bok. förövarpsykilogi.

jag gillar bengt ohlssons sätt att skriva. inser att jag ofta värjer mig för böcker med svåra ämnen om jag inte känner till författarens sätt, men om det är någon med ett språk som är tryggt för mig, så vågar jag mig på det. den där lilla stunden av närhet är en roman om en serievåldtäktsman. i början av boken begår han våldtäkter. sen åker han fast, är på rättspsyk. han får en son, och blir så småningom utskriven och reser runt och föreläser i skolor om hur våldtäktsmän kan fungera. 

jag har svårt att säga om det är en bra bok, om det är såhär nån som begår övergrepp mot helt främmande människor som de överfaller fungerar. och det kan väl vara olika, vad som ligger bakom och hur det egentligen funkar inne i huvudet på dem som gör sånt. skulle tro att boken är ett försök att leva sig in i hur det skulle kunna vara. och jag tycker att den funkar. jag tror det skulle kunna vara såhär. den känslan som är starkast när jag läser boken är att jag blir så arg och irriterad på huvudpersonen för att han är så självcentrerad. han önskar sig förståelse och empati i varför det blivit såhär, varför han begår (senare: begått) dessa handlingarna, men själv har han ingen inlevelseförmåga i hur det egentligen är för offren. eller att de ens är offer. det är ju honom det är synd om. egentligen. 

självklart en triggande bok. så läs inte den om du är skör eller lättriggad.