det varit. men det var så. och jag tror tomas sjödin har rätt. att när man klarar av att hålla den tanken, den känslan, av att man hade önskat sig något annat, men att det var såhär det blev, då öppnar sig också något nytt. en framtid. en meningsfullhet. ett ljus. ett liv som går att leva, som den man är.

små glimtar av fnitter.

2011-02-21T20:33:00.000+01:00

har hantverkare och oljud i krokarna dessa dagar, så blir inte så mycket tänkt eller skrivet. men nåt vill jag säga. nåt om att landa i insikten att dom är jag och att jag är dom. deljagen. och den nya jag.

när jag precis integrerats gjorde det så ont i saknaden efter delarna. vi var ju vänner. de var ju vänner. (den nya jag var typ ingenting än, bara ett moln av fragment). och så var de bara borta. det var en sån sorg. och jag minns nån gång när jag såg en liten gul blomma och en sekund blev jag glad, sen blev jag så ledsen att jag ville skrika. för sot hade tyckt så mycket om den. hon hade varit lycklig resten av dan. men hon var inte där. för hon fanns inte mer. och det gjorde så ont, ont. och nästan allt gjorde så ont då.

sen blev det lite lättare med sorgen. lite i taget. inte så jag ville skrika mer. inte så att jag var tvungen att gömma deras saker för att inte gå i bitar av saknaden. det gick hand i hand med att jag blev mer och mer... jag. blev någon.

i höstas började jag på allvar känna hur det som delarna var förut finns i mig nu. skulle jag se samma blomma så skulle jag kunna känna lite av det som var sots glädje över dess underbarhet, och bli lite glad av att känna igen det. nåt som hon var, som är jag nu. och på samma sätt glittrar det till ibland, små glimtar av nåt som de var. men som jag är nu. det är fint. jag blir glad av det och varm i hjärtat. och jag tänker att det ganska mycket handlar om att sorgen inte blockerar det mer. att jag kan se dem i mig, för att saknaden inte river hål i mig så fort jag nuddar vid det som var dom.

jag kan fortfarande sakna att vara delad ibland. inte som att jag vill vara det igen. men man kan ju sakna ändå. sakna gemenskapen och värmen och att aldrig vara ensam. sakna det vi hade tillsammans. det de hade tillsammans. (omg vad det är svårt med personliga pronomen ibland). kan sakna hur de var. för jag är inte dom. det är skillnad att vara den nya jag och att vara nån av delarna. men ändå. det är som skimrande lycka när jag känner igen små bitar av dem i det jag är nu.

köpte nya hörlurar nyss. och hittade små söta med döskallar på. och jag vet att högstadiejag hade älskat dem. och därför tycker jag om dem. för att jag tycker om att minnas henne. och tycker om dem för att de blir nåt som påminner om henne. blir lite glad varje gång jag ser dem. vet egentligen inte om den här nya jag är så himla pepp på döskallar. känns inte som min grej. men det kan vara fint ändå. att ha en liten blinkning, en liten vinkning, till det som var, och som inte är längre, men på nåt sätt ändå finns kvar.

strukturell dissociation. min pappa.

2011-02-18T13:26:00.000+01:00

om jag tänker att man kan vara indelad i ANP och EP så som man tänker inom teorin kring strukturell dissociation (se tidigare inlägg), så är det som att jag ser min pappa från ett nytt perspektiv. som att nåt jag inte haft så tydligt innan får konturer.

för i min indelning när jag har försökt förstå mig på mig själv så har det där att vara splittrat varit synonymt med att ha flera olika ANP. och jag vet ju att jag gått in i mönster av beteenden i övergrepp och andra hemska situationer, som inte stämt med mina vanliga sätt att vara på. men det är en sak att göra det när man blir utsatt för något, när man behöver skydda sig och värna sig på olika sätt.

jag vet att det skrivits om att förövare kan gå in i liknande tillstånd, och jag vet ju att människor kan bete sig helt underligt i krissituationer, även om de inte precis är små och maktlösa. men ändå. det är nåt med min pappa jag inte kunnat sätta ord på innan. nåt om hur det mest liknat saker som andra kan berätta om när deras föräldrar varit fulla eller påverkade av andra droger. som att det var en helt annan person, men ändå samma.

och jag har tänkt på det där med att vara splittrad. men det har inte riktigt känts korrekt i mig. det har inte fallit på plats. att han skulle vara det. men om jag tänker att han kanske har en ANP och flera stycken EP (iaf två), så blir han begriplig för mig. jag vet att man inte kan förstå en annan människa på djupet på samma sätt som man har möjlighet att förstå sig själv. vet att det bara är skisser, hypoteser från de bitar jag sett från mitt perspektiv, och ser nu när jag tänker tillbaka och försöker hitta röda trådar och mönster i det jag upplevt. men ändå.

tänker jag att han hade (har?) en arg-EP som satt ganska nära ihop med ANP:n, och en övergrepps-EP som var mer bortsplittrad från ANP:n så blir både det ena och det andra begripligare. men jag vet ju inte. jag bara tänker. jag bara behöver hitta skisserna som kan förklara för mig hur det kanske var. vem han kanske var. inuti, bakom handlingarna. och kanske var det så. iaf ungefär.

2011-02-15T21:04:00.002+01:00

ehem. förra inlägget var mest för att jag ska kunna länka till det från menyn där uppe precis under rubriken. därför det var lite annan karaktär än övriga inlägg. om du undrade.

2011-02-15T18:25:00.002+01:00

jag har skrivit en diktsamling som handlar om mitt liv. om att kämpa med det jobbiga, hitta små ljusglimtar mitt i allt. om att pussla ihop minnena av det som var. sånt.

den är en gnutta hemlig även om den är skriven under pseudonym, så ni får bara se den från sidan.

är du intresserad av att köpa ett ex är du välkommen att höra av dig. tyvärr måste du lämna ut din adress till mig (eller adressen till nån dit jag kan skicka den) om det ska vara möjligt. jag lovar att inte visa de uppgifterna för nån annan, eller använda dem till nåt annat. men det är ju ändå ditt val. du som avgör om det känns ok.

att ge upp.

2011-02-15T13:52:00.001+01:00

av allt jag är dålig på så är jag sämst på att ge upp. (för all del, det finns saker jag är bra på med, men det var inte det jag ville skriva om). att släppa taget och gå med på att det inte går. att något är omöjligt.

kanske låter det helt konstigt, eftersom jag sitter här som ett utmattat vrak och inte orkar nästan nånting. jag jobbar inte, pluggar inte, gör nästan inget av det jag längtar efter och önskar mig. och så sitter jag här och säger att jag inte kan gå med på att nåt är omöjligt.

det var väl inte precis ett val att bli såhär sjuk i utmattning. jag vet inte om det alls handlade om att släppa taget. det handlade mer om att det helt plötsligt inte bara var så att jag gick in i väggen, utan det var mer som att det helt plötsligt stod väggar överallt, och jag gick in i dem hela tiden. det gjorde så ont att jag slutade. jag vet inte om det var att ge upp. släppa taget. sånt. det handlade mer om att inte plåga mig. att tillåta mig att inte misshandla mig genom att tvinga mig att springa in i väggar igen och igen och igen.

senast jag skrev på denna bloggen (förutom de senaste dagarna alltså, men innan jag försvann helt) hade jag precis slagit i botten. det fanns inget kvar att förlora. jag ger mig rätt i den tolkningen även nu i efterhand. jag hade tappat allt. och jag kämpade och kämpade för att försöka hitta sätt att ha kvar det jag behövde. som terapin. att få hjälp. kämpade och kämpade för att försöka blåsa liv i mig. som om jag var en ballong, inte en människa. kämpade för att inte ge upp. för att hitta nåt att luta mig mot. för att få hjälp med nåt överhuvudtaget.

till slut fanns det bara kvar det: att inse att jag tappat allt. och att jag inte hade mer att förlora. att det som gick att förlora i denna utmattningen och i kaoset med att möta mina minnen, det hade gått förlorat. och jag kunde inte ändra på något. jag hade inte den makten.

jag hatar att vara maktlös. jag gör verkligen det. det är väl därför jag är så dålig på att ge upp. för om man ger upp så måste man samtidigt erkänna sin maktlöshet inför det som är. och maktlöshet gör en så liten och sårbar, och påminner alldeles för mycket om övergrepp.

men först när jag gick med på att acceptera att det var som det var, så kunde det hända nåt som var bra. jag kunde försonas med det. sakernas tillstånd. och jag kunde mer och mer se det som faktiskt fanns. det som inte var förlorat. och kunde också se mig själv och mina möjligheter tydligare. som att man måste släppa taget ibland, för att se saker från ett annat perspektiv. men att det är så lätt att klamra sig fast vid att det måste gå. att livet måste vara annorlunda, att det inte kan vara som det är.

men ibland är det som det är, och ibland är man helt maktlös inför det.

istället för att slå på mig själv och säga att jag måste orka gå ner i källaren och tvätta så köpte jag ett torkställ så jag kunde tvätta i vår lilla tvättstuga på min våning, och torka i badrummet. det tar en dag längre, men det går att göra det lugnt. istället för att skälla ut mig för att jag var dålig som inte städade, för att jag drog upp damm och grus i sängen hela tiden för att det var så smutsigt på golvet, så köpte jag inneskor. som jag tog av varje gång jag la mig (vilket var många gånger, för jag var så trött). jag vände och vred på saker och försökte se på mig själv med nånslags ömhet. nånslags mjukhet.

och lite i taget började jag leva det liv jag har, istället för att slå på mig för att jag inte har möjlighet att leva det liv jag önskar, eller ens ge mig de saker jag behöver mest. det är som det är.

och vissa saker är svårare. relationer och ensamhet och att aldrig få tillräckligt med frisk luft. det är inte som att man kan köpa ett par inneskor, så löser det allt. vissa saker upphör inte att vara svåra när man är såhär trött, när man har såhär stor oförmåga. men ändå. många saker är lättare än man tror, om man bara accepterar att de är som de är.

jag försökte hitta sätt att vara trygg med terapeuten. M. att använda vår trygghet. att klamra mig fast vid henne när det stormade. och ibland gick det ok, och ibland gick det helt katastrof. men det var så svårt att släppa. det är så svårt att släppa det fortfarande. att tillåta M att inte finnas där för mig. att inte bara gråta och förtvivla. att acceptera och försonas. jag letade så mycket efter hjälp, googlade tusen timmar för att hitta nåt som kunde vara stöd. och förra våren gick det inte. jag tror inte att jag kunde släppa in nån då. att jag fortfarande var för mycket kaos och för ny i att vara integrerad.

men sen lugnade nåt sig. nåt började handla mer om att leva det livet jag har, än att vara ett kaos efter integrationen. bitarna av mig började falla på plats. och jag hittade ett ställe med terapeuter som man kan ha kontakt med på nätet eller telefon. jag hade en bra period, och faktiskt lite pengar till det. så jag vågade ta kontakt med dem. började prata med S.

det var bra. hade jag inte släppt taget och gett upp att jag kunde göra nåt för att M skulle kunna ge mig det jag behöver, så hade jag aldrig kunnat hitta S, aldrig kunnat hitta det förtroendet och det stödet. förmodligen hade jag stannat i konflikt och söndertrasande i relationen med M. det har varit så det räcker och blir över av det i vilket fall, men det har iaf gått att komma igenom, ta sig ur. att inte klamra sig fast i.

jag insåg också att det inte funkar med städningen. att mina vänner inte kan ge mig allt det jag behöver hjälp med, och att det går så sakta att tillfriskna att jag inte kan ha det skitigt tills jag orkar själv. sökte lite pengar ur fonder och stramade upp min budget ännu mer och skaffade städhjälp.

och det var så rätt. mitt liv funkade nästan. jag landade i det. i nånslags belåtenhet över att ha fått rätt på saker. klarat att släppa taget, hitta nytt. våga sträcka ut händer åt andra håll än jag brukade. våga behöva.

sen... sen föll allt i bitar igen. de flyttade stället som man hämtar paket från posten på. och det låter som en banal sak att bryta ihop för. men mitt liv balanserade. det gick precis. och det behövdes inte så mycket för att det skulle falla ihop. som ett korthus. jag har löst så mycket med att handla det på nätet. och utlämningsstället har legat så nära att jag klarat att gå dit ibland själv, eller så har nån annan kunnat gå dit utan problem. nu ligger det 1500 meter bort. 1500. det är hur mycket som helst. så långt bort.

och när jag väl bröt ihop för paketen, när jag väl insåg att korthuset föll och att jag måste hitta balans igen, så kunde jag inte längre skjuta upp att ta in att jag blir utförsäkrad i år. sista augusti. jag hade stängt av att tänka på det, försökt intala mig att jag skulle klara min städning och sånt då. att det kan bli ok. kanske skulle jag till och med kunna prata med M då.

men jag inser nu att det är för långt borta att klara allt själv. och jag inser att det kommer möten och myndighetstrassel och utredningar och att det är så mycket jag måste orka i vår att jag får räkna med att bli sjukare. jag kryper ihop i fosterställning och gråter och är så liten och vill inget annat än att slippa bli sjukare. och jag försöker göra vad jag kan för att det ska bli så bra som möjligt. men det är inte helt i min makt.

och jag inser att jag aldrig kommer ha råd att ha kvar min städhjälp. men jag kan inte riktigt släppa det. kan inte riktigt ge upp. vänder och vrider och tänker hit och dit. jag behöver den hjälpen så mycket. och jag har ingen lust att söka hemtjänst, men jag antar att jag får göra det. jag tror bara att det skulle vara så stressigt och att utredningen skulle vara så förnedrande, och att det dessutom är liten chans att jag får det beviljat. jag skulle så gärna vilja slippa. och jag vänder och vrider lite till och kollar om man får ha pengar från fonder om man har soc. och det får man. och jag tänker på hur mycket jag skulle behöva tigga ihop. och... jag ger inte upp. men det går inte. jag måste släppa det nu. för förutom att det blir väldigt mycket i förhållande till hur mycket pengar jag kommer få, så skulle det bli dubbelt så dyrt efter nyår. för man får inget RUT-avdrag om man inte betalar skatt. och man betalar inte skatt om man har soc. och nej. det går inte att nån annan betalar städningen till en och får avdraget, för man får bara avdraget om städningen görs hemma hos en.

och det är så omöjligt ibland. att det inte kan bli bra. att det inte finns ett sätt att lösa det. att man måste ge upp. att jag nog inte kan slippa möten som jag blir sjukare från, inte helt. att jag inte kan ha den hjälpen jag har nu, som gör att mitt liv nätt och jämnt går ihop praktiskt. att det inte går att ha ett ok liv om man är sjuk, om man inte är sjuk enligt mallarna för hur man ska vara sjuk, och det är aldrig jag.

men jag måste ge upp nu. för jag är i färd med att springa in i tegelväggar av omöjlighet igen. och det leder ingen annanstans än att det gör ont. jag måste släppa taget och se vad jag faktiskt kan göra. och vad jag faktiskt är maktlös inför. och utgå från att det är så.

och det är som det är, och ibland är det bara skit, men det blir ändå bara värre av att vägra att ta in att det är som det är. jag vill klara det. att ge upp det jag måste ge upp. att vara snäll mot mig så det kompenserar svackorna jag får bara av att tänka på att prata med myndigheterna. jag måste göra det som går att göra, för att ta hand om mig, och sluta lägga kraft på det som är omöjligt. jag har vänt och vridit på saker nu. det finns inte fler saker att se. det är som det är. och det spelar ingen roll vad jag tycker om det. det är så ändå.

(bild av banksy).

det kan bli bättre. det är så.

2011-02-14T11:46:00.000+01:00

jag tänker så mycket på mitt liv. fram och tillbaka. vad som hände, hur det var. varför det blev som det blev. och det finns så mycket som är så svårt att förstå. det handlar inte bara om min familjs dysfunktionalitet. ofta är det svårare att förstå psykiatrin. de som skulle hjälpa. de som hade utbildning och teorier och officiell makt. varför gjorde de som de gjorde?

deras övertramp och svek, deras kopior av mönstren sen övergreppen, deras oempati och idioti kan vara så mycket svårare att försonas med än nåt mina föräldrar gjorde. just för att det var genomtänkt, uppstyrt, systematiserat. just för att de gav sken av att det var de som förstod allting bäst. för de hade utbildning. makt. (sanningen).

de senaste dagarna har jag tänkt mycket på hur det ganska ofta hände att nån bestämde till mig vad som var lagom att önska av mitt liv. då, de första åren jag hade kontakt med psykiatrin och mådde jättedåligt. innan jag mindes. innan jag hamnade hos nån med mänsklighet, innan jag fick terapi. de bestämde att det var lagom för mig att klara av att hålla mig i skinnet, stå ut med mitt liv en liten bit i taget. inte göra mig illa. att putsa bort symptomen på mitt inre kaos, lyckas låsa in det inuti. om jag bara klarade det, så kunde jag ju uppepå den kaotiska grunden bygga mig ett liv med relationer, jobb, allt möjligt. kanske skulle jag inte klara vilka jobb som helst, och kanske skulle mina relationer knaka lite, så blir det ju om man har ett inre kaos. men det var det som fanns. så det skulle vara. jag skulle lära mig att leva med det. att kontrollera det. att inte låta det slippa ur mig. kaoset.

jag undrar så mycket varför ingen sa att det kan bli bättre. att man kan möta sitt kaos. det är svårt och tungt och ett väldigt jobb. men man kan bli hel då. man kan gå in i sitt kaos och lösa upp det, och slippa bygga sitt liv på en ostabil grund. de kunde ha sagt "men du är för ostabil just nu för att klara ett sånt jobb, men kanske senare, när du landat lite mer". de kunde ha sagt "vi har tyvärr inte det ekonomiska utrymmet för att ge dig en hjälp som går på djupet på det sättet. det finns ingen möjlighet att få det från oss. men den möjligheten finns ju. om du själv har råd att finansiera det nån gång (vilket du inte kommer ha eftersom du är ett hopplöst psykfall)". de kunde ha sagt saker som betyder att det kan bli bra. det kan bli bättre, och det kan till och med bli bra på riktigt. men de gjorde inte det.

jag vill säga det nu. vill säga det så många gånger, vill överrösta alla som tycker att man ska nöja sig med att hålla sig i skinnet och stå ut en minut i taget. att det räcker. vill överrösta alla som tycker att det är deras sak att definiera hur hel man kan bli, vilka möjligheter man har.

det kan bli bättre. det kan bli bra. bär du på ett inre splittrad kaos så är det inte en lätt väg att gå. det är ett hårt jobb, och det bor mycket lidande i det. jag vill inte ljuga. det är så. det gör ont. men det går. och det finns människor som vill och kan hjälpa en på vägen, och det går att hitta de människorna. det kan vara svårt. men det går. och det är värt all möda att hitta dem.

nöj dig inte med att stå ut en minut i taget. när det krisar är det ett bra mål, lagom. men för livet i stort är det inte lagom. det är att förminska livet som fenomen, förminska dig själv och din rätt till ljus och mening. det kan bli bättre. det kan bli bra.

det går att lära känna sig själv. att lära se på sig själv med kärlek. (och det gäller oavsett om man är splittrad med DID eller om man inte är det). och kanske behöver man först att nån annan ser på en med kärlek. och förmodligen behöver man att någon annan hjälper en att bära allt det hemska som är ett trassligt kaos inuti. men det är inte så svårt och så omöjligt som man kan tro när man står ensam i det. när de säger till en att det är bra och lagom att klara av att stå ut. det är bra att stå ut, att överleva, för det ger en chans att leva. men nöj dig inte. varför ska du nöja dig med att överleva, när du kan välja att leva.

det handlar inte om att a'la självhjälpsböckerna trolla bort det hemska i ett nafs. det där tror jag inte på. jag tror att man måste gå den hemska och svåra vägen genom mörkret. att man måste vända sig mot det som skrämmer, det som kaosar. det som jagar en. och det är hemskt. men man kan gå igenom det, och komma ut på andra sidan. och det slutar jaga en då. det går att komma dit, där det slutar jaga en. det är svårt, och man behöver nog minst en som håller en i handen och följer en på vägen genom mörkret och kaoset. en som tar det på allvar. en som ser en, mitt i allt. men det går.

längs vägen genom mörkret finns det så mycket skatter att hitta. det är aldrig nån som säger det. och själv är man ju så livrädd för sitt kaos att man inte kan tänka att det är så. men där, mitt i kaoset, kan man hitta små glimtar av sig själv. små skärvor av det värdefulla som man tappat bort på vägen. och lite i taget kan man komma närmare ljuset. och man kan hitta fler skatter. hitta sig själv.

det går att finnas som den du är. det går att leva. och vad som är ett lagom mål är det du som bestämmer. kanske går det inte att orka jobba, kanske är det lagom att hitta ett fungerande samarbete inom systemet om du har DID. man måste inte följa nån mall. integreras, jobba heltid. ha ett heteroliv med partner och barn. livet kan se ut på många olika sätt, och bara du kan veta vilket som är rätt sätt för dig. men det går att leva levande. att inte bara överleva. det går att vara du, och det går att älska dig själv. nöj dig inte med mindre än det. att ha ett liv som du lever.

låt dem inte lura i dig nåt annat. låt dem inte ta det ifrån dig. kanske gör de så för att de själv är rädda för ditt kaos, inte kan hantera det. eller så gör de så för nåt annat. för att de är korkskallar. det kan vara hur som helst. det spelar ingen roll. det som spelar roll är att det finns liv. och du är värd så mycket bättre än att bara stå ut. du är värd läkande och kärlek och ljus. du är värd ett levande liv, ett liv där du kan finnas. och det finns människor som kan hjälpa dig på vägen dit. det går att hitta dem. och det är värt det. att läka är värt all smärta, all plåga, allt kaos. för att läka är att gå dig själv till mötes. att läka är att ge dig en chans att finnas. och det är värt det. du är värd allt.

det är så det är. och även om ingen säger det till dig, så är det så. och även om ingen sa det till mig, så var det så hela tiden. och jag kan vara så ledsen för det nu. för att jag hade behövt det hoppet. behövt att någon såg det, såg vägen, när jag inte kunde göra det själv. men jag hittade ju fram ändå. så det gick ju. det är bara en så oändlig sorg. inte ens det kunde de ge mig. inte ens att säga att det kan bli bra ville de ge. de tog sönder så mycket. och det är så obegripligt.

strukturell dissociation. en skiss om mig själv.

2011-02-12T18:12:00.000+01:00

om man ska förenkla teorin om strukturell dissociation helt sjukt mycket så är det såhär. om jag förstått det rätt. en normal personlighet består av en "vanlig" del av personligheten (ANP), den man är när man känner sig som "sitt vanliga jag", och sen finns det en del av peronligheten som tar över när saker krisar. det är EP, emotionell personlighet.

om man inte är skadad / traumatiserad så sitter de ihop. och man kan vara i olika roller och fortfarande känna sig som sig själv i alla olika roller. om man tex är förälder, vän, partner i ett kärleksförhållande, håller föreläsningar för studenter, så kan man ju bete sig helt olika, men ändå vara samma person. EP:n tror jag tar över bara vid extrema situationer, inte i nåt som kan hända till vardags.

vid vanlig PTSD splittras ANP och EP från varandra, och EP:n blir mer självständig än vad som är normalt. det är EP:n som tar över i krislägen, och det är alltså EP:n som varit med om traumat, och den som bär på minnena och känslorna från det som varit. hjärnan funkar lite annorlunda vid extrem stress (som trauma-situationer är), så det blir ett mycket mer känsloladdat och mindre intellektuellt sätt som händelsen lagras på.

och när EP:n och ANP:n inte sitter ihop så bra, och EP:n bär på nåt sånt hemskt, så gör ANP:n vad den kan (omedvetet) för att hålla ifrån sig EP:ns hemska känslor och minnen, för att ANP:ns uppgift är att fungera i vardagen, och det går inte så bra om EP:ns känslor ska finnas där.

samtidigt väller EP:ns känslor in i ANP:n när man blir triggad, får flashbacks osv.

om man blir svårare skadad kan man utveckla flera olika EP:n, som reagerar olika i krissituationer. och som också kan bli mer "tredimensionella" delar av personligheten, och de kan ha egen jag-känsla (alltså att de är nån annan än ANP:n).

vid DID har man dessutom splittrat så att man har flera ANP:n. det kan låta som att det skulle vara samma sak som att ha EP:n med jagkänsla, men det är det inte. ANP:n kan vara i en annan ålder än kroppen, men de har inte fastnat på samma sätt. de har förmåga att ta över och "leva" i vardagliga situationer. ibland är systemen uppdelade så att olika delpersonligheter /ANP har olika uppgifter de tar hand om. och ibland finns det flera som har ungefär samma uppgifter. och överhuvidtaget är det väldigt individuellt hur stort system det är, hur många ANP:n som finns, och hur många EP:n, och hur det är organiserat.

vill du ha lite mer text om det, och exempel och så, så rekommenderar jag nätartiklarna på triumfen över traumat. för nu orkar jag inte förklara mer.

har tänkt rätt mycket på det här med ANP och EP och hur allt hänger ihop och hur mina delar var och så. och satte mig och ritade lite idag. för att få en skiss av hur jag tänker att det är, och hur jag tänker att det varit. för mig då alltså. och med tanke på hur lite jag läst om denna teorin så vill jag göra en reservation och säga att jag kan ha missuppfattat saker lite, men i vilket fall hjälper det mig att tänka såhär, och att rita och så. och det kan vara gott nog, tycker jag, även om det inte är helt korrekt utifrån den teorin.

de delarna som jag framförallt var, när jag hade DID, var den stora, den lilla, högstadie, och mellanstadie. stora, lilla och högstadie hade levt ganska mycket av mitt vardagliga liv innan jag (intellektuella delen av stora jag alltså) blev medveten om att det var så, att jag var splittrad. mellanstadie hade tagit över ibland, men bara i rätt extrema situationer, och inte så mycket som de andra. hon höll sig mest gömd. men de delarna tänker jag mig som ANP-delar.

sen fanns det en del som hette Liten och som bara kom fram på slutet innan vi integrerades. hon var ungefär ett år, och det blir ju komplicerat att tolka henne. både vad det var hon ville förmedla och hur det är med ANP och EP vad gäller henne. jag tänker här för mig själv, att när man är så liten borde ju ANP och EP vara närmare varandra, för man är så mycket mer känslor, så mycket mindre av vuxnare egenskaper. och jag tänker att om hon varit en äldre del så hade hon nog varit framme mer och "levt" mer även när kroppen var större. men det gick inte riktigt eftersom hon var så liten, så nåt organiserande i mig höll tillbaka henne så länge det gick. jag tänker mig ändå henne som en ANP-del, och att hon har en EP-del som är ihopsmält med henne. (öhum, vi struntar i om det är korrekt enligt teorin nu...)

bakom de ANP-delarna av mig så har jag tänkt att det varit skugg-delar som burit på minnena. för den "vanliga" lilla jag hade inte koll på övergreppen. men det fanns skuggor som bar på dem, skuggor som var i samma ålder som henne och liknade henne. men inte var riktigt samma. och likadant med de andra delarna. inte med den stora dock, men med högstadie och mellanstadie har det funnits minst en skugg-del som burit på det hemska. och enligt denna teorin borde det ju vara EP:n.

den lilla jag hade flera EP, och en av dem hade jagkänsla med, som om hon var en egen del. men när hon väl fått utrymme med sina minnen smälte hon ihop med lilla. (hon är benämnd som lågstadie på bilden).

jag har lite svårt att avgöra hur många EP:n varje ANP-del haft, men tänker att det funnits lite fler EP än det funnits ANP. kanske spelar det inte så stor roll för mig (där jag befinner mig nu), det räcker liksom att tänka så. att det bakom varje ANP fanns EP-delar som bar på minnena.

på skissen (den ovan alltså) har jag ritat in ANP-delarna med lila, och EP med blått.

de två gröna är jag osäker på. de delarna har varit mer "funktioner". sot var en vit dimma som kunde svepa in de andra delarnas värsta minnen och bära på dem, och hon klarade att bära på dem just för att det inte var hon som upplevt det. och autopiloten var tömd på i stort sett allt, men extremt bra på att läsa av vad andra önskade av mig och att ge dem det, extremt socialt kompetent och trevlig och så. men egentligen utan jagkänsla. egentligen var hon ett skal med funktioner, så vi andra slapp vara närvarande. jag tror hon fanns länge, men hon utvecklades mycket under min värsta tid med psykiatrin.

kanske var de en slags EP, jag vet inte. jag har ritat dem med annan färg iaf, för som det känns var de nåt annat, en annan typ.

det som hände när jag började minnas övergreppen och vi jobbade med det i terapin, var dels att ANP-delarna kom närmare och närmare varandra, och dels att varje dels EP-delar kom närmare dem. och jag tänker mig också att olika EP-delar som fanns bakom en ANP kunde smälta ihop till en EP. så att det i stort sett fanns en EP bakom varje ANP. utom stora som inte hade någon egen EP, och lilla som jag tänker hade mer än en. Och Liten då, som jag tänker var rätt sammansmält med sin EP hela tiden.

autopiloten funkade som förut, fast kanske i fler lägen än innan, eftersom vi andra blev nånslags dissociativt kaos i processen.

sot tog ett steg fram och bestämde sig för att bli en ANP när vi andra höll på att gå under i processen, och hon kunde då förutom att bära på de hemskaste minnena också berätta om dem. för att hon inte levt när det hände, för att inget hänt henne. och när hon väl berättat om dem kunde terapeuten och delen det hänt närma sig det lite lättare. våga titta på det. hon levde lite till vardags med. fast som att hon var nyfödd, eller snarare helt ny på att leva ute i världen. (skulle jag sätta en ålder på henne skulle det vara kanske 20).

jag tänker att det bara är saker som legat lagrade i EP-delar som varit i minnesluckor för mig. det ANP-delarna upplevt har funnits tillgängligt för de andra ANP med, vi har liksom varit samexisterande redan innan de olika delarna visste om varandra. så kanske borde jag ha ritat annorlunda på den första bilden, utan så mycket avstånd mellan ANP.

samtidigt kom ANP-delarna så mycket närmare varandra i processen, och lärde känna varandra och blev medvetna om varandra, så det kändes ändå bättre och tydligare för mig att rita såhär. men det är ju en skiss. tänker att det inte går att rita upp en personlighetsstruktur helt korrekt om man ska använda cirklar...

när jag integrerades upplöstes alla mina delar och blev till fragment, som sen kunde sammanfogas till en ny jag. en ny ANP alltså. jag tror att det vanligaste är att de andra ANP:na går in i den starkaste ANP:n vid integration, men för mig var det upplösning och nyskapning som gällde.

jag har tänkt jättemycket på EP de senaste dagarna. på hur det är nu. för när jag hamnar i laddade situationer är det inte som förut, det är inte olika delar som drar hit och dit med olika åsikter. men jag har kommit fram till att jag tror dels att min EP nu är större och aktiveras lättare än hos en normal oskadad person. och också att min EP liksom är ett kluster av rester från gamla EP:n. om man kan säga så? som att min EP är lite rörig i sin struktur.

min ANP var också mer kluster-lik i början efter integrationen. som att jag ramlade lite hit och dit bland olika fragment som fanns kvar av det jag varit förut, men ANP-delen känns rätt tydlig nu. som att jag har landat. men jag tänker att min EP fortfarande är sådär. kluster. och lite väl stor.

jag depersonaliserar så väldigt mycket just nu. och det kan såklart ha att göra med att jag är väldigt utmattad, och också att mina andra skydd för att handskas med världen till stor del försvann vid integrationen. men på triumfen över traumat läste jag att depersonalisering kan vara så att man lever genom EP:n, fast att EP:n inte är bortsprängd från ANP:n på samma sätt som vid PTSD. (hoppas jag refererar ungefär rätt, orkar inte surfa dit).

vet inte om jag kan förklara tanken som väcktes i mig kring det. men på nåt sätt tänker jag det som att min stora och kluster-artade EP är lite aktiv hela tiden, och därför ligger lite mellan mig (ANP-jag) och världen. och att det på nåt sätt blir logiskt om jag tänker så. och att det är logiskt att integrationen prioriterade att först få ihop min ANP hyfsat mycket, och att EP:n fått vänta lite på att bli uppstyrd i integrationen. men att jag tänker att det är det som håller på att hända nu, och som kommer hända framåt. händer iofs andra saker med, men ändå. jag tror att min EP håller på att styra upp sig, och att det till slut kommer bli en enda EP, utan den där inre förvirringen, och att det kan bli en normalstor EP och att den kan dra sig tillbaka lite och inte vara framme hela tiden och ligga mellan ANP:n och världen.

men jag vet inte om jag har rätt. det kan vara önsketänkande bara.

nu ska jag inte skriva mer. blev lite trött i huvudet av detta. och alla inlägg kommer inte vara såhär teoretiska. jag lovar.